Mensvärk: Jag svimmade av smärtan

Jag vill berätta om mina erfarenheter av mensvärk. Ett ord som min stavningskontroll med ens vill ändra ändra till ”ömkansvärd”. Tack för visad omtanke, OpenOffice. Inledningsvis vill jag börja med att poängtera att jag talar utifrån mina personliga erfarenheter. Jag har ingen medicinsk utbildning och utger mig inte heller för att tala för någon sorts ”allmän-menstruerande” uppfattning om vad mensvärk innebär. Det är jag och min fitta, helt enkelt.

När jag läste inlägget om att vara trött på husmorstips och hemmakurer för att bota allvarliga svampinfektioner kände jag att, precis så har jag känt inför att få hjälp med min mensvärk. En tröttsam kamp emot dåligt underbyggda argument om allt från diet till blodtryck och sociala konstruktioner.

Jag fick mens när jag var 11 år gammal. Första gången jag svimmade av smärta var jag 13 år, på väg ut på stan med mina kompisar. Det är så många minnen efter det. Av att ha svimmat i skolan, att knappt kunnat ta mig hem från där jag befunnit mig på grund av smärta, att ha tvingats sjukskriva mig från jobbet och så vidare.

Snabbt hopp fram i tiden till idag. Jag är 24 år nu. Idag har jag smärtstillande tabletter (Tradil 400 mg tillsammans med 2×500 mg paracetamol 3 gånger per dygn) som hjälper mig genom de 4 dagarna som värken brukar vara. De tar inte bort smärtan helt, men jag kan gå till skolan och i princip fungera som vanligt vilket är en enorm förbättring. Som en läkare sa till mig en gång när jag redogjorde för mina försök med alternativmedicin: ”Ibland får man helt enkelt ta till kemikaliefabriken”.

När jag sökt hjälp för mina smärtor har jag (surprise surprise) mötts av ett svart hål av misstro och okunskap både bland skolmedicinare och alternativa behandlare. Från vårdcentralen har standardrådet varit att ta en rask promenad och en receptfri värktablett. Röra lite på sig. Vila lite. Ta en Ipren. Suck och nej tack. Jag vet inte hur många gånger jag gett mig ut på den där stärkande promenaden bara för att få släpa mig hem efter att halvvägs ha drabbats av en krampattack av oanade proportioner.

Med öppet sinne har jag även provat mig fram bland alternativa behandlingar. Saker jag testat inkluderar: Jättenattljusolja, B-vitaminer, EFT – emotional freedom techniques, massage, ätit choklad, tänkt positivt, motionerat samt att ha ätit råkost (raw food) i tre månader eftersom det påstods någonstans att det skulle ta bort smärtan. Nope. Inte för mig. Bland välmenande människor har jag också fått höra allt från att mensvärk och pms bara är sociala konstruktioner i väst till att värken skulle försvinna om jag accepterade min kvinnlighet, eller att det skulle handla om något slags rädsla och ångest. Social konstruktion eller inte, den tanken hjälper inte när jag ligger på golvet och kallsvettas.

Det är också svårt att legitimera en smärta som kanske inte känns som andra smärtor. Min mensvärk gör inte ont som en spark på benet eller ett blåmärke. För mig är det dels stark påtaglig smärta i magen, men framför allt kallsvett, starkt obehag i hela kroppen, yrsel och ett diffust illamående.

När jag samlade mod och gick till en gynekolog fick jag första gången tabletten Orudis. Jag tog den i något år, men problemet var att tabletten i sig var så stark att om jag lyckats ta den innan värken satt i gång var risken stor att jag istället skulle få motsvarande kramp i matsmältnings-magen. Till slut gick jag till en ny gyn och fick min nuvarande ”cocktail” (hennes ord) utskriven. Det funkar. Jag blir en zombie i flera dagar, men det funkar.

Men så många människor jag mött som inte velat gå och få starkare värktabletter utskrivna. Som grabbat tag i sin vetevärmare och vridit sig i smärta. I många år gjorde jag ju samma sak, jag trodde inte att det fanns någon hjälp att få. Men när jag väl hittade rätt värktabletter så hjälpte det. Jag undrar vad det är för tabu kring mensvärk som dels gör det så svårt att få vettig hjälp, men som också håller så många ifrån att söka hjälp hos en bra gynekolog?

Sammanfattningsvis: hjälper inte promenaderna och de receptfria tabletterna – sök hjälp, och fortsätt söka tills du hittar en tablett som hjälper din kropp. Du vet att du inte är ensam.

