Bastusommar

Under några dagar i sommar fick jag chansen att basta i en unisexbastu. Bastun var en ganska liten variant med ett omklädningsrum, ett par duschar och en bastu med två små britsar. Här bastade, duschade och bytte människor av olika kön om tillsammans. Jag hade aldrig varit med om detta tidigare, men eftersom jag hört så gott om bastun följde jag glatt med dit. Stämningen i bastun var trevlig och avslappnad och självklart fanns det inga sexuella vibbar alls. Det är ju en förutsättning för att en unisexbastu ska funka. Den vanliga ”trivselflörtstämningen”, som jag ofta upplever som obligatorisk när män och kvinnor ska umgås, existerade inte. Jag blev snarare bemött med ett slött ointresse.

För mig var det inte helt lätt att klä av mig och gå in i bastun, men jag antog utmaningen eftersom jag vill lära mig att vara okej med nakenhet. Första kvällen bastade jag i badkläder, medan alla andra var nakna. Nästa dag hade jag bara handduk. Dagen därefter tog jag två djupa andetag utanför bastudörren och klev in i värmen spritt språngande naken.

Väl inne i bastun uppstod nästa utmaning. De män som var där bredde ut sig och såg ut att stormtrivas. Jag ville inte vara sämre, och ville absolut ta lika mycket plats som dem. Jag försöker alltid tänka på hur mycket plats jag tar och ta för mig i rummet när det finns utrymme för det, istället för att krypa ihop och göra mig liten som jag har fått lära mig som tjej. Men naken i bastun vågade jag inte göra det. Trots att jag är relativt nöjd med min kropp och inte har några direkta komplex kunde jag inte låta kroppen slappna av och bara vara. Jag kunde inte släppa min egen kritiska, objektifierande, bedömande blick på min kropp. ”Jag borde ha rakat könshåret”, tänkte jag. Trots att jag aldrig gör det annars. Och trots att mitt könshår och min fitta inte borde ha någon betydelse alls i sammanhanget. Överenskommelsen i detta sammanhang är ju att vi inte låtsas om varandras kön och nakenhet. Som feminist är det en självklarhet för mig att försöka göra motstånd mot de ideal som berättar hur jag ska se ut och bete mig, men där i bastun fick jag ett kvitto på hur svårt det är att göra sig fri från dessa ideal. Jag är så van att ständigt granska mig själv och mitt utseende, att fråga om jag duger, att se på mig själv med idealets blick att jag inte kunde släppa de tankarna för en minut där i bastun.

Strax efter min bastuutmaning, den 26 juli, publicerade Sydsvenskan en text som påminde mig om den upplevelsen. I Ett brev till manskroppen beskriver Kajsa Haidl en varm julimånad när en som kvinna ständigt blir objektifierad.

”Alla dessa oskyldiga ögonblick under en sommarmånad som egentligen bara är symtom för samma sak. Hur kvinnokroppen, till skillnad från manskroppen, aldrig får lov att bara vara kropp. Istället en ständig projektionsyta och allmän ägodel, fritt för samhället att bedöma.

Men så plötsligt händer det. Precis som för Nanna Johansson. Mitt under årets mest kroppsfixerade månad lyckas jag äntligen få några ögonblick av semester från min egen kropp. Jag ligger inklämd mellan två Oxietanter nere på Kallis.

Inte en man i sikte.

Och plötsligt är kroppen bara en kropp. Bland alla andras. Inte mer än ett praktiskt transportverktyg.

Jag förstår precis vad Kajsa Haidl menar. Kallis är ett kallbadhus vid havet i Malmö som har separata delar för män och kvinnor. Själv har jag under många år vinterbadat i ett liknande badhus och njutit av känslan av total avslappning och frihet, att få ta semester från den egna kroppen. Det är motsatsen mot unisexbastun från i somras. Vinterbastun brukar vara full av människor i olika åldrar och med olika kroppar. De småpratar om väder och vattentemperatur. Alla hjälps åt för att stuva om sig på britsarna så att de som varit ute och doppat sig i det iskalla vattnet också får plats där inne i värmen. Ibland bjuder någon på frukt. Den här miljön känns helt avsexualiserad och trots att jag är helt naken är det en av mycket få platser där jag kan glömma bort min kropp, eftersom den inte blir studerad och bedömd här. Jag känner inte att min kropp måste duga, vara snygg, sexig, rätt. Här får den se ut precis som den gör.

