Det där med relationsanarki, och också kapitalistisk kärlek

För några somrar sedan lånade jag Arbetsbiens kärlek av Alexandra Kollontay ur min farmors bokhylla. Kapitalistisk kärlek är ett begrepp som jag sedan dess ständigt bär med mig. Jag minns inte boken som vansinnigt välskriven, men jag minns att hon i flera noveller petar tvåsamheten i ögat. Med kapitalistisk kärlek menar hon att försöka äga varandra i parrelationer. Att bara vara två och vägra fler. Att begränsa och hämma varandra.

Att försöka äga en annan människa, ja ni hör ju själva, det låter inte så fräscht. Det låter ganska så begränsande och trist. Boken är från 1920-talet är högst aktuell även nu. Eller, jag skulle säga att boken är snart 100 år gammal, men synen på relationer känns delvis som en ouppnådd utopi.

Så, vad gör en person som är sjukligt trött på alla förutfattade meningar kring hur kärlek och parkonstellationer ska se ut? Kanske utforskar den personen relationsanarki. Vad är det då, kanske ni undrar? Ja, det undrade jag också, och därför har vi fått två fina tips på vart en nyfiken kan vända sig. Till exempel kan en spana in Relationsanarki i åtta punkter, eller kasta sig över ett ex av Handboken av Karolina Bång.

One thought on “Det där med relationsanarki, och också kapitalistisk kärlek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s