När jag hittade min sexualitet

När jag var femton var jag fortfarande oskuld och hade aldrig hånglat. Lunchrasterna med tjej-gänget bestod av sex-snack och ett utbyte av erfarenheter och tips att utföra bakom stängda dörrar, eller för andra helt offentligt i en park eller bakom gympa-salen. Det var inspirerande, eggande och fullkomligt förnedrande för en tjej som aldrig ens tungkyssts.

”Är det något fel på mig? Varför vill ingen jävel ta i mig!?”

Att sex med en annan person skulle vara njutningsfullt fanns inte i mitt huvud, nej jag ville ha skiten (oskulden, that is) avklarad, överstökad och ur min väg. Att vara oskuld var för mig pinsamt, ett märke i pannan som läste ”icke önskvärd”. Jag var redo att ligga med vem som helst, bara för att bli ”normal.”

När jag var 16 blev jag tillslut av med skiten (oskulden). Det var med min första riktigt pojkvän, en månad in i vårt förhållande. (Att allt annat vi gjort fram tills dess skulle kunna kallas sex var otänkbart.) Det gjorde ONT! Jag blödde som en gris, vi visste inte vad sjutton vi höll på med och stannade upp efter en fem minuter, tittade på varandra med blickar som läste ”vad är det vi håller på med?”, samlade ihop det röda (som tidigare kallats vita) lakanet och tog varsin dusch.

Efter det totala fiaskot var vi fulla av revansch-lystnad och knullade därefter som kaniner. Men jag knullade mig mätt och trött. Omogen och utan koll på vad som var okej för mig, när det var okej för mig, hade jag inget försvar när det första nejet inte räckte. Och nejet räckte inte för min pojkvän, han tänkte att han kunde ”övertyga mig” eller helt enkelt tjata sig till punani. Och det kunde han. Jag slutade säga nej, jag gav upp. Jag gav upp min sexlust, min sexualitet. Jag blev ett redskap och slukades av hans outtröttliga sexdrift.

När jag efter två år lyckades bryta mig fri från vårt destruktiva förhållande hittade jag ganska snabbt en ny kille som jag blev väldigt kär i. Jag hade vid det laget byggt upp en avsky för sex och han lovade mig att ta det lugnt. Jättelugnt. Några månader in i förhållandet började min sexuella aptit komma tillbaka men min pojkvän förklarade för mig att han inte ville göra något med mig jag skulle ångra.  ”Jaha”, sa jag, jag var tydligen inte kapabel att veta vad jag ville eller förstå min egen kropp och behov.  Jag insåg efter ett tag att jag hamnat i ett förhållande med en ung man som var ännu räddare för sex än jag. Vid ett tillfälle förklarade han för mig ”att ha sex med en kvinna är det samma som att utföra en våldshandling.” Inombords skrek jag efter att killen jag var kär i skulle slita av mig kläderna, trycka upp mig mot en vägg och freakin’ ravish me! Men än en gång togs min sexualitet ifrån mig av en man och ”feminist” som skulle rädda mig undan det patriarkala förtrycket: sex.

Efter två år tog jag mod till mig och gjorde slut. Då var jag nitton år och singel för första gången sen jag började träffa killar. Det var som att jag burit kedjor kring mina armleder som då äntligen föll av. Jag var utsvulten, jag var trött på ideal och jag bestämde mig för att ”nu jävlar ska här knullas!” Vilket jag gjorde, hela våren och hela sommaren och jag hade roligare än vad jag då hittills haft i mitt liv. Jag började omvärdera mig själv, politiken och samhällsnormerna omkring mig. Framför allt häpnade jag över hur människor i in omgivning provocerades av min sexualitet. Jag började få kommentarer om att jag skulle ha dåligt självförtroende, dålig självkänsla och vara osäker som person. Att jag genom min sexualitet försökte fylla något sorts tomrum. Det gick så långt att en av mina systrar hängde ut mig och mitt sexliv för min mamma, för att ”hon var orolig för mitt välmående”. Tydligen bjöd jag ut mig och lät vem som helst och flera olika ”äldre män” ligga med mig. Hon fick det att låta som om jag var en försvarslös liten docka utan egen vilja. Då började jag på riktigt inse att synen på kvinnors sexualitet skiljer sig från männens. Att en kille kan ligga runt hur mycket han ville och då ses som populär och en allmänt normal, utåtriktad kille. Men om en tjej gör det samma blir hon ett redskap för snuskgubbar och fullkomligt omyndigförklaras från att vara en vuxen människa, kapabel att fatta sina egna beslut.

Mina tidiga upplevelser och experiment som nittonåring färgade mig och väckte en nyfikenhet på genus och sexualitet, och har bidragit till att jag nu läser historia på Uppsala Universitet där jag försöker förstå bakgrunden till synen på kvinnors sexualitet genom vår historia. Jag kommer löpande publicera intressant fitthistoria i denna underbara blogg!

