Standard: P1, om matriarkal makt skall reduceras ner till en fitta som kan föda barn då vill inte jag vara med

Häromdagen så lyssnade jag på Filosofiska rummet på P1, ett program som jag brukar tycka är bra. Jag såg fram emot att få höra en högt intellektuellt filosofisk diskussion om Graviditet – ett existentiellt tillstånd!

 

Jag tycker frågor kring graviditet blir intressanta, för det brukar bli så brännande hett när en tar val eller åsikter som inte sammanfaller med de starka havandeskapsnormerna. Till exempel vem som kan bli gravid (till exempel en gammal kvinna eller en transman som har kvar fittan och livmodern). Eller hur en beter sig under graviditeten, vad en äter, dricker, tränar etc. Och det slutar ju inte där, alla dessa normer om ammning och spädbarnskötsel. Graviditet är heligt säger många, men surrogatmödraskap ses ofta som positivt. Och kanske det mest kontroversiella av allt, att välja bort barn, att välja bort biologiska barn (speciellt om man definierar sig som kvinna).

Men, detta program kändes som ett fiasko, pinsamt P1. Två ex-gravida kvinnliga filosofer och en manlig filosof som väntar på att bli pappa (som i samtalet framställs som om han sitter där för ”för jämställdhetens skull”). Jag blir besviken, jag får ingen filosofiskt utvecklande diskussion, jag får ett tragiskt skämt. Någon normkritik eller queerfilosofi finns inte, mannen skrattas lite åt för att inte kunna vara gravid, får inte vara med att leka. I mitten så vänder jag mig obekvämt i busstolen då de två kvinnliga filosoferna lite häcklande säger att det var då, under graviditeten, som de insåg att de var det starka könet, de (kvinnan) satt på makten i samhället. ”Penisavund släng dig i väggen, det handlar om bröstavund eller livmodersavund…” Men, är det det som könsmakt balanseras utifrån, eller att det är just det som villkoras för ”den kvinnliga makten” då vill inte jag vara med. Om kvinnors makt skall definieras utifrån en graviditet, då har filosofin milslånga resor att göra innan vi är där, vad ”där” nu än är. Men att ”där” bör väl i alla fall vara bortom att definiera makt utifrån en biologisk förutsättning. Om min makt och position som samhällsvarelse skall definieras utifrån att jag har en fitta som kan föda barn, då är det väl något som är lite snett i filosofiska rummet?

Annonser

7 thoughts on “Standard: P1, om matriarkal makt skall reduceras ner till en fitta som kan föda barn då vill inte jag vara med

  1. Kvinnors makt definieras inte utifrån att man ÄR gravid utan det faktum att man KAN bli gravid. Vi kan skapa liv, det kan inte män. Vi kan nära detta barn i ett år, det kan inte män. Vi kan skapa liv och det kan inte de. Sen huruvida du är gravid eller inte spelar ingen roll, utan det är själva tanken. För vi vinner där, i hästlängder. Däremot om det gör oss mer eller mindre jämställda är en annan fråga, det ändrar i praktiken inga positioner. Vi har fortfarande problem med lägre löner, vem som tar ut mer föräldrapenning och andra livsviktiga frågor som man inte kan sopa under mattan och berör tusentals kvinnor.
    Men vi har ändå detta, som männen aldrig kan få. Ibland undrar jag om det är därför de väljer en destruktiv väg som många gånger slutar i misshandel eller död. För döden kan de då ha makten över.
    Trist av P1 vilket som.

  2. Handlar inte om huruvida man kan eller ej, det är idén om kvinnan som en livsskapare. Hur det ser ut i praktiken är något helt annat.

  3. Åh jag hörde det där för några veckor sen i radion och var inställd på en intressant diskussion som skulle väcka tankar… Men det kändes som några fridens kvinnor som filosofiskt skulle berätta att ”det är vi kvinnor som bestämmer EGENTLIGEN” (cred till Liv Strömqvist fantastiska serie) ..!? Suck…

  4. Åh, idag har de (P1) gjort det igen! Epstein i P1 hade ett program om sent barnafödande. Ulla Waldenström, barnmorska och professor i omvårdnad ser det som djupt problematiskt.
    – Vilka andra arter förändrar sitt fortplantningsbeteende? undrar hon (för männsikan gör ju inget annat som inga andra arter gör).
    Det hänvisas även till en undersökning som säger att de flesta svenskar vill ha sitt första barn vid trettio och sitt andra vid trettiofem års ålder.
    Ulla Waldensköld säger att det är mest biologiskt gynnsamt att skaffa barn mellan tjugo och tjugofem. Hon håller dessutom på och forskar kring ifall det verkligen är mer psykologiskt och socialt gynnsamt att skaffa barn sent vilket många hävdar. Ulla tror inte att det är så.
    Förutom den psykologiska faktoren att tjugoåringarna uppenbarligen inte VILL ha barn?

    (Vissa vill det självklart.)

    • Tråkigt, tråkigt, tråkigt! Få som förespråkar biologiska och psykologiska förklaringsmodeller som har betydelse i det sociala konstruktionerna (eller i alla fall i det sociala samhället som ingen kan förneka) frågar sig vad för konsekvenser en sådan teori har. So what! om forskare hittar skillnader i hjärnan mellan män/kvinnor/transpersoner (som ett exempel som var på TV:n häromdagen) om det inte kan bidra till att utveckla och utmana samhällets normer, eller i alla fall föbättra livssituationen för personer/grupper och verka för ett öppnare och mångdimensionerat samhälle. So what om Ulla hittar nån biologisk förklaringsmodell som visar på ”kroppen säger si/så” då det verkligen inte kan nyttjas på ett konstruktivt eller utvecklande sätt. Jag misskrediterar inte forskning, varesig biologisk eller psykologisk, men en måste ifrågasätta mer vad det är för kunskap som skapas, och verkligen väga det mot vad det kan ha för konsekvenser. Tack för din kommentar och för dina lyssnande och reflekterande öron. Kanske är dags att fråga Ulla, eller p1, hur de resonerar kring vilka de bjuder in!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s