Nej, I wasn’t born to make you happy

Ibland blir jag så satans trött på att vara feminist och försöka praktisera tvåsamma hetero-par-relationer med cis-snubbar. Det känns som att hur mycket jag än försöker motverka att patriarkatet geggar sin in i vår relation så är det fan omöjligt, och det blir så ofta en kamp för att inte falla in i tröttsamma genusmönster. Jag ska ju aldrig hamna där, det har jag lovat mig. Ändå nosar jag så ofta på gränsen för vad jag själv tycker är okej.

Jag vet inte hur jag ska göra för att inte hamna där. Det känns som att jag, i alla hetero-par-relationer som jag har haft, alltid har varit den som är mest flexibel, den som anpassar mig mest och då är jag ändå väldigt individualistiskt lagd med stort självständighetsbehov men det verkar inte hjälpa. För när jag är individualist så är jag för hård, för bråkig, för kall och för egoistisk. När han är individualistisk så följer han sina drömmar och sina behov – och det vill jag väl ändå unna honom? Det känns som att jag ständigt hamnar i relationer som skulle kunna vara med och tävla i ”kuva en hetero-feminist-VM” i grenen ”få henne att prioritera dina behov högst”. Inte för att snubbarna som jag haft en relation med är elaka/vidriga/förtryckande av vilja utan för att de inte har gjort slut med patriarkatet i praktiken även om de i teorin tycker att ”feminism är bra”.

Jag är så satans trött på detta. Så trött på att så pedagogiskt som jag bara kan förmedla att mitt liv och mina drömmar är exakt lika mycket värda som hans, även om jag har fitta. Fittan är inte kopplad till en vilja att anpassa sig mer och sätta sina behov i andra hand. Fittan medför inte att jag är född till att göra kuk-personer lyckliga. Britney har fel. Den här låten är inte en sanning.

Sorry hetero cis-dudes att jag pajar detta för er. (och JAAAAAA jag generaliserar. Alla cis-snubbar tänker såklart inte så men ni fattar, det kan ändå finnas mönster osv osv osv). Det vore bara så jävla skönt att vara med någon som inte tycker att patriarkatet är sååå 2012 om jag nu ändå ska praktisera heterosexuella tvåsamma parrelationer.

/trött feminist som hatar patriarkatets inverkan på mitt liv

6 thoughts on “Nej, I wasn’t born to make you happy

  1. Jag har hetero-cis-snubbe som praktiserar tvåsamhetsrelationer. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag är praktiserande feminist (så långt det är möjligt som man). Jobbar idéellt med sexualpolitik och normkritik och, i mitt yrke, med traditionella jämställdhetsfrågor inom den organisation där jag är anställd. Jag är påläst och anstränger mig i det yttersta för att inte fastna i de normer som jag (i ganska många år nu) jobbat på att försöka bryta. Men likförbannat så fastnar jag och min nuvarande partner i väldigt könssterotypa bråk över väldigt heteroparmässiga saker och hamnar för det mesta i våra genusfack. Vi är båda ”medvetna” och har själva reflekterat över det här, men det är helt sjukt hur djupt rotade invanda beteenden är. Vill ibland bara gömma mig bakom det faktum att jag är barn av min tid, men det gäller att inte bli lat. Att alltid synliggöra det uppenbara som vi fastnar i av slentrian. Jag känner mig träffad, trots att jag försöker. Jag tror inte alls det är fel att generalisera. Jag tror att normerna är precis så djupt förankrade. Men jag ska alltid fortsätta försöka, hur skall jag annars kunna vänta mig att det blir annorlunda för mina barn?

  2. Jag känner igen mig så jääävla, jävla mycket i det här. Varför bliiir det alltid så?! Fastän en arbetar så nedrans aktivt för att det absolut INTE ska bli så?

  3. Det du upplever kallas selection of obedience. Det praktiseras i samhället i stort mot oss alla. Utbildningsväsendet är ett bra neutralt exempel. Om man inte gör som man blir tillsagd (eller som det förväntas av en) bestraffas man med sämre betyg, man blir kallad bråkig, barn med koncentrationssvårigheter drogas osv. Du blir motarbetad för att du bryter mot rådande struktur. Meddelandet är: Lyd, och du skall klättra. Samtidigt kämpar den rådande (makt)strukturen emot för att den kan förlora mark (privilegier), detta sker oftast omedvetet vilket det också verkar vara i ditt fall. Om du tillåter, så låter det som att du är trött men inte beredd att ge upp. Tyvärr är denna struktur starkt understödd på fler sätt än jag orkar rabbla här, men du stångas inte mot en vägg utan ett luftslott om det är någon tröst.

    Har precis hittat hit för övrigt, ser fram emot att botanisera vidare på sidan

  4. Att vi fortfarande – 2012, i Sverige, DEMOKRATINS praktexempel (?!) – lever i ett patriarkat är sorgligt. I och med att det till och med är ett beteende som man ramlar tillbaka till även om man är medveten och försöker streta emot. Som ”hetero-cis-snubben” skriver så är det galet hur våra beteenden är invanda sen barnsben – och därmed formade efter det patriarkala samhället. Men som sagt, dessa beteenden är ingenting som ska accepteras med ”stöd i biologin”, ett beteende som därmed anses vara ”naturligt”. Dessa är beteenden som vi ständigt måste ifrågasätta och streta emot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s