Pridetips: Normkritisk sexualupplysning

Imorgon fredag 5 augusti vill du inte missa seminariet Normkritisk sexualupplysning på Pride Sergel Kafé Klara 14:00–14:45. Arrangör är RFSU och medverkar gör moderator Lotta Björkman (vice ordförande RFSU Stockholm, skribent i boken ”Normkritik”), Inti Chavez Perez (sexualupplysare och författare till boken Respekt) och Sandra Dahlén (sexualupplysare och författare).

Två av Sveriges mest meriterade sexualupplysare samtalar om normkritisk sexualupplysning. Varför är normkritik viktigt? Och är det egentligen krångligt eller enkelt? Var finns de stora vinsterna och finns det några nackdelar?

fitt for fight är ju entusiastiska ivrare av normkritik och sexualupplysning och ser därför väldigt fram emot vad för kloka ord som kommer yttras. Var där eller var en fyrkant!

Rainbow Dash likes girls?

 

Annonser

6 thoughts on “Pridetips: Normkritisk sexualupplysning

  1. Det som jag ibland har lite svårt med när det gäller uttrycket normkritik är att det ibland inte står helt klart vilka normer man ska kritisera. Dessvärre upplever jag ibland att det inom feministiska och andra normkritiska kretsar finns mer kunskap och medvetenhet kring vissa normer än andra. Jag har tyvärr också ibland fått känslan av att det kan bildas nya normer och att det finns vissa normer som anses häftigare att bryta mot än andra. Så jag kanske kan fråga er på fittforfight när ni säger att ni är ivrar för normkritik vilka normer är det ni menar?
    Observera att det är en uppriktig fråga, jag är inte ute efter att sätta dit någon 🙂 Och det var så otroligt synd att jag inte kunde gå på seminariet (och ventilera min funderingar där he he he), men jobbet kom emellan 😥

    • Jag ser det som att normkritik inte i första hand handlar om att bryta mot normer utan att kritiskt granska villkoren för socialt liv. Det innebär för mig att det inte är ett normlöst samhälle vi är ute efter där inga regler finns för hur vi bör förhålla oss till varandra. Normerna som jag vill kritisera är de som begränsar människor att hålla sig inom normen för den kategori de anses tillhöra vad gäller t.ex. sexualitet, kön, ras, etnicitet, ålder och klass. Jag vill att vi belyser vad en uppfattad normalitet gör med oss och vad avvikelse från normer får för konsekvenser i form av diskriminering, rasism, sexism, ableism osv. Dessa förväntningar på normuppfyllelse får ofta väldigt praktiska konsekvenser som t.ex. penetrationsnormen, dvs. att riktig sex fortfarande avser penis i vagina och att annan sex är just ”annan” avvikande eller inte kvalificerar sig som sex för att det ”bara” är förspel inför Det Riktiga Sexet: Samlaget med stort S. För de som avviker från denna norm i sin sexuella praktik kan det innebära ett ifrågasättande av deras könstillhörighet etc.

      Jag skulle vilja utveckla detta vidare, men är nu för trött. Jag hoppas det gav nåt i alla fall
      Kram från Emma

      • Hehe, där med att vara för trött har jag rätt mycket erfarenhet av själv. Jag var rätt trött när jag formulerade min ursprungskommentar och när jag läser den nu så inser jag att borde ha formulerat den annorlunda. Annars så var ditt svar jättebra, om du skriver så bra när du är trött är det nästan skrämmande att tänkta på hur du måste skriva när du är utsövd 😀

