Jag vill fan inte bli stressad när fokus är på min njutning

Jag ser mig själv som en medveten person. Jag är feminist. Jag är fitt-aktivist. Jag vet hur min fittas anatomi är uppbyggd, vad som är skönt och vad jag behöver för att komma. Men ändå är jag hopplöst fast i ett heteroformat normträsk som jag måste komma ur. NU.

För ett tag sen hade jag sex med en tillfällig partner. Det var bra. Jävligt trevligt till och med. Han var rätt engagerad i att göra det skönt för mig och mitt i allt så slog det mig att jag blev så himla stressad över just det. Över att hans fokus var på att jag skulle njuta.

Hallå, jag borde ju hoppa och jubla och bara luta mig tillbaka och njuta!

Jag har ju träffat en del kuk-fixerade snubbar i mina heterodagar och behövt förhandla mig till att min klitoris också ska få vara med (och för att inte tala om hur den vill bli hanterad) och att fittan inte bara är ett ställe för kuken att åka in och ut i. Sen när jag får det serverat på silverfat så blir jag stressig och försöker istället osynliggöra klittan och fittan för att gå över till det gamla hederliga kuk-i-fitta-liggandet.

Och visst, med en ny tillfällig partner så är det ofta svårare att kommunicera och slappna av. Men jag har nog samma problem även med fasta partners om jag ska vara sådär lite jobbigt ont-i-magen-ärlig.

Jag är formad av sexnormer som bygger på att snubben ska ha det skönt (ni vet; förspel – samlag – sprut – slut). Dessutom lägger jag ett prestationskrav på mig själv lite oavsett vem karln jag har sex med är. Som att jag måste hetsa fram en orgasm bara min sexpartner andas på min klitoris. Av tacksamhet eller för att visa att jag minsann är en duktig tjej, och att komma – det kan jag allt. Fort ska det gå dessutom, effektiv som jag är.

Nån del av mig är rädd att HAN ska tröttna. Att han som jag har sex med inte ska tycka att det är särskilt kul när han måste hålla på och ge mig njutning. (Om det är så borde jag verkligen fundera på vilka jag ligger med och varför). Som att höjden på sexet är när vi vaginalligger och att klitorisaktiviteter bara är förspel (detta hemska ord).

Jag är så jävla formad av normer som utformats efter en heteromans kropp och lust och njutning. Hur i helvete tar jag mig ur detta? /Ledsen klitta

Annonser

12 thoughts on “Jag vill fan inte bli stressad när fokus är på min njutning

  1. Nej gud vad jag känner igen mig! Fruktansvärt mitt i prick. Till mitt ex sa jag ”Jag kan inte komma”, och han sa ”det är min utmaning” och efter en enträgen vecka kom jag. Och sen kom jag rätt ofta med honom. Nu har jag en älskare, där jag kommer varje gång. Utom de senaste två gångerna. Vilket också gjort mig just; stressad! Fan va segt det är! Jag vet inte vad det handlar om för min skull, men som du säger: man vill verkligen inte bli stressad. Man vill verkligen inte känna att man är ett problem. Man vill bara luta sig tillbaka och njuta. Jag tror det är nåt man måste jobba på hela livet.

  2. Många känner nog igen sig. Tyvärr är det kanske normen!! Mitt tips: Säg det till partnern!! Jag tror man kan säga ngt som ”jag är rädd för att du ska bli uttråkad el. tycka jag är långsam eller jobbig eller krävande.”
    Jag tror normen för många tjejers tänkande är att man tror att killen inte ska vilja stimulera en, att han ska tycka det är jobbigt eller äckligt. Vilket ofta nog är helt fel. Min kille blev t ex nästan förolämpad när jag efter lång vånda frågade om han nog inte tyckte det var jobbigt att smeka mig?
    Mitt tips nr2: världens lättaste + bästa. i missionärsställningen (benen hur som helst), sträck helt sonika ner din högra hand mot klitoris, smek dig eller låt bara handen följa hans stötar. Ni kan komma samtidigt, eller bara Du!! Han rör ju sig för att få det skönt för sig, då kan ju du det med?

