Hos sexterapeuten

Jaha, till slut tog jag mig dit. Till psykoterapeuten på RFSU-kliniken.

Jag onanerar inte för jag känner mig bara konstig och blir inte alls tänd. Sexlivet med min partner har gått i stå och en separation är nära förestående om vi inte hittar tillbaka till varandra. När idéerna för hur situationen ska kunna förändras tog slut bestämde jag mig för att ta kontakt med en specialist. Egentligen vet jag att jag kan njuta och ha sex om bara förutsättningarna är de rätta, men att identifiera och förändra det som behövs är en uppgift som helt enkelt blivit mig övermäktig.

I samtalen med terapeuten har jag avhandlat många olika delar av mitt liv; ett myller av känslor, kroppsliga förnimmelser, upplevelser och minnen. En kombination av sorg, smärta och svårigheter att slappna av och ”vara i nuet” hindrar mig från de upplevelser av njutning och extas som jag eftersträvar. Och då menar jag inte att jag har höga krav på att ha fantastisk sex, utan vill bara att det åtminstone ska vara en del av min vardag och inte något som andra har eller är ouppnåeligt. Jag vill inte bara ha sex för att rädda min relation eller för att en bör ha det. Jag vill ha sex för att jag vet hur bra det kan kännas när allt stämmer. Det slår vilket lyckopiller som helst och är en viktig del i mitt liv oavsett vilken relation jag befinner mig i eller inte.

Det finns en föreställning att sex ska vara så okomplicerat och positivt. Att det bara ska hända, att en ska tända bara sådär. Då är det lätt att känna att en är bristfällig på något vi om den spontana kåtheten uteblir. Bättre då att sätta ord på hur det känns och söka hjälp för att hitta nya vägar. Det återstår att se hur det går för mig men jag hoppas att det finns fler som vågar prata om sitt icke-existerande sexliv.

Kram på er!

Annonser

8 thoughts on “Hos sexterapeuten

  1. Jag är i exakt samma situation?! Blev nästan lite orolig att jag hade glömt att jag skrivit och skickat in detta inlägg till er eminenta blogg… på något konstigt vänster, som med det mesta, så kändes det lite lättare när jag fick läsa om ett direkt ”fall” som är näst intill på pricken likt mitt.
    Hoppas att du skriver igen om du kommer på något banbrytande, det ska jag göra!
    -Iris.

  2. Åh, tack! Vad skönt att någon skriver/pratar om det här. Känner igen mig alltför väl. Och jag är ändå en person som tycker att sexualpolitik är superintressant och viktigt och är medlem i rfsu och engagerad i dessa frågor och ser mig som öppen när det kommer till att prata sex osv osv. Och så har en ändå hamnat i denna situation… Som ibland känns hopplös men efter att du skrev: lite mera hoppfull.
    Puss

  3. känner precis som Malin, tänker att en kanske inte ens får engegera sig i dessa frågor om en inte själv ens har något sexliv… har funderat på att också kontakta någon på rfsu-kliniken, kanske ska ta tag i det!

  4. jag har alltid haft stor sexlust, ibland lite för stor till och med, men senaste månaderna har den varit helt död. jag orkar inte ens tänka på sex eftersom det nästan gör mig äcklad. jag hoppas att det en dag inom en snar framtid går upp för mig var problemet ligger och hur jag ska åtgärda det!

  5. Åh, jag känner igen mig så sjukt mycket! För mig har det blivit bättre, men det tog flera år och lusten är inte lika stor som tidigare. Vet fortfarande inte exakt varför den försvann, men tror att jag är på rätt väg nu eftersom den sakta, sakta kommer tillbaka. Känner inte till den här RFSU-kliniken, kan ni utveckla det lite. Och gärna ge tips på liknande ställen i resten av Sverige. Så himla bra blogg det här!

  6. Jag känner igen mig! Och jag gick också till en terapeut hor RFSU – och vid det tillfället hade det varit så i 2.5 år… Problemen var komplexa och hade bl.a. med övergrepp att göra, men det verkar ha löst sig nu… Det jag, förenklat, försökte göra var bl.a. att lära mig att slappna av, även utanför sexuella situationer, ta långa bad, göra yoga, träna en del – och hela tiden i detta vara medveten om min kropp och närvaron i min kropp. Jag försökte verkligen inte pressa eller stressa kring sexualiteten och sakta men säkert började det långsamt komma tillbaka tills pang så träffade jag någon och var helt plötsligt askåt för första gången på år (men hade jag inte arbetat med min sexualitet innan dess hade det förmodligen inte löst sig med den personen heller – och det är inte heller bara den killen som jag blir kåt på längre)…

  7. OCH Fantastiskt att du tar upp den här – vi behöver ha fler sådana här diskussioner i sexpositiva feministiska sammanhang. Om vi verkligen ska uppnå fria, njutningsfulla och positiva sexliv så måste vi kunna prata om ALLT inte bara om att vi har orgasmer hela tiden (även om det förstås ska kunna pratas om det också!) medan problemen vi har osynliggörs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s