/Lavendel

 

Vi på redaktionen är mäkta stolta över denna inledning av en bit väldigt viktig personlig historia, som senare kommer att leda oss in i en annan historia av kvinnors sexualitet genom Lavendels återkommande inlägg i kategorin Fitthistoria. Vi hälsar henne välkommen med hela vår fitta! 

Annonser

6 thoughts on “När jag hittade min sexualitet

  1. Hej Lavendel =)

    Lite jobbig läsning men också otroligt intressant.
    Själv läser jag för tillfället Genusvetenskap i Umeå och den kursen gör en ju otroligt förbannad fast riktigt påläst och full av argument. Har du läst den kursen? Annars kan jag varmt rekommendera den.
    Kommer häcka på fff i väntan på fler inlägg =)

    //Rickard, Umeå

  2. Tack så mycket! ^^
    Nej, hittills har jag inte läst genus men planerar att ta en kurs nästa termin!
    Ska publicera nästa inlägg så fort jag kan. ^^

  3. Ingen panik =)
    Var meningen som en komplimang. Inte att du skulle behöva stressa. Fast det du kanske inte uppfattade det så =)

    Har haft ditt inlägg i huvvet sen jag läste den. Irriterar mig oerhört att män får ”knulla runt” och att kvinnor fint ska sitta med benen tät ihop och vänta på att en man ska komma och ”lära” henne om sin sexualitet. Även om jag upplever detta tankesätt allt mindre och mindre så tror jag knappast att det upphört. Och lösningen på detta inskränkta samhällsproblem är ju faktiskt utbildning inom Kvinnohistoria.

    Beundrar verkligen alla fff:are som skriver här. Blir alldeles lycklig när jag surfar in här och hittar nya inlägg som lär en massa nyttigheter.

    Skickar med en länk till kurslitteraturen för Makt och kön A som jag läser nu. Om kursen du ska läsa nästa termin är den samma så finns det mycket läsvärt här.

    http://www.umu.se/utbildning/program-kurser/kurs/?currentView=literature&code=2KC000

    Och vårt underbara Centrum för Genusstudier =D
    http://www.ucgs.umu.se/

    • Jag uppfattade det verkligen inte som något annat än en komplimang! ^^
      ja, jag blir också sjukt imponerad av alla kloka inlägg i den här bloggen. Jag blir så glad och hämtar så mycket energi och styrka från fff! 🙂 Tack så mycket för tipsen, längtar efter genusplugg! ^^
      Ja, det är otroligt vad man inte ska få vara ifred som tjej. Det gäller såå mycket. Bara igår startades ett krig när jag pratade om den typ icke-existerande historieskrivning om kvinnan! Jag fick höra att man redan täckt det som är intressant och att kvinnan är en em bisats. Detta fortsatte idag också när jag fick höra att jag ”inte får bli arg av det jag läser i historieböckerna.”. Och vilka var det som gick i taket över vad Jag skrev då?! Nej, det bästa skulle ju vara om kvinnan höll käften och ”ställde sig i köket…”

      • Blir nyfiken nu.
        Hände detta i skolan?
        Vi läser nämligen om kvinnors utsatthet från Eva och Adam (vill jag skriva men menar iaf Bibeln) fram till nutid. Och med några få undantag så är ju hela historien som vi känner till skriven av män!!! Vinklat? Partiskt? Självklart! Förbannade gubbjävlar rent ut sagt! Vi på vår kurs svär oss blodiga över alla dessa ”allvetande” karlar.
        Men.
        I den här boken kan man hitta några kvinnor som sätter sin prägel i historien. Mycket läsvärd men bitvis knepiga texter.(Och djävulskt många män som hittat på massa skit om kvinnor.) Som t.ex Mary Wollstonecraft. Henne skulle man ha velat lyssna på över en flaska alkohol =)
        Eller det kanske var den här boken du läste och blev så förbannad av

        Boken heter iaf.
        Förnuft, fruktbarhet, förälskelse : idéer om kvinnor och kvinnors idéer
        av Åsa Bergenheim , Lena Eskilsson

        För att återgå till det du skrev. Vilket pucko var det som sa att du inte fick bli arg? Vem i h-te är den personen att tala om för dig HUR du ska känna och agera? Hade ju varit mycket mer förståeligt om personen istället förstått din frustration och sagt nått i stil med. *- Ja. Det var fan åt helvete då! Men vet du Lavender. Just i detta nu, så blir vi mer medvetna om just såna samhällsstrukturer och därför förhindrar vi dom.*

        Men det är ju därför en massa kloka människor har hand om/besöker den här bloggen bl.a. För att fler kvinnor ska få sin rättmätiga plats i historien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s