För ett par år sedan läste jag medicinsk antropologi, en fantastisk kurs på Malmö Högskola given av en mycket begåvad forskare (Sara Johnsdotter) som kan mer än mycket om kön, genus och sexualitet. Den klassiska bilden om den sexuellt passiva kvinnan, som ligger och väntar på att ”få det överstökat” krossades med historier om andra sexuella normer och praktiker i världen. Denna historia är en av dem, visst kan även en sådan praktik vara snårig och fylld med begränsande normer. Men, icke desto mindre är det gött att höra att kvinnor får och förväntas utrycka sin sexualitet, sin njutning, såsom vi sällan fått möjlighet att göra i Sverige! Hur häftigt vore inte ett utbyte med kvinnor från denna grupp med oss fightande fittor för att prata – fittor, sex, normer och njutning?!
Traditionellt [bland gikuyu i Kenya] lärs kvinnor att inte bara önska sex, utan också att leva ett aktivt sexuellt liv. En kvinna förväntas få orgasm åtskilliga gånger före mannen och förväntas svara med energiska kroppsrörelser. En man värderas utifrån samlagets längd – runt trettio minuter är typiskt.
En alltför snabb manlig ejakulation uppväcker troligtvis kvinnans vrede och inbjuder till jämförelser med, exempelvis, en höna (som har snabba samlag). En andra erektion efter orgasm förväntas också av mannen. (Njambi 2005:297)
