Mars-mannen: Passionen är död (i Sverige)!

Jag känner inte precis odelad kärlek till Skavlan. Liksom med fenomenet Malou blir jag perplex över hur hög status de uppenbarligen har som tv-profiler. Att folk liksom ska komma dit och prata ut. Hur det lyckats skaffa sig denna status är ett totalt mysterium för mig.

Hur som. John Gray gästade Skavlan sist. Och Mona Sahlin som bland annat pratade om gubbigheten i partiet. Men låt oss fokusera på John Gray som i tjugo års tid fortsätter att hävda att män är från Mars och kvinnor från Venus. Han gör entré ungefär 34:50 och hinner givetvis uttrycka sig pinsamt om kvinnors sexualitet. Hans reaktion på när Mona Sahlin förklarar inte vi inte kommer från Mars respektive Venus (Obs! Förtvivlad blick):

Det var ingen som höll med John. Det som händer när en sådan bjuds in är ett nordiskt ryggdunkande av karaktären Vi-har-kommit-så-himla-långt. Ungefär såhär:

Och visst känner jag en lättnad över att Johns tankesätt inte är standard. Men, den nordiska jämställdheten som skapas i Skavlan-studion är också fejk. De nordiska länderna är inte jämställda. Det är viktigt att inte låta sig förledas av virrpannornas extrema resonemang, jämföra oss med detta och plötsligt tro att ”världens mest jämställda land” har kommit tillräckligt långt och att vi ska nöjas oss här. Just sayin’

7 thoughts on “Mars-mannen: Passionen är död (i Sverige)!

  1. Åh, sånt jävla klassiskt tillgrepp att dra fram extremer för att få resten att framstå som sympatisk. Mycket vanligt i film och tv-serier, där det alltid finns en överdriven och korkad hypersexist som huvudpersonerna suckar åt. Vilket osynliggjör deras egen misogyni.

  2. Jag vet inte hur jag var otydlig, jag spann vidare på det som redan skrivits i inlägget… Men som ett exempel då, ta tv-serien Scrubs som jag är ett stort fan av. Birollskaraktären Todd är en överdriven typ som objektifierar alla kvinnor, drar konstant långsökta sexskämt och är djupt ointelligent (trots att han är kirurg). Huvudpersonerna JD och Turk ställs automatiskt i kontrast till Todd- och får dem att verka som de med sympatiska, normala, önskvärda värderingar trots att deras egen sexism stundvis är tydlig. Det är ett sätt att dunka alla ”vanliga sexister” i ryggen genom att ge dem normalitetstatus. Alla kan komma överrens om att hypersexisten är osmaklig, och genom detta konsensus tystar man ner eventuell problematisering av de ”vanliga sexisterna”.

  3. » Blog Archive » Förbud & tvång – alltid bästa lösningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s