Fake it until you make it, eller?

Hamnade framför ett avsnitt av Sex and the city som gick på TV för ett tag sedan. Förutom att shoppa, äta mat och byta outfit fler gånger än jag hann blinka så handlade avsnittet om att som kvinna fejka orgasm eller inte. Konstellationen av de fyra heterobrudarna hade lite olika syn på det här med att fejka orgasmer. Miranda fejkar det med en snubbe för att hon inte orkar längre och bara vill att det ska vara över, Charlotte gör det för att hon är rädd för att snubben skulle bli besviken. Sexdrottningen Samantha skulle aldrig tänka sig att fejka – var är då meningen med att ha sex liksom.

Dels tänker jag att 1, varför inte snacka om hur en vill att det ska vara för att en ska komma? Det gör iof Miranda men det hjälper inte, så det slutar med att hon fejkar och aldrig mer träffar honom.  2, vadå orka/stå ut? 3, att snubben blir ledsen annars? Snubben blir troligen sjukt mycket ledsnare när han får veta att en alltid fejkar.

Men så tänker jag på alla gånger jag har haft sex innan jag vågade smeka mig själv till orgasm under sex som inte endast innefattade oralsex. Fan vad många gånger jag tröttnade på det där juckandet som aldrig tycktes ta slut. Jag såg mig själv i någon slags utomkroppslig position köra igång med ett stönande och frustande i någon slags porrmaner. Och ja, det hände oftast med one night stands och under påverkan av alkohol.

Utifrån #Prata om det så har det uppkommit så många viktiga och bra samtal, bland annat om vikten av att prata med sin partner om hur en vill och behöver ha det för att komma. Men också att våga säga nej mitt i sexet, att säga jag tycker inte att det är så härligt längre, kan vi sluta eller ta en paus. Jag är för trött, för full, för okåt.

Samtidigt kan jag känna mitt 19-åriga jags ångest över att inte kunna komma om det inte var frågan om oralssex, för jag precis som många andra heterosexande brudar som hade omslutande sex levde i idén om att orgasmen kommer av sig själv genom juckande med kuk i fittan. Det var inte så att jag inte njöt av sex, eller inte tyckte det var upphetsande och skönt. Men jag kom aldrig om jag inte blev stimulerad direkt på klitoris.

Så ja, jag har fejkat det och ja en del partners har kommit på mig, men de flesta har inte gjort det. Idag när jag kommer varje gång jag vill komma så tänker jag hur fan gick det till, varför gjorde jag det, hur kunde det inte märkas att jag fejkade?

För att vi lever i struktur som är så insyltad i normbild över hur sex ska gå till. En bild som för mig inte infattade att jag själv kunde smeka mig till orgasm samtidigt som min partner gjorde något annat härligt.

Jag tror att det är sjukt viktigt att våga snacka med varandra, sen så kan det ju bli svårare om en är 19 år, full och har släpat med sig någon hem. Det kan ju också bli stress både för en själv och ens partners när det inte går för någon av dem som en har sex tillsammans med. För mig vände det, när jag tänkte och gjorde som jag alltid hade gjort när jag onanerade själv.

Sex kan ju vara massa härliga olika saker som inte nödvändigtvis behöver innefatta orgasm, men det känns så trist om en känner sig tvingad att behöva fejka det på grund av att en lever i heteronormativ bild av hur sex ska gå till och göras.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s