Och vad gäller husmorskurerna så kan de säkert funka för vissa. Jag själv använder mig av mina egna små knep för att komplettera där värktabletterna inte funkar hela vägen (det som funkat för mig hittills är att ha varma fötter, äta mycket rejäl lagad mat, sova mycket och att sluta dricka saker med koffein i. Och inga jäkla promenader.). Men den verkliga smärtan måste tas på allvar som något som kanske kräver starkare grejer.

/Rebecka

Tack Rebecka för att du delade med dig av denna text /fff-redaktionen

 
Annonser

20 thoughts on “Mensvärk: Jag svimmade av smärtan

  1. Känner igen mig. Min värsta smärta försvann när jag hade fött första barnen om det kan vara någon tröst. Har dock ett husmorsknep: Knulla. Eller onanera. Mycket. Finns inget som lindrar den värsta smärtan som en eller helst flera orgasmer.

    • Problemet där är att killar över lag är så himla fjantiga när det gäller mens, typ: ”Uuuh, sex när du har mens, vad äckligt!”, spelar liksom ingen roll om det gäller vaginalsex eller petting, de flesta som jag har mött tycker att mens är äckligt (trots att det egentligen är ganska rent, ett av kroppens sätt att göra sig ren på liksom).

  2. Åh herregud vad jag är med dig i detta. Jag upplever däremot en enorm förbättring när jag har blrjat med p-pillerna Cilest.
    Det är dock lite motsägesfullt att käka p-piller när jag är lesbisk och har ett förhållande med en kvinna. Jag funderar på att sluta, men att återgå till mensvärken som innebär känslan av att mina äggstockar vill krypa ut ur mig vill jag aldrig mer uppleva. Utöver p-pillerna äter jag Tradil första/andra dagen vid mens.

    • P-piller kan faktiskt skrivas ut som medicin. Jag fick p-piller utskrivna 2002 för att lindra effekterna av polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), som jag har. Det handlar framför allt om att reglera mensen, för jag hade mens väldigt ofta och helt oregelbundet innan jag började med pillren. Idag kan jag i stort sett ställa klockan efter den:-) Sedan några år tillbaka är p-pillren även preventivmedel för mig, men under de första åren var de enbart medicin mot syndromet. Så om dina p-piller hjälper dig till minskad smärta och ökad livskvalitet så tycker jag inte att du ska känna att du borde sluta med dem bara för att du inte använder dem ”som det är tänkt”. Det finns ju såklart vissa nackdelar med p-piller (blodpropp och allt det där), men man får ju väga för och emot och funkar det så funkar det! Kram på dig:-)

  3. Jag ligger också på golvet och kallsvettas! Fast för mig är det inte så illa som för dig. För mig funkar ipren men de 30 minuter det tar innan tabletten börjar verka vill jag dö. Jag fick mens när jag var 13 (är 34 nu) och sen dess händer det här några gånger om året. Senast i augusti. Då sammanföll det med att jag ätit något dåligt på kvällen och den natten var inte rolig.
    Min mensvärks styrka skiftar från gång till gång och ipren hjälper inte alltid helt, utan jag kan gå i två, tre dar och känna mig mörbultad och på samma gång glad över att det funkar!
    Jag är alltid noga med att ha ett lager värktabletter hemma och med mig.
    Tack för inlägget. Blev lite mer medveten om vilken plats det här har i mitt liv.

    Marie

    • Min mensvärk blir värre med tiden verkar det som, jag har gått från att ta halv dos paracetamol till att ta full dos paracetamol till att ta halv dos ibuprofen till att ta full dos ibuprofen till att ta full dos ibuprofen + full dos paracetamol till idag då jag tar full dos naporxen + halv/full dos paracetamol. Om ibuprofen (ipren) inte alltid funkar så vill jag tipsa om naproxen, den kan tas i kombination med paracetamol (men inte i kombination med ibuprofen).

  4. Jag är också lesbisk och såg därför länge p-piller som något ”främmande” som liksom inte angick mig. Det kändes, precis som Camilla skriver, motsägelsefullt och nästan lite fel. Nu har jag dock helt tänkt om. P-piller är för mig ett läkemedel som fyller en funktion. Vilken funktion det fyller är min ensak! Visst är det beklagligt att folk generellt tänker ”p-piller = skydd mot oönskad graviditet = heterosex” men om det stör mig kan jag informera personerna i min omgivning att det inte ligger till så i mitt, och många andras, fall. Om en inte orkar ta lesbisk + p-piller-diskussionen tusen gånger om så kan en ju gå undan och ta sitt piller. Det verkliga problemet tror jag ligger i att lesbiska tjejer inte ser p-piller som ett alternativ och därför går och lider i onödan. Vi måste sluta se det att äta p-piller som Det Yttersta Beviset på heterosexualitet. Därför tycker jag att det är både modigt och viktigt att kvinnor som ligger med kvinnor käkar p-piller!

