Fittan frågar Emma Wåhlin

Emma är en jäkligt smart tjej som just nu försöker prångla in genusteori på Karolinska institutet där hon jobbar som forskningsassistent. Det kommer så klart att gå vägen, för Emma är ostoppbar. Hon är pedagog och genusvetare med förkärlek för intersektionalitet och normkritik, två begrepp som ingen av hennes arbetskompisar har hört talas om tyvärr, eller ja, inte ännu alltså. Hon kämpar vidare i motvinden och ägnar fritiden åt svett och sex. Svetten kommer sig av att hon är spinningledare på Friskis & Svettis och sexet står för hennes engagemang i fitt for fight-redaktionen, Fittan i fokus-studiecirkeln och en pågående masteruppsats om kön, kropp och sexualitet i radio och tv-program om vestibulit (en uppsats som tydligen inte skriver klart sig själv, säger Emma lätt uppgiven). Men vilken uppsats det kommer att bli! Det är dags att fylla kunskapsluckorna kring de mystiska kvinnosjukdomarna. Snart tar hon över det delade projektledarskapet för RFSU Stockholms Vulvagrupp efter Renita Sörensdotter (Renita we love you). Emma har också gjort de sjukt snygga trycken som ni sett på vimplarna och t-shirtarna. Vi kan bara stämma upp i: Go Emma! Go!

Vilket är ditt favoritord för det kvinnliga könsorganet?

- Numera är fitta det som kommer ut när jag öppnar munnen och ska referera till mitt kön. Så har det definitivt inte alltid varit. Jag har haft en tillvänjning där jag gått från något svepande ”där nere”, till att våga säga ordet snippa och sen socialiserats in i fittsnack via RFSU Stockholms studiecirkel Fittan i fokus. Jag är oerhört glad att jag inte längre skyggar för ett sexuellt ord på könet, som jag tycker fitta är. Snippa uppfattar jag som avsexualiserande men passar i vissa sammanhang, särskilt som det är så vida accepterat.

Är det viktigt att snacka fitta?

- O ja, att namnge kvinnors kön är bara första steget. Talar vi inte om fittan så finns den liksom inte heller. Så ut med språket för fan!

Berätta gärna om ett härligt eller hemskt fittminne, eller både och.

- Hemska fittminnen finns det alldeles för gott om så jag går direkt på det fina: Härligast var när jag träffade studiecirkeln Fittan i fokus för första gången. Helt plötsligt hade vi ett sammanhang där vi kunde och skulle sätta ord på fittan i alla sina former, situationer och historier. Jag var helt överväldigad över hur lite jag visste om fittor och vad mycket jag inte talat om tidigare. Med någon. Någonsin. Att börja prata om fittans roll i våra liv och i samhället kändes revolutionerande.