wax on wax off

I nästan tio år lät jag kroppshåret växa fritt, med undantag för några bikinilinjerakningar. Och de där hårstråna runt bröstvårtorna tog jag bort ibland. Jag tänkte att jag inte skulle behöva raka och rycka bort en massa hår.

Ottar (RFSU:s tidskrift) hade 2008 ett nummer med hårtema. Jäklar vilket fint nummer! Där skrev Anna Svensson en krönika om att ta bort fitthåret. Hon dissar påståendet att ett rakat kvinnokön skulle se ut som ett barns och att folk som tänder på en ohårig fitta skulle vara pedofiler. Att vårdslöst använda begrepp som pedofili på ett helt missvisande sätt är en kränkning mot de barn som blivit sexuellt utnyttjade, menar hon. Hon avslutar texten med att hennes rakade kön verkligen ser ut som en kvinnas, inte som ett barns. (Här kommer det jag vill åt) plötsligt syns könet så mycket tydligare, det syns när det är upphetsat, när det sväller och byter färg. Det vackra könet döljs inte längre av håret, skriver hon. Jag liksom studsade till när jag läste det här första gången, för det var helt tvärtom från hur jag tänkt. Att ta bort håret skulle vara att bejaka sig själv och sin kropp.

För ett tag sedan såg jag femte avsnittet av The Big C. (Bra tv-serie om Cathy (Laura Linney) som får en dödlig cancerdiagnos och börjar fundera om kring livet. Inte balla ur, men ber sin man som är som ett barn att flytta ut osv. Samtidigt som hon svalt pekar finger till stödgrupper som säger att cancer är en gåva). I det avsnittet gör Cathy en fittvaxning och säger alldeles rusig av entusiasm något i stil med att hon alltid tänkt att det var en antifeministisk grej att göra, men att hon nu plötsligt vill visa upp sin nyvaxade fitta för hela världen. Plötsligt sitter hon utan trosor och skrevar inbjudande mot en ny kollega som hon sedan drar över.

Ibland blir jag så ledsen av tanken att jag inte förstår graden av hur radiostyrd jag är. Vad jag gör jag för min skull? Vad är min skull? Jag är ju ingen tabula rasa, men vad är MIN åsikt? Jag vill ju så klart inte per automatik välja den mest mainstreama åsikten för att det är bekvämt. Är jag hjärntvättad om jag rakar/vaxar/noppar? Eller skiter jag i att jag kanske är hjärntvättad?

Det känns bra att inte tänka på ansare som radiostyrda av patriarkala preferenser, och istället som tuffa brudar som vill få se sin fitta lite bättre bara. Kanske ska jag testa. Det som jag känner talar emot är när jag träffar på pubertetspojkar i gäng på tunnelbanan som med skräckfylld röst pekar på mig: ”Kolla hon har hår på benen!”, och en pubeskille fortsätter i något sjukt utlägg om att hans tjej minsann inte har hår på benen, och jag ba ”Nej, det är väl för att hon inte är i puberteten ännu, eller så tar hon bort håret”, och de kollar på mig som att jag är ett circus freak (skäggiga damen) och han ba: ”Nej, det tror jag inte.” HALLÅ!!!

Och jag hör ibland om killar som dissat tjejer för att de varit för håriga. Jag önskar att det är en och samma råttan i pizzan-historia som cirkulerar, men det är det inte. Det är ju bara för sjukt. En sån jävel vill jag inte klappa medhårs, då skulle jag behöva tvätta handen med thinner.

11 thoughts on “wax on wax off

  1. Ibland tror jag det kan vara bra att inte tänka så mycket utan bara göra.

    Inte nog med att fittan syns tydligare om man är rakad, den blir också mer känslig för beröring jämfört med om det är massa hår i vägen o det gillar iaf jag.

    • Ja, ibland kan en analysera sönder saker, men en vill ju inte heller slentrian-reproducera trista normer. Funderar faktiskt på att boka tid för en vaxning, mer känslig för beröringen låter ju superbra!

