Om Er, del 3

Så sista delen av era fina kommentarer kring vilka ni är.  Fortsätt att fylla på i kommentarsfältet! Vi diggar er sjukt mycket, bara så att ni vet.

({‘})

Jag är en sextonåring från en förort precis utanför Stockholm. Jag går estet skrivare på gymnasiet. Så jag älskar att skriva. Är politiskt aktiv. Förutom feminism så är mina hjärtefrågor kampen för palestina samt papperslösa flyktingar. Annars är jag en av alla tonåringar med massa problem och känslor.

({‘})

Hej, trettiosex år, gift o mamma till två, som hittade hit via en annan blogg. Minns ej vilken, dock, det var ett tag sen. Till vardags är jag bibliotekarie och har så länge jag kan minnas haft genusglasögonen på mej. Tycker det är så bra o roligt att ni skriver bloggen. Via er har jag hittat vidare till mycket annat intressant. Tack för det!

Mitt kön kallar jag för slida eller fitta beroende på vilket humör jag är på och vem jag pratar med. Inför mina söner säger jag snippa, men ordet känns inte helt inarbetat i vokabuläret, kanske har jag inte använt det tillräckligt länge? Tycker iaf att det är det bästa ordet att använda när man pratar med barn.

(en kommentar senare)

Ha, ha! Ser att jag just skrev det omdebatterade “man” i sista meningen. Har faktiskt aktivt gått in för att övergå till “en” ett tag (inspirerad av er), men tydligen är det mer inarbetat, det där andra ordet, än vad EN tror.

({‘})

({‘})

Jag heter Linnéa och är 22 år, är genusvetare och blir förhoppningsvis genusforskare nån gång i framtiden :D Jag hittade er på FB, tror en vän gillade en uppdatering från er så den syntes på min sida.
Tycker er blogg är fantastisk, ni avmystifierar fittan och återerövrar den kvinnliga sexualiteten, det är hur viktigt som helst!❤

({‘})

Jag minns tyvärr inte längre hur jag hittade hit, men har följt er i stort sett från början. Det har betytt mycket för mig att kunna läsa om fittrelaterade saker på svenska, eftersom jag annars mest hänger på engelskspråkiga bloggar/forum, främst dodsonandross.com. Jag är bara så vådligt superintresserad av allt som har med fittor och sexualitet att göra. Jag ser det som en helt oundgänglig del av den feministiska kampen. Pratade med min partner om blygdläppar igår, och fick veta att hans blygdläppar ibland “trasslar in sig” i varandra t ex när han cyklar. Och jag slogs av att den lilla grejen, att det för de flesta förmodligen känns omöjligt att säga till sin bredvidcyklande kompis “du, jag måste stanna, ska bara trassla ut mina blygdläppar”. Och i stället lider folk i det tysta. För att fittgrejer omgärdas av skam. Jag vill leva i en värld där det är självklart att benämna fittans delar och att respektera dess smärtgränser osv och där det är den okonstigaste saken i världen att be någon att stanna till för att blygdläpparna behöver läggas till rätta. Jag är med andra ord intresserad av allt från såna här vardagliga fittrelaterade konsekvenser av att vi lever i ett patriarkat till det mörker som är vården (aarggghh!!!).

Hur som helst! Jag är så sjujädrans glad över att den här bloggen finns. (Jag älskade förresten Fittan i fokus-seminariet på Priden förra året!). Jag är 31 och bor i Malmö. Hej!

({‘})

Hej! Jag är 20 år och jobbar på dagis i Norge (kommer från Sverige från början). Jag hittade er blogg för att en kompis tipsade om den. Jag säger fitta och kuk, men till barn vet jag inte, jobbar ju på dagis i Norge och här säger man tissen (tissa=kissa) om både tjejers och killars, fast killars heter också tisselur efter vad jag förstått. Men i Sverige skulle jag nog säga snippa och snopp.

Jag blir glad av att läsa er blogg! Det är också kul att få läsa om hbtq-frågor, för jag kan inte så mycket, är själv heterosexuell. Det är också intressant när ni skriver debatterande inlägg och när ni länkar till grejer! Jag gillar er.

Kan ju bara tillägga att att jobba på dagis och vara feminist = sjukt nedslående. Det görs såna enorma skillnader mellan pojkar och flickor och till och med jag, som försöker allt jag kan, kommer på mig själv med att göra skillnader. Och jag hoppas jag i framtiden kan placera mina barn på en förskola där personalen är genusmedveten. Jag har jobbat på fem olika dagis och flickorna möts varje dag med “vilken fiiiiin tröja/klänning/halsband!!” som sagt, sjukt nedslående.

