Min erfarenhet av fittvård

Jag tänkte berätta om min två år långa upplevelse av fittproblem. Det började med en helt vanlig penicillinkur mot en helt vanlig bihåleinflammation.  Att penicillin kan leda till svampinfektion är ingen nyhet för varken mig eller vården i stort, men det var vad som hände och det skulle göra att jag under två års tid hade oerhörda smärtor i fittan.

Mina första symptom var de akuta symptomen som gräsliga mängder flytningar och en klåda från helvete. Jag var blott 17 år gammal så jag fick panik, ringde vårdcentralen och fick berättat för mig att jag skulle gå till apoteket och köpa de receptfri medlen mot svampinfektion så skulle det bli bra. Och det blev det, ändå tills jag fick mens nästa gång. Då började det göra ont runt slidmynningen och fittan kändes torr. På vårdcentralen talade de om för mig att det inte var en svampinfektion igen eftersom flytningarna uteblev så deras råd  var att lufta. Lufta lufta lufta. Behöver jag säga att det inte heller hjälpte? Efter någon vecka blev jag tokig, jag kunde inte ha vaginalt sex med min partner och det kliade så jag hörde av mig till stans enda barnmorska på den lilla ungdomsmottagningen. Jag gick dit, satte mig i den beryktade stolen och fick återigen bekräftat att det inte var svamp, det var en liten obalans så hen bad mig att köpa mjölksyrekapslar på apoteket. Vilket jag gjorde, och det blev bättre, Vid nästa menstruation skedde samma sak igen och jag köpa kapslar och blev bra. Detta fortsatte och tillslut räckte det inte med en bruk, jag behövde två för att bli bra, och tillslut tre. Jag hörde av mig och fick komma på ytterligare ett besök där jag fick berättat för mig att det inte var något fel. En lite spricka bara, inget annat. Men jag hade ju ont och det klådan var inte av denna värld! Jag fick rådet att testa ytterligare en receptfri salva mot svamp.

Nu hade det snart gått ett halvår efter att det första besväret yttrade sig och det hade inte blivit bättre. Snarare tvärtom, det gjorde ondare är någonsin. Jag hörde av mig till ungdomsmottagningen i en kommun 10 mil bort och fick komma dit men där fick jag återigen bekräftat att det inte var något fel. Problemet var kanske att jag spände mig vid sexet så hen. Men jag fick en receptbelagd salva mot svamp och en smärtstillande kräm sen var det inget mer med det. Besvären försvann inte nu heller, snarare blev det tvärtom. Som alla med fittproblem kan vittna om så är svampsalvor bland det värsta ens fitta kan utsättas för, det stjälper mer än vad det hjälper. Krämerna är så starka att slemhinnorna blir irriterade och ömma. Jag hade nu blivit rekommenderat detta otaliga gånger.

Snart hade ett år med problem gått och det hade inte blivit bättre. Jag hade börjar leta efter förklaringen själv och efter att ha läst andra personers berättelser drog jag slutsatsen att jag måste ha en sk. kronisk svampinfektion. Min berättelse var identisk med andra som efter flera år kämpat för att få hjälp med just detta men inte lyckats eftersom vården inte trodde på dem. Mitt nästa besök var hos en gynekolog som jag träffade först efter ett år med problem. Hen visste att mitt främsta problem var smärtan men körde likväl upp en ultraljudstav i fittan på mig utan att ens försöka ta hänsyn till min smärtproblematik. Inget fel på mina äggstockar tydligen. Hen tog prov på mina flytningar för att undersöka dessa i ett mikroskop och leta efter svamp. Detta hade jag läst att många med samma problembild som jag råkat ut för och där mikroskopet inte hittat någon svamp men i slutändan hade det visat sig att personen i fråga led av kronisk svamp. Jag sa detta till gynekologen men blev avfärdad som löjlig. Klart hen visste vad hen sysslade med, hen var ju trots allt läkaren där. Inte speciellt överraskande visade det sig att inget syntes på proverna och jag fick gå vidare ytterligare ett tag med mina problem.