        Hur som helst, jag hittade ett referat av seminariet här:http://rfsubloggen.blogspot.com/2011/08/normkritisk-sexualupplysning-pa-cafe.html och det verkar faktiskt som att de tog upp det jag var ute efter i min första kommentar.
        För att förtydliga lite hur jag tänkte när jag skrev min ursprungliga kommentar, om olika medvetenhet, tänkte jag ta ett konkret exempel. RFSU, som jag upplever som medvetna om de normer som finns och ofta har ett normkritiskt perspektiv, driver ju kampanjen Unite for Women, en kampanj jag helhjärtat stöder. För ett tag sedan (rätt länge sedan) la Unite for Women upp en länk på Facebook där en kvinna från Uganda (tror jag) berättade om sitt första samlag (när hon blev av med oskulden som det så fult heter). I statusraden skrev Unite for Women något i stil med Alla har vi väl pratat om första gången och hur det var för oss. Här berättar [kvinnans namn] om hur första gången var för henne . Grejen är den att alla inte har haft partnersex, och alla har definitivt inte pratat om första gången. Men som Unite for Women formulerade sig så utgick de ifrån att de som var fan av Unite for Women hade haft partnersex och dessutom inte hade något emot att prata om det. (Här vill jag bara förtydliga att jag fortfarande är ett stort fan av Unite for Women, det är inte meningen att peka ut dem specifikt, och jag påpekade problematiken i det de skrivit direkt för dem och fick ett väldigt vänligt svar som visade att de förstod. Anledningen till att jag tog upp just detta var att detta var det konkreta exempel jag mindes bäst.) Och när jag läste detta så kände jag mig exkluderad. Och detta av en organisation som drivs av RFSU, som jag upplever som bra på att tänka normkritiskt (även om det ska sägas att jag inte vet hur pass bra personen som skrev just den statusraden var på normkritiskt tänkande även i andra frågor). Grejen är att jag var en av dom som var långt, långt, över 20 när jag ”blev av med oskulden”. Jag tänker inte säga hur gammal, för jag skäms för mycket över det. Väldigt länge hade jag alltså ingen första gång att prata om och nu kommer jag aldrig att prata om min första gång, just av anledningen att jag skäms för mycket över hur gammal jag var. En ses som konstig ifall en är alltför gammal när en ”blir av med oskulden” och jag vill helt enkelt inte utsätta mig för det. Grejen är att det finns en norm i samhället idag som säger att en ska ha sin första erfarenhet av partnersex (helst i form av vaginalt samlag dårå) i tonåren, men jag upplever att det finns ganska liten medvetenhet kring den normen även hos de dom i övrigt är bra på att vara normkritiska. Och att det inte alltid finns en medvetenhet att inte alla har haft partnersex, ens om alla i församlingen är över 25. Eller 35. Sedan det jag skrev om att det finns normer som anses som häftigare att bryta mot än andra…det var rätt klumpigt formulerat och här har jag inget konkret exempel direkt men…om du tänker Sex and the City-Samantha? Hon bryter ju mot normen för hur kvinnor ska bete sig, hon har en massa partners och tar för sig sexuellt. Men att vänta med sex är ju också att bryta mot normen, men av någon anledning tror jag inte att en tjej i en TV-serie som berättar att hon är över 30 och inte haft partnersex kommer att hyllas i samma utsträckning som Samantha hyllats. Jag tror inte ens att en sådan rollfigur kommer att skildras alls, och definitivt inte på ett positivit sätt (men jag kan ha fel, det är liksom bara en känsla). Och det är lite det jag menar, att om en som tjej har många sexpartners etc. så kan få viss cred för det i vissa kretsar (sedan får en förstås skit från resten av samhället) men jag upplever inte att jag kan få cred för att jag väntat med partnersex (sedan kan jag förstås få cred från annat håll…typ Påven och Bush. Öööööörrrrrk). En amerikansk online-bekant till mig berömmer sig ofta om att hon är så vidsynt, öppen och liberal när det gäller sex. Sedan hade hon ändå omröstning på sin blogg ifall det var en bra ide att vänta med sex tills man gifter sig. Och då kände jag igen att den här människan som sade sig vara så öppen intog ändå en fördömande attityd mot vissa val, men kunde liksom komma undan med det för det var ”rätt” val som fördömdes.

        Okej, nu börjar den kommentaren likna Krig och Fred och jag börjar bli för trött för att formulera mig. Ja, hur som helst jag hoppas att jag förklarat lite hur jag tänker kring det här med normkritik.
        Kramar
        Christine

      • Vilka bra poänger du får fram! Att bryta mot normer kan en ju göra utan att för den skull ha en normkritisk medvetenhet, jag tänker då på Samantha SATC och hyllningarna av henne handlar väl om att det länge funnits ett sug efter motsatser till det ett kyskt madonna-ideal.

