En fittas dagbok

fittforfight delar med sig av en ny fittblogg (yaay, it just can’t be too many!) en fittas dagbok som handlar om ”sex, kroppar, livet, att välja det sex som fungerar för dig, om att inte behöva definiera förhållanden efter vilket kön eller hur många man har sex/relationer med”, och som inte det vore nog så bjussar personen bakom här på ett gästinlägg…

Fittan

Idag tog min man foton av min fitta. Han tycker att jag har världens finaste fitta. Jag tittade på fotona och försökte ta in vad han sa. Jag brukade tycka om min fitta, vara nöjd med hur allt såg ut. Nu var det svårare. Det var håret som grumlade bilden.

När jag var 17 rakade jag hela fittan för första gången. Jag tyckte att det verkade spännande. Jag passade på under sommarlovet, för på den tiden var det ingen som rakade sig helt. Det hade varit konstigt att komma helrakad i duschen efter skolgympan. Idag är det tvärtom, den som har allt hår kvar är udda. Jag tyckte att den var fin då. Hårlös.

Minnen från omklädningsrummet i årskurs 4. Sjätteklass-killarna rusar in för att kolla på oss tjejer. Jag är naken. Sitter på en bänk. Drar automatiskt upp benen mot kroppen för att skydda mig mot deras påträngande. En kille skrattar och ropar inför alla ”kolla lill-tjejens fitta!”. Alla skrattar. Till och med tjejerna i min klass. Mina ben är spinkiga och fittan sticker fram – lyser som ett stoppljus. Är det då det första fröet sås? Till känslan av att fittan är fel på något sätt. När jag senare tar bort allt fitthår kan jag tycka att den är sexig, snygg igen. Jag får ofta höra att jag har en ovanligt sexig fitta.

För några år sedan sitter jag på tunnelbanan och hör några tonårsflickor prata om kroppsbehåring. De beskriver uttryckligen hur äckligt, vidrigt de tycker att det är med hår på kroppen. Jag blir arg över att det är så, jag blir ledsen över att inse att jag själv tycker att mitt hår är äckligt. Jag bestämmer mig för att sluta ta bort mitt hår – sluta med allt rakande och vaxande av ben, armhålor och fitta. För att se om jag kan lära mig att tycka om mig själv som jag är.

Min dåvarande partner tyckte om mig precis som jag var. Tyckte att jag var snygg och sexig. Trots det tog det tre år för mig att sluta döma mig som ful. Det spelade ingen roll hur min kropp kändes eller såg ut under hårstråna – jag tyckte att håren gjorde mig till ett freak. Första sommaren gick jag aldrig med bara ben inför andra. Jag köpte superstora bikinitrosor, allt för att dölja håret i ljumskarna. Andra sommaren gick jag med bara ben någon gång då och då, men aldrig inne i city. Tredje sommaren kunde jag åka in till city med mina håriga ben blottade, men aldrig att jag skulle ha korta shorts eller kjolar.

Åkte till en kursgård för personlig utveckling i några veckor. Jag trodde att alla andliga människor där skulle älska sig själva och inte vara så utseendefixerade. Jag hade fel. Lika lite hår där. Jag träffade min nuvarande man. Han har aldrig tyckt något om mitt hår. Bara älskat min kropp som den är. Det hjälpte mig otroligt mycket att se att det fanns åtminstine två män som tyckte om min kropp och min fitta som den var.

I höstas var jag på en tantra-kurs där jag dansade omkring naken större delen av tiden. Alla andra var super-groomade, jag var den enda som var hårig. En kille tipsade mig om att jag kanske skulle ”överväga att ta bort lite hår”. Jag insåg att hans ord inte berörde mig, och att jag varit helt obekymrad över mitt hår under hela kursen. Jag förklarade mig själv botad från mitt självhat. Nu väljer jag själv om jag vill ha hår eller inte. Beroende på vad min kropp vill just nu. Jag har för det mesta kvar håret under armarna. Det är skönt, kittligt, sensuellt att bli berörd i.

Tittar på fitt-fotona som min man tagit. Försöker hitta något fel på min fitta. Håret grumlar sikten lite, men jag kan se bakom dem. Låter bli att leta fel och tar honom på orden: jag har världens finaste fitta!

Annonser

4 thoughts on “En fittas dagbok

  1. Alltså varför i helvete ger man en mer eller mindre okänd person ”tipset” att ”överväga att ta bort lite hår”? Det är ju för fan sinnessjukt. Just det är svaret på frågan om varför man inte tar bort håret: att folk överhuvudtaget bryr sig om andras kroppsbehårings vara eller icke vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s