Under hösten året efter mina problem hade startat ringde jag till en privat klinik i en annan kommun och bad dem hjälpa mig. Där blev jag diagnostiserad med vestibulit och blev rekommenderad att använda rapsolja mot klådan. Jag blev skickad till en kvinna för att lära mig slappna av i en stad 10 mil bort men fick av henne höra att jag inte var nog oavslappnad för att det skulle vara värt mig att åka dit. Jahapp, då var det bara jag, oljan och vestibuliten kvar.  En diagnos jag inte trodde på att jag hade. Den passade inte in på mina problem alls. Smärtan kanske, men inte resten. Jag oljade in min fitta varje kväll ett par månader och blev nog egentligen deprimerad av att inte få någon hjälp.

Slutligen, våren två år efter att problem började ringer jag en ungdomsmottagning i en annan grannkommun och frågar om de inte har en gynekolog som kommer förbi där med jämna mellanrum. Det hade det och jag blev inbokad på en tid. Jag får träffa hen, berättar om mina problem och andra läkare och barnmorskors diagnoser och får min teori bekräftat: jag lider av kronisk svamp och obalans. Mot det hjälper inga salvor, oljor eller avslappningsövningar, det jag behövde var pH-tabletter som skulle upp i slidan varje kväll under ett par veckors tid och svampmedicin. Men inga salvor utan tabletter som jag skulle äta i fyra månader vid varje menstruation. Salvorna irriterade bara mina slemhinnor ännu mer och gjorde symptomen värre. Min svamp satt för övrigt för djup för att salva skulle ha hjälpa. Fyra månader senare var jag frisk! Efter att under två års tid haft problem, blivit feldiagnostiserad och fått min egen idé om problemen avfärdat visade det sig att JAG hade haft rätt och läkarna fel. Om de bara hade lyssnat och inte skickat mig att köpa receptfria salvor gång på gång hade problemet kunnat åtgärdas bra mycket fortare.

Så mitt råd till er: vägra receptfria svampsalvor. Kräv tabletter/kapslar som en äter mot det! Om inte vid första symptomen så efter att ha testat den där receptfria svampkuren som vårdpersonalen är mer än villig att rekommendera.

Hoppas min historia kan hjälpa någon så att den slipper gå igenom samma procedur som jag gick. Nu är det 3 år sen jag fick hjälp och jag är helt återställd bortsett från att mina slemhinnor är väldigt sköra efter all salva jag blev rekommenderad av utbildad vårdpersonal.

/Natalie

13 thoughts on “Min erfarenhet av fittvård

    • Fluconazol tror jag att de heter. Det är snart 3 år sen jag åt den sista tabletter nu så jag kommer inte ihåg riktigt. Men är åtminstone 90% säker på att det är denna.

    • Flukonazol heter den aktiva substansen, tabletterna kan heta olika varianter på Fluconazol (billigare) eller så heter de Diflucan (svindyra). Ibland kan man få en tablett om 150 mg som engångsdos för att ta död på en ”okomplicerad” svampinfektion, dvs en som inte suttit i särskilt länge (men det vet man ju sällan, särskilt om man själv inte varit inne i svampsvängen tidigare eller hållit på med de receptfria medlen en tid), ibland får man ta 150 mg i veckan i 4-6 veckor. Är det en kronisk svampinfektion kan den dock har gått djupare ner i slemhinnorna och blossa upp mellan veckodoserna (så har det gjort för mig), då kan man få en behandling med låg (50 mg) daglig dos istället. Tid och schema för sådant varierar, jag har hört om många som äter i en vecka eller två kring ägglossning/mens, ett par månader i sträck – själv har jag ätit dagligen i tre månaders tid, för att, som min gynekolog uttryckte det, ”slemhinnorna ska få vara helt ifred och kunna läka ut ordentligt”. Bästa som hänt mitt underliv, för övrigt. (Gynekologen tipsade även om att dra ner på sockerintag, liksom både internet och rent sunt förnuft.) (Obs! Flukonazol är inte ett alternativ för gravida/folk som planerar att bli det, då medusinen kan orsaka fosterskador. Bipacksedeln är allas vår vän.)