({‘})

({‘})

Hej! Erika heter jag och jobbar som ingenjör, bor i Gävle. Hörde talas om er blogg på p3 för ett bra tag sedan, hittade hit på riktigt för någon månad sedan. Tycker det är så himla skönt att få lite fitt-pepp med jämna mellanrum. Som en feminist som jobbar i en mansdomnerad miljö behöver det verkligen vägas upp lite, egentligen för vilken kvinna som helst som lever i den här världen. Ibland känner jag mig bitter och orkar inte alltid kommentera, påpeka och engagera mig allt som jag tycker är fel med hur den gemene mannen (och kvinnor) ser på kvinnor, men med er blogg orkar jag lite mer. Tack för en grym blogg!

({‘})

Jag är en snart 23-årig feminist/fettaktivist som pluggar till lärare. Min fritid ägnas åt pyssel, plugg, vänner, matlagning och renovering. Jag hittade förmodligen hit via någon av de feministiska bloggar jag läser, och jag stannade för det otroligt viktiga och fascinerande ämnet! Jag har lärt mig så mycket av den här bloggen. T ex att uppskatta och förstå vikten av fittkonst, för att väga upp alla fallossymboler där ute. Jag gjorde fittor i cernitlera som en del i en gestaltningsuppgift jag hade i skolan, och det möttes såklart av en hel del fniss men också av glädje, några tyckte de var jättefina. Något sådant hade jag aldrig kommit på tanken att göra förut, om det inte hade varit för den här bloggen.

Jag har också lärt mig sjukt mycket om olika sorters fittrelaterade problem. Jag har varit oerhört förskonad från alla former av problem, har aldrig ens haft en svampinfektion, så jag har knappt vetat något om det. Men tack vare den här bloggen så känner jag att jag har mycket bättre koll nu. Jag hade faktiskt heller knappt en aning om hur dåligt informerade vården är om fitthälsa, och det är naturligtvis sjukt upprörande att det ska få vara så! Det har gett mig ytterligare vatten på min feministiska kvarn, och det är ju alltid bra!

Ang. könsorgansord så använder jag oftast orden mutta och snippa. Jag gillar ordet fitta, det är liksom schvung i det, men jag har fortfarande lite svårt att säga det eftersom det känns mer laddat på något vis. I skrift känns det ok att använda däremot :)

Jag har inga direkta synpunkter på innehållet i bloggen, utan jag läser med glädje allt ni publicerar här. :) Ni gör något så sjukt viktigt, så tack för det!

({‘})

 

5 thoughts on “Om Er, del 3

  1. Hej fittforfight

    Ni är min bästa terapi!!! Jag hittade er via någon kroppspositiv/ sexpositiv å feministisk blogg. Minns inte vilken. Jag läser er blogg eftersom ni helt enkelt är bäst. Ni lyckas avdramatisera sexualitet och kropp för mig varje gång jag kikar in. Jag försöker avlägsna mig från min syn på den kvinnliga sexualitet som i endast ett föremål för sexualiserat våld, men även som underordnad, heteronormativ och objektifierad. Jag försöker väll helt enkelt ta tillbaks min sexualitet från patriarkatet, för att kunna äga och definiera den själv.

    Jag har av olika anledningar haft en extremt problematiserad relation till min kropp, min sexualitet och kön (alltså som i att bli/vara kvinna)
    Jag blev feministiskt intresserad när jag var sjuk i ätstörningar och depression. Feminismen var en av de sakerna som hjälpte mig att ta mig ur ätstörningen (å att hålla mig utanför den)

    Jag intresserar mig mycket för just frågor om ätstörningar, kropp, ideal, fettaktivism, patriarkalt våld (samt djurrätt)
    Nu tar vi tillbaks fittan!

    /jenks

  2. Där det står ”lämna en kommentar”…vore det inte roligt om det stod ”ordet är fitt” istället eller har jag bara värdelös humor tro?

  3. Jag hade inget val. När det var så himla många av mina vänner som refererade från inlägg här på bloggen i våra samtal, och att inlägg så ofta blev till diskussioner var jag ju bara tvungen att läsa jag också. Man vill ju inte vara efter.

    Well, nu är jag en av dom som gör precis samma sak och jag hoppas att jag kan locka in någon i FFF- träsket. Har man en gång börjat att läsa är det svårt att sluta. För en gångs skull är grupptrycket något positivt. Kör hårt, det är ju stört vad bra bloggen är!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s