  2. Jag har uppfattning att det är mycket vanligare att tjejer/kvinnor blir dissade /snackade om/glodda på när de är icke-rakade av andra tjejer snarare än av andra killar. Jag har tusen gånger oftare hört tjejer säga ”åh fy!” eller vad ofräscht, men killar ofta knappt ens ser det. Jag har skrivit en uppsats i ämnet kvinnor och kroppshår och läste det mesta som är skrivet i ämnet (nästan! :)), och det är fan inte mycket. Men det finns grymma analyser som går steget längre än rakad=pedofil….

  3. Jag bloggade nyligen om rakning. Jag rakar mig ofta under armarna eftersom jag trivs bäst med det, och så rakar jag benen och bikinilinjen när de syns. Det sistnämnda vill jag inte raka, in hud är sjukt känsligt och mår bäst när den får vara täckt av hår. Även fittan gillar djungel bäst. Men jag vågar inte sluta. Fast jag är medveten om att det är en norm som hjärntvättat mig är jag så himla känslig för vad folk skulle säga/tycka att jag inte kan gå ut med håriga ben. Så jag utsätter mig själv för såriga och kliande ben, bara för att jag är rädd för att bli sedd som äckligt, även om jag vet att jag inte är satt på jorden för att vara attraktiv för andra. Hatar att jag tänker såhär. HATAR! Vill ju inte raka mig, men kan inte sluta. Har i alla fall lyckas sluta med renrakat, för när jag hade det så mådde fittan förjävligt.

    Jag tycker mest att man ska få göra som man vill, bara man är på det klara att man liksom gör det för att man vill, och inte för att man är normstyrd. Vill man raka fittan för att det känns bättre och fittan mår bättre av det, såklart man ska göra det då. Jag kan inte se det ofeministiska i att äga rätten att göra vad man vill med sin kropp. Vare sig det är att odla djungel eller ta bort håret.

    • Tack för din fina kommentar!

      Jag slutade raka benen i flera år, och jag kände mig aldrig riktigt bekväm. Dessvärre. Och det känns larvigt, men så är det. Det viktigaste är ju, som du skriver, att göra som en vill. Och vilket hårtillstånd en är sugen på kan ju variera. En grej som dock är jävligt härlig med orakade ben på sommaren när en är barbent och vinden liksom blåser i håren. Lite kittligt sådär.

      Jag kom att tänka på en kul grupp som finns på facebook: Tjejer med håriga ben. Så himla fin!

  4. ”I say grow that shit like a jungle” | fitt for fight

  5. Fint inlägg. Det är ju ett år sen du skrev det här, och jag vet inte vad som hände, om du testade att raka dig eller inte. Jag tänker att om man undrar är det bäst att prova. Håret växer ju ut igen om man inte trivdes med att vara rakad, och även om det inte är kul med stubb så är det ett rätt snabbt övergående tillstånd. Jag rakar benen för att jag känner mig snyggare då, och för att mina ben inte störs av att vara rakade. Jag rakar bikinilinjen och håret på blygdläpparna, men inte det som sitter uppe på venusberget. (heter det så?) Jag trivs med att ta bort det nedersta, och det kroniska exsem jag har i fittan blir bättre om det inte sitter hår så nära det våta. Å andra sidan får jag mängder av rakfinnar och innåtväxande hårstrån om jag rakar högre upp, så det låter jag gärna bli. Slutligen rakar jag aldrig armhålorna. Jag har testat, men det kändes inte bra.

    Genom att jag göra olika med olika delar av min kropp känner jag att jag kan vara bara jag och välja som jag vill utan fri från hela hora-madonna problematiken.

    • hej E!

      Yes box, Venusberget är namnet.

      Jag testade aldrig någon vaxning. Men jag provar mig liksom du fram när det kommer till håret, så just nu är jag en mix av hårborttagning och frodigt håralstrande. Och det varierar, beroende på vad jag tycker känns bäst. Just nu: en veckas benstubb (efter att han inte rakat på ca ett halvår), typ samma situation i bikinilinjen, fluffiga armhålor, lite hårstrån vid bröstvårtorna, en rejäl raggarsträng, lite noppat vid ögonbrynen. Den senaste tiden tycker jag mig ha lagt märke till ökad skäggväxt hos mig själv. Intressant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s