Fittan frågar Josefin Persdotter!

Mensaktivisten Josefin Persdotter är både en av två samordnare till utställningen Period Pieces i Göteborg (FittForFight var på besök för ett tag sen) och också en av de 11 menskonstnärerna som ställer ut där. Hon säger själv:

”Vissa har undrat om vi gör detta bara för att provocera. Och jag har svarat att, nej, vi gör det för att avdramatisera. Vi gör det för att mens ska sluta vara provocerande. Mens är, eller borde vara, en naturlig del av allas våra liv.” Läs hela artikeln!

Ett av hennes konstprojekt heter mensverket och har drivits i ca 8 år. Förutom passioner som konst (kolla in örhängena!) och aktivism har hon också föreläst om mens och är en av grundarna till MENSEN, ett forum för menstruation.

tampong3tampong2

Sedan januari 2014 doktorerar Josefin på sociologiska institutionen på Göteborgs universitet, om hur mens blir till – från ett kroppsmaterialistist/post-konstruktionistist perspektiv. Ni kan läsa hennes spännande mastersuppsats här!

Vilket är ditt favoritord för det kvinnliga könsorganet?
Fitta, lätt.

Är det viktigt att snacka fitta?
OM det är! Det är sjukt viktigt att snacka kropp överhuvudtaget. Speciellt inom feministiska forum. Och kanske speciellt i den qeerfeministiska tid vi lever i nu. Hur vi än identifierar oss så har vi ju en kropp och den är på ett eller annat sätt (åtminstone både socialt och biologiskt) könad. Jag tror det är lätt hänt att glömma bort den köande kroppen, när vi pratar så mycket om att kön är totalsocialiserat och performativt. Även om typ Butler och queerteori är jätteviktigt och görsant, så är det SAMTIDIGT så att vi faktiskt HAR kroppar. Jag är socialiserad till att utföra kvinnlighet och kan utmana det på olika sätt, men hur mycket jag än ifrågasätter kommer min kropp fortfarande blöda med jämna mellanrum. Antagligen tills jag typ är 55. Det kan man inte queera bort. Post Constructionism är ett sanslöst häftigt teoripacket som kombinerar tänkteknologier om performativitet OCH kroppslighet. Som Nina Lykke säger i en av hennes artiklar så hamnar kroppen i ett teorilöst limbo om vi undviker att prata om den.

Så kort och gott: Det är OERHÖRT viktigt att snacka fitta. Annars riskerar den att hamna i ett teorilöst, ogenomtänkt limbo. Tystnad är lika med stiltje. Fittan, mensen, kroppen, är en storm.

Berätta gärna om ett härligt eller ett hemskt fittminne. Eller både och. 

När jag fick min första mens var jag 12 år. Och GUD vad jag var NÖJD. Jag var (mig veterligen) den andra i klassen som fick den. Sån jävla bummer att bara bli tvåa. Med det var ju iaf medaljplats. Det var påsklov och mina tre bästisar sov över. Som jag minns det snackade vi mens tidigare på dagen. Jag proklamerade modigt att jag minsann såg fram emot den! Vi kokade ägg och försökte färga dem i vattnet, ni vet så det blir sådär fint batikaktigt. Jag blev nödig och gick på toa. Satte mig på sitsen, drog ner mina uttvättade gul-vit-randiga lindextrosor och där var det plötsligt! Ett tjockt klumpigt blodbad stort som min handflata. Med bultande hjärta kallade jag in alla på toa och tillsammans beundrade vi underverket. Lika delar andakt och skämsfniss. Jag gick och berättade för pappa. Pappa ringde farmor. Jag ringde mamma. Farmor ringde mig. Ett menstruellt susochdus mitt i påsklov och skilsmässa. På natten var det svårt att sova när reproduktionsfömågans frånochmednu slog mig. Om jag knullar med nån så kan jag bli gravid, minns jag att jag låg och tänkte. En av lillebrorsans blöjor fick praktisera som nattbinda. Avskavda klistermärken på sänggaveln. Självlysande plaststjärnor i taket.

Det var en gång ett one night stand med singer-in-a-rock-band-kille och jag trodde att min mens tatt slut efter bara 4 dagar (silly, silly me – jag hade ju bara min vanliga menspaus). Det sexades runt helt blodfritt, vi somnade i fyllan och vaknade av bakfyllan. Dricka vatten, ligga sked, snacka strunt. Så reste jag på mig och SVUSH vad det RANN. Som att jag varit HELT full av mens! Blodet flödade. Fuck me att man bara blöder en deciliter per mens! No way José.
Som grenverk klättrade den ner längs lår, knän, vader, fötter. Det var jättefint. Och helt jävla förödande. Paralyserad stod jag bara där och tittade. Tiden stilla. Dethär händer inte mig.
”Stackars barn!” utbrast han, och försökte snabbt få det att verka som att han pratade om nån unge som skrek ute på gården. Så fick jag en out och kunde stappla ut i badrummet. Fint gjort tycker jag. Tack. Omsorgsfullt torkande med toapapper. Benen, tårna, toan, golven. Blod överallt.

Tänk vad mycket blod man hanterat ändå. Får mig att tänka på #ygritte #gameofthrones #noswoon http://stormborn2102.tumblr.com/post/58909522667

Menstruera mera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s