  5. Jag känner också igen mig! En gång i månaden de senaste 10 åren har jag dött av mensvärk. Jag kräks, svimmar och kan inte stå upprätt. Och jag har gått till läkare och gynekologer och allt. Det enda de sa var att jag 1. skulle äta p-piller. Jag vill inte för mig sexlust totaldör och jag gillar att ha sex. 2. skaffa barn. Nej tack, inte än. 3. äta receptfria smärtstillande tabeller. Jag har testat alla och de hjälper inte på mig. 4. motionera. Jag svimmar om jag ställer mig upp, det går inte att motionera. Men till slut var det en läkare som skrev ut Orudis till mig (precis som till dig), och för mig så funkar de så sjukt bra! Jag har fortfarande ont, men jag kan stå upp och jag kräks inte och jag orkar oftast gå till jobbet. Men fy fan vad ovälkommen en känner sig av vården när de inte tar ens smärta på allvar.

  6. Herregud « Intersektionell Solidaritet – Där det finns makt finns det motstånd

  7. jag levde också med denna helvetiska mensvärk i många många år, fick precis som du mens när jag var 11 men började svimma långt innan jag var 13. kunde inte gå till skolan. spydde, svimmade och låg i fosterställning och krampade. jag fick orudis utskrivet först, och någon kormonmedicin typ cyklo-F. samtidigt fick jag diagnosen PMDD och det var därför som jag hade denna förbannade jävla superhemska mensvärken som gjorde att jag varken kunde stå eller gå ibland, eller ens komma upp ur sängen.
    jag skrev lite om PMDD på min blogg för länge sedan, det finns att läsa om här: http://www.cherryfuck.se/?p=5007

  8. Jag har aldrig haft så svår mensvärk att jag har svimmat. Jag har kräkt några gånger när jag var yngre, men jag är nog ganska förksonad. Däremot har jag haft ont i fittan, väldigt ont i ryggen. svettats och mått allmänt kymigt. Sedan många år tillbaka har jag, tack vare minipiller, ingen mens alls. Det är en sån otrolig befrielse!

  9. Kolla upp endometerios, ganska vanligt men många gynekologer och läkare verkar inte känna till mycket om tillståndet. Livmoder och äggstockar växer samman pga inflammationer i buken vid mens. Man får göra en tillhålsoperation för att konstatera om man har det. Ger jävlig nensverk. Kan annars rekomendera fortodol mot kraftiga menssmärtor, finns i lifebutiker..

  10. Hett tips – har man endometrios är det inte alls säkert att orgasmer hjälper. För mig gör de bara mer ont.

    Jag har endometrioshärdar på urinblåsan, ändtarmen, bukhinnan och runt äggstockarna. Dessutom har jag ärrvävnader som fäster ihop vänster äggstock med bukhinnan, detta sedan operationer emot endometriosen. Tro mig, mens är INTE skoj för mig.

    Det är inte normalt att ha så ont som du beskriver och som jag själv har haft. Har man så ont så ska man gå till doktorn; om doktorn inte fattar allvaret så ska man gå till en annan doktor!

  11. Vad glad jag blir att så många har kommenterat, det är skönt att veta att vi är flera med så olika upplevelser.
    Endometrios har jag inte pratat med min gyn om, det kanske vore något att fråga om i framtiden. Jag vet att jag har PCOS, men har ingen aning om ifall det kan hänga ihop med smärtan. P-piller känns som en underlig lösning, eftersom jag inte har sex på såna sätt som det kan bli barn av, men det du säger är väldigt spännande, Mariana. Kanske något att söka vidare i.
    PMDD var en ny ”bokstavskombination”, men det känns också värt att kolla vidare i – ska läsa ditt blogginlägg, det verkar intressant Jessica.
    Och tyvärr måste jag hålla med dig, Jenny D – orgasm är inte ett alternativ. Har försökt, men när smärtan kommer känns det oerhört svårt att komma i närheten av några lustfyllda känslor. Har ofta svårt att låta andra människor röra mig över huvud taget när jag har ont. Men vilken fantastisk lösning för er det funkar för!

    • PCOS kan ge smärta vid mensen. Jag har läst i böcker om endometrios att i USA var det länge vanligt att svarta kvinnor feldiagnosticerades med PCOS istället för endometrios, till den grad att en del läkare än idag tror att bara vita kvinnor får endo. (Det finns också myter om att endo försvinner efter graviditet, eller att oskulder inte kan ha det, och en massa annat strunt. En del av de myterna har jag stött på hos läkare i Sverige på 2000-talet…) Det står mycket information på Endometriosföreningens hemsida, http://www.endometriosforeningen.se.