  3. Åh gud, jag känner också igen mig! Jag funderat på det där. Varför ska jag vara rädd att han tröttnar, när han känner att han typ kan göra vad han vill utan att bry sig om vad jag tycker? Samma sak har jag tänkt angående tjatsex, om jag inte går med på det så får jag dåligt samvete. Men varför får inte han dåligt samvete av att ha sex med någon som verkligen inte vill? (Detta handlar om min expojkvän från ungdomen. Jag går inte med på tjatsex längre.) Han borde dessutom bli stressad av att jag inte vill.

  4. Woaha, känner igen mig! Så var det sjukt mycket ibörjan med min kille, men nu är det inte så längre, efter att vi har pratat om hur jag kände runt det där. Så prat kan lösa det!

    Din blogg är för övrigt SJUKT SJUKT bra. Älskart!

  5. Alltså till er som har kommenterat, tack för era kommentarer! Det gör mig fan ledsen att se att flera känner igen sig samtidigt som det visar på att det här är ett strukturellt problem och inte bara handlar om mig eller en enstaka individ. Därför känns det här inlägget jävligt viktigt att skriva och fy fasen så mycket sånt här behöver pratas om!

    Tror prata om det med sexpartners kan vara en väldigt bra grej för att komma ur det. Sen tror jag också att ju mer jag blir medveten om att tänker såhär desto mer kan jag aktivt agera mig ur det.

    Tack alla ni som läser bloggen och peppar oss. Så jävla guld.

  6. Hej och tack för en fantastisk blogg! Jag känner också igen mig. Medvetenhet ökar verkligen lusten och uppfinningsrikedomen. Vi måste uppmärksamma detta mera.

    Med tidigare pojkvänner var jag antingen missnöjd med min egen prestation eller hans, ofta både och. Jag hade svårt att nå orgasm, ville ha mer sex än killen, och var rädd för att min njutning kändes som en börda för honom. Jag drevs också av en irrationell rädsla för att ”detta kommer att vara den sista gången någonsin jag träffar en man som gör mig kåt!!” – vilket drev mig ibland till dåliga beslut som tjatsex. Men så lärde jag känna en man som jag delade både värderingar och fantasier med. Vi förälskade oss väldigt fort och när vi skulle ha sex berättade han att han hade problem med att få stånd i början. I stället för att tvinga fram penetrationssex utforskade vi varandras kroppar i lugn och ro. Ju mer vi hade sex, desto mindre blev problemen. Jag började få orgasm oftare, numera också sprutorgasmer. Hans erektionsproblem försvann.

    Det är den ömsesidiga kommunikationen, tilliten och fascinationen för varandra som är nyckeln. Tidigare var jag nästan omedvetet rädd för att killen skulle vägra göra sådant som jag njöt av. Jag övertolkade tystnaden och vågade inte bryta den. Med en man som självmant berättar att han njuter t ex av att ge oralsex behöver jag inte tänka så längre. (Eftersom vi har sex så ofta känns det inte heller som en katastrof om båda inte kommer jämt!) Förr underskattade jag behovet av verbal bekräftelse. Jag tänkte på mina stoiska finska förfäder och utgick från att om man bara får sex ibland behöver man inte få höra ”jag älskar dig” eller ”du gör mig kåt”. Och visst, handlingar väger tyngst, men att tala är också en handling.

    Nu har jag skrivit en jättelång kommentar fast Lina, Anna och Hanna redan har sagt samma sak i grunden 🙂 Sex kan vara en upptäcktsresa utan prestationskrav. Vi blir äldre, våra kroppar förändras och behoven och begären med dem. Jag ser fram emot att upptäcka mer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s