  1. Alltså, jag har personligen haft väldigt lite problem med min fitta och okej bemötande i vården ang den samma. Men detta gör mig helt vansinnig!! Snacka om förnedrande när de som ska veta vad de sysslar med, inte har nån jävla aning!!

  2. Har precis samma problem. Vid minsta förkylning eller kring mens blossar det upp pga av antibiotica som jag fick för över 4 år sedan. Det finns inga receptfria medel som hjälper när man väl har haft en ”djup” svampinfektion. Tack vare det har jag nervskador som sitter i fortfarande även fast det inte är ngn infektion. Bara för att den första doktorn jag var hos ”trodde” att jag var gravid även fast det inte fanns en chans på 1000 att det var så. Det spelade ingen roll att jag sa att jag inte var gravid. Han hade bestämt sig att jag var det. Utan undersökning eller provtagning!!!! Fantastiskt vilka läkarskills de lär ut nuförtiden om man kan se på patienten att hon är gravid även fast hon vet att hon inte är det. Läkaren jag kom till som kunde hjälpa mig gjorde en kort undersökning och konstaterade fort att jag behövde piller mot svamp. Det tog ett år innan infektionen lade sig. Sex var inte direkt att tänka på under den här tiden….. Man reduceras till en liten fläck på jorden när man vet att ngt är fel men ingen tar en på allvar. Jävla mikrober och okunniga läkare!!!

  3. Hej, ni som har blivit diagnostiserade med kronisk svamp eller som har diagnostiserat er själva: jag har råkat ut för samma sak, och ju mer man pratar med folk, desto vanligare märker en att det är. Jag går inte ens till ”vanliga” läkare längre, för det hjälper aldrig. Av en homeopat fick jag reda på att mina svampinfektioner som följde efter varje mens (+ att jag var förkyld ca var fjärde vecka och massa andra diffusa symptom) var just en kronisk svampinfektion, aka candida. Jag botade mig själv med diet. Beroende på hur hårt drabbad en är, så behövs mer eller mindre hjälp för att bli frisk. Det finns såklart homeopatiska mediciner (och kanske har sjukvården nåt också, jag vet inte), men jag höll en strikt diet i ett par månader och sedan dess är jag frisk. Dieten går ut på att en inte äter något som jäser, alltså inget som svampen gillar, så att man svälter ut den. Inget sött, inget processat, ingen jäst, inget vetemjöl, ingen frukt, inga mjölkprodukter. Alltså inget med socker i (all sorts socker) och inget som jäser. Tänk på att buljonger och andra konstgjorda smakgrejor oftast innehåller både jästextrakt och socker. Googla ”candida” och läs! Killar kan också ha det här, och symptomen kan variera stort, dåligt immunförsvar, dålig matsmältning, deprission osv osv. En av de största bovarna, förutom socker, är konstgjorda hormoner, alltså p-piller och liknande.

    Den här boken använde jag mig av: http://www.bokus.com/bok/9789163029776/candida-var-tids-folksjukdom/

    Hoppas detta kan hjälpa någon!

    • Vilket bra tips! Det känns alltid bättre att använda naturliga tillvägagångssätt för att bli frisk/ hitta den egentliga orsaken till problemet. Ska ha ditt tips i bakhuvudet om samma problem dyker upp igen🙂

  4. Men… Om du blev frisk efter fyra månader hade du väl inte ”kronisk” svamp..? :S För övrigt helt förkastligt att patienter aldrig blir lyssnad på eller respekterade, jag känner igen mig enormt…

    • Det kallas kronisk svamp eftersom den sitter så djupt och inte ger de akuta symptomen som den akuta svampinfektionen av vad jag har hört. Men av sjukvården att döma så kan mina besvär ha fått fel namn, men det är väl knappast det som är huvudproblemet i min berättelse.

  5. Min Erfarenhet Av Fitt Vård | Karins Hälsa Tips

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s