      P-piller kan absolut vara en lösning – jag har själv nyligen gått över från Synarela (som försätter kroppen i klimakteriet, med alla åtföljande problem i form av värmevallnignar, benskörhet m.m.) till att köra p-piller kontinuerligt, dvs utan uppehåll då man normalt ska få en blödning.

      Jag känner så väl igen detta med att inte vilja bli berörd. Mina partners har svårt att förstå det och känner sig undanstötta när de bara vill trösta mig, men när jag mår som sämst behöver jag fokusera all min energi inåt för att orka fungera. Om någon då rör vid mig blir det en störning snarare än en hjälp.

  12. Jag har svimmat en gång av mensvärk när jag vaknade kändes det ungefär som att jag skulle dö (vilket det gjorde innan jag svimmade också iofs). Jag har många gånger legat i fosterställning och kallsvettats med nära döden-upplevelse, och sen när jag får husmorstipset att gå ut och träna så känner jag mig så hemskt kränkt. Känner ungefär så här i förhållande till det husmorstipset: ”Hallå, ser du inte att jag ligger och dör?! Hur fan hade du ens tänkt att jag skulle kunna ställa mig upp och röra på mig?!!!”

  13. Trevligt att läsa en menstext med hög igenkänningsfaktor, samtidigt som texten i sig inte är trevlig alls. Har också lidit av mensvärk sedan mitten av tonåren, fick min första mens när jag var 11 år (är 23 år idag), men hade den bara sporadiskt i början. För mig har dock motion/träning hjälpt väldigt bra mot mensvärk. Så fort jag rör mig får jag ett otroligt stort endorfinpåslag som faktiskt hjälper mot värken. I alla fall de flesta gångerna. Skulle gissa att det har att göra med att jag elittränade under tonåren och att endorfinerna bara låg och väntade tills jag började springa igen.

    Idag tränar jag sporadiskt och har mens ca 1 gång per år tack vara Cerazette (östrogenfria p-piller).

    Angående diskussionen om homosexuella kvinnor och p-piller så gäller ”stigmat” också sterila heterokvinnor och till viss del asexuella heterokvinnor/homokvinnor. Har en vän som har lidit mycket under flera år av svår mensvärk men inte fått p-piller som alternativ behandling trots flera kontakter med vården, pga sin sterilitet. Vi måste prata med varandra för att ingen ska stigmatiseras!

  14. Jag brukade ha gruvliga mensmärtor men de verkar ha slutat nu (peppar, peppar) men jag känner igen hur det gör ont i hela kroppen och fick framförallt förbannat ont i fötterna när jag har mensvärk. Jag fann att om jag gjorde något åt hela-kroppen-smärtan blev det lättare att stå ut med magsmärtan och att det bästa var att ha någon som hjälpte till och knådade armar, handleder och fötter riktigt ordentligt.

  15. Att kallsvettas, må illa etc är egentligen inget konstigt i sig, då mensvärken beror på prostaglandiner som också aktiveras i samband med tex inflammationer.

    Själv är jag ingen vän av hormonella preventivmedel, då de används helt urskiljningslöst och utan någon som helst tanke på biverkningar, det ses som rätt självklart att det är kvinnor som ska sköta skyddet mot ofrivillig graviditet och alla andra metoder än hormoner ses som på något vis ”alternativa” . Däremot kan jag se på p-piller som vilket läkemedel som helst, och läkemedel kan ofta ha effekt på helt andra sjukdomar och/eller symtom än dem som de ursprungligen utvecklades för att behandla. Jag äter till exempel en epilepsimedicin mot mitt bipolära syndrom. Jag kan inte riktigt se vilka människor som skulle tycka att det är jättekonstigt att någon som är lesbisk, steril etc äter p-piller, jag trodde det var allmänt känt att man kan behandla allt från svår acne till oregelbunden mens med hjälp av p-piller. Och använder man dem som ett läkemedel, för att behandla ett tillstånd, så har de egentligen inte värre biverkningar än andra läkemedel. Använder man dem däremot som ett preventivmedel, för att kunna ha ”oskyddade” samlag utan att bli gravid, så har de fullständigt horribla biverkningar, jämfört med andra alternativ som står till buds.

    Och förresten, vem frågar folk vad de tar för mediciner? Jag tar min medicin helt öppet och i de flesta fall är det ingen som frågar vad det är för piller jag tar. Men sjukt annars om vårdpersonal är så oinformerad att de inte vill skriva ut p-piller till kvinnor för andra ändamål än preventiva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s