        Jag förstår verkligen din frustration när det gäller partnersex-normen, för det är liksom så hippt att vara (partner)sexpositiv. Jag har länge haft stora problem med hur det på många håll förbehållslöst har utropats ”Njut, njut med varandra” utan att på något sätt utforska på vilka villkor vi tillåts njuta och vad som eventuellt kan stå i vägen för njutning, även vid självsex. Det är först när jag närmar mig sexualitet och sexuell praktik (både min egen privata och konceptet som helhet) med en mer normkritiskt granskande hållning som jag har kunnat bli mer och mer sexpositiv, men utan att blunda för hur svårt det kan vara. Sex är inget som bara händer, hur många romantiska filmer som än försöker få det att verka som partnersex sker av sig själv bara genom att vi blir förälskade och litar till våra ”drifter”. Men jag hävdar att det kräver en hel del eftertanke och självkännedom för att verkligen få till sex. För att inte tala om kommunikation vid partnersex. Nu känner jag att tankarna glider iväg mer och mer, men poängen är att jag håller med dig. Jag tänker att vi kanske mest ser de normer vi letar efter eller är tränade att hitta. Så för en feminist som inte ägnat mycket tankar åt normer vad gäller faktisk och praktisk sexuell praktik, kan nog göra såna tvivelaktiga uttalanden som exemplet med Unite for women.

        Och det här med att nya normer skapas hela tiden; vi är nog på god väg att skapa en norm för hur fittaktivism ska vara 🙂 men vi välkomnar kritiska synpunkter och såna här diskussioner, det är därför vi håller på.

        hejhej från Emma

  2. Tack! Och vad skönt att höra att jag fick fram min poäng 😀 Alltid lite svårt när man diskuterar över internet, jag är bättre på att prata än att skriva 🙂
    Jag tänker då på Samantha SATC och hyllningarna av henne handlar väl om att det länge funnits ett sug efter motsatser till det ett kyskt madonna-ideal.

    Jo precis, jag hade velat ta med något om det i min kommentar också men orkade inte. Den blev ju rätt lång ändå 😀 En av anledningarna till att Sex and the City-Samantha och andra tjejer som har många partners etc. blir hyllade (i vissa läger) medan de som inte har haft partnersex inte blir det är ju att de senare inte bryter mot ett ideal som trots allt funnits genom århundrandena och som fortfarande försöker prackas på tjejer och kvinnor, även om de bryter mot en norm som råder i Sverige idag. Och jag har absolut inget emot att Samantha hyllas (jag är själv ett stort Samantha-fan). Det som jag däremot önskar är att det ska finnas en medvetenhet kring att när man börjar hylla vissa typer av sexualitet eller vissa sexuella val riskerar att göra det på ett sätt som alienerar andra. Alltså att kunna framhålla hur befriande det är att se en kvinna som beter sig på ett sätt som kvinnor sedan långt tillbaka förhindrats att göra samtidigt som en framhåller att detta sätt inte är rätt för alla.

    Ett väldigt bra exempel på hur en kan göra detta på ett bra sätt är hur ni skriver i er presentation här på bloggen. Ni skriver Här snackas det fitta. Inte framstjärt, inte ”där nere”*. men fortsätter sedan med *Om du tycker att det är smarriga begrepp tar vi givetvis inte ifrån dig njutningen att säga dem.. Och det är så himla bra skrivet, för orden ”framstjärt” och ”där nere” har ju använts i brist på bättre ord, dom säger ju liksom ingenting, och har nästan fungerat som ett sätt att förneka kvinnors (och trans mäns såklart, men enligt den rådande cis normen så ses ju fitta som något bara kvinnor har) kön. Därför är det jättebra att ordet fitta börjar användas. Samtidigt så finns det ett erkännande att vissa fittförsedda personer faktiskt kan tycka att orden ”framstjärt” och ”där nere” är sexiga bergrepp och de absolut bästa orden för att beskriva sitt könsorgan. Och det känns väldigt inkluderande och är faktiskt en av anledningarna till att jag gillar den här bloggen så mycket. Och det är lite mer sådant jag skulle vilja se att det finns en medvetenhet kring när det gäller normkritik och feminism (i allmänhet alltså, inte bloggen).

    Det är först när jag närmar mig sexualitet och sexuell praktik (både min egen privata och konceptet som helhet) med en mer normkritiskt granskande hållning som jag har kunnat bli mer och mer sexpositiv, men utan att blunda för hur svårt det kan vara.
    Absolut samma här 🙂

    Och nu MÅSTE jag sova! Tack för en givande diskussion, jag kommer drömma sött inatt!
    Christine

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s