Detta är naturligtvis en upplevelse som är beroende av att jag har en normativt kvinnlig kropp. En kropp som inte passerar som antingen manlig eller kvinnlig skulle kunna ge en helt annan erfarenhet av samma bastu. Men för mig är denna bastu en helt revolutionerande upplevelse. Att för en gångs skull vara något annat, något mer, än min kropp. Jag är säker på att många strålande idéer fötts i bastun, eftersom vi här får möjlighet att lägga undan alla tankar på kroppen och utseendet för en liten stund.

6 thoughts on “Bastusommar

  1. Jättebra skrivet!

    But on a different note… Går det inte få bort de provocerande ”banta och går ner i vikt”-annonserna här på sidan? Den som kommer i slutet av denna text blir ju nästan komiskt malplacerad!

  2. Nu ser jag den inte heller och för det mesta är den inte där. Men då och då dyker det upp en annons med klassisk före-efter bild och en text som säger något om hur en ska göra för att bli snyggare, smalare, starkare etc..

  3. Annonserna tror jag kommer finnas till en köper en ”no ads” upgrade, läs här: http://en.wordpress.com/about-these-ads/

    När det är sagt – sjukt fint inlägg! Jag hade med min kropp till ett kallbadhus i somras för första gång och det var så jäkla bra, sen när vi gick ut i staden igen och vände mig om och tittade tillbaka på badhusets fasad så tänkte jag bara, shit, alla som går här, de vet inte att det där rummet finns. Som någon sorts nästan lite religiös känsla. Där inne finns frihet från så galet mycket.
    Enda andra gången jag kan komma på som jag känt på den där totala friheten bland folk jag inte känner, var på en (annars rätt tråkig) flatfestival i Tyskland. Musiken var kass (förutom MEN), allt var liksom… ja men ganska B helt enkelt, fast det var så jäkla underbart att bara gå omkring på en gata och vara synligt lesbisk och veta att det fick en vara, veta att ingen skulle hoppa på en från nånstans eller häva ur sig nåt lite sådär halvhögt när hen (läs: han, i 95% av fallen) gick förbi som väl är det vanligaste.
    I alla fall så fanns det en stor jäkla badanläggning där, och där var verkligen alla sorters kroppar, och alla liksom nakenhetsgrader (rätt nog också ganska mycket ligga i alla små skrymslen och vrår, upptäckte jag när jag glatt och i egna tankar simmade genom nån sorts lång grotta men det är en annan historia), alla grader av liksom transformationer och behåring och jag bara kände, shit, de här kropparna har jag aldrig träffat, aldrig såhär liksom vandrande glatt bortöver en bassängkant, i kön till en vattenrutschkana, hur en bara kunde stå där rätt upp och ner och vara helt jäkla självklar, hur mycket liksom kärlek som kändes i det där att bara dela ett sammanhang, jag tänkte på det där sen, att värna om separatistiska sammanhang, att det inte handlar om att t.ex. aldrig umgås med cis-män (i mitt fall här då) men att undvika nedbrytande sammanhang ibland, dela utrymme med människor med egna kroppsliga erfarenheter av förtryck (vare sig det rör sig om homos, rasifierade, fittbärare etc.), att det kan vara så jäkla konstruktivt – såklart – att ta bort det yttre elementet som gör att en känner en förtryckande struktur på kroppen och hitta styrka i det sammanhanget, inte behöva förklara sig först, legitimera sin närvaro.

    Shit jag måste jobba nu. Jaja. Bra innlägg skulle jag mest säga🙂

    • Tack för den fina responsen och TACK för att du delar med dig av dina erfarenheter kring nakenhet i offentligheten. Det är en mycket speciell känsla att ”råka ut för” nakna, oretusherade, kroppar i vårt samhälle. Om du någon gång känner för att skriva något om det, med fittanknytning, så är det mycket välkommet!

  4. Kan bara instämma i tankarna/upplevelsen av frigjord nakenhet i bastu, både med människor av eget och motsatt kön. Det är så fantastiskt avslappnat och trivsamt, både i mix och separat bastu. En stämning och relation mellan könen som man önskar kunde finnas på andra plattformar i vårt samhälle.
    Men, jag kan också känna igen mig i dina tankebanor kring den egna kroppen och vad som borde gjorts med den inför mötet med män (eller för den delen kvinnor) i nakenhet. Hur medveten man blir om hur man för sig, sitter eller ser ut i olika ställningar. Det är synd att den där känslan bara kryper sig på, att medvetenheten om hur kroppen ”bör” se ut eller möjligen kan uppfattas av andra får ta så stor plats.
    Bra inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s