En rolig kropp

Jag satt häromdagen och pratade med min vän om filmen ”De ofrivilliga” av Ruben Östlund, och vi kom in på den del i filmen som handlar om ett gäng grabbar som åker ut till en stuga för att spendera lite kvalitétstid tillsammans (läs vrålfylla, nakenhet och gränser som överskrids å det grövsta). ”De ofrivilliga” är en film som handlar om gruppens påverkan på individen, och ”grabbdelen” har en bra poäng, såväl som de fyra andra delarna av filmen, men det är också en utmärkt studie i ”grabberi”: killar som springer runt nakna, stoppar in och upp diverse föremål här och var, och leker med sina, framförallt kön, på ett sätt som liknar ett barns utforskande av sin egen och andras kroppar. Allt detta görs givetvis på ”skämt”, alla som deltar och många gånger även de som tittar på, garvar ihjäl sig åt dessa personer som är så vansinnigt roliga och som bjuder så på sig själva. De är ”utflippade”, helt ”galna” men ack så skojiga.

Mitt och min väns samtal gick från Östlunds film till att handla om just detta. Dessa roliga grabbar och deras ännu roligare kroppar, de kändes väldigt bekanta.

Jag och min vän har känt varandra väldigt länge och spenderade tonåren ihop i samma gäng. Ett gäng som fullständigt svämmade över av dessa grabbar, deras tillhörande kroppsöppningar och könsorgan. Jag vet inte hur många gånger jag sett mina dåvarande killkompisar strippa, suga av varandra, stoppa saker under förhuden, stoppa upp saker i rumpan, olla ALLT som ollas kan (människors ansikten var absolut inget undantag), runka och utforska varenda millimeter av sin kropp, allt medan vi andra som inte delade detta intresse tittade på och (många gånger) hade roligt åt det.

Missförstå mig inte, det är inget fel alls i att hänge sig åt detta utforskande av sin och andras kroppar, det är en bra och nyttig sak men när det sker offentligt, vad gör det med dem som tittar på? De som inte känner sig bekväma i sin kropp, som inte känner att de passar in i den hegemoniska maskulinitetsrollen? De som inte vill eller vågar klä av sig nakna, de som kanske känner obehag av att få en kuk rätt i ansiktet, men inte vågar säga ifrån, eftersom det är så jävla ”roligt”? Vad gör det med dem som hakar på den rådande normen och gör likadant fast det kanske inte känns bra alls? De vars gränser passeras och som inte vill men gör ändå? Vad gör det med människor när det bara är vissa kroppar som är okej att visa? Okej att skratta åt och ha roligt med? Vilka förväntningar och tvång skapas? Listan kan göras precis hur lång som helst (och inkludera väldigt många fler än jag ger sken av i denna binära text).

Vad hade hänt om jag och min vän hade slängt av oss kläderna och visat fittorna? Om vi hade börjat dra varandra i blygdläpparna och stoppat in lite grejer i fittan för att se hur det kändes? Om jag hade dragit av en fitt-fis i ansiktet på någon av grabbarna, eller om vi hade suttit och kollat på porr tillsammans och gnuggat lite på fittorna samtidigt som vi tjatade på grabbarna, som satt bredvid och ville att vi skulle stänga av, att komma och känna lite, kom igeeeen då?!? Bara lite? Vad hade hänt om jag dragit ner brallorna och haft en kuk? Eller om vi, Gud förbjude, hade börjat ha skoj och leka med vår mens, smakat lite, eller tvingat någon utvald grabb att slicka på en använd binda? Kastat en använd tampong i någons ansikte? Jag ser två scenarion framför mig; antingen hade en blivit den lite roliga, men äckliga personen som ingen ville ligga med (ve och fasa!) eller så hade grabbsen pilsknat till så hysteriskt att de helt enkelt inte hade kunnat hålla sig från att delta, vara med och utforska. Jag kan inte se att det hade kunnat bli något annat än ”sexigt”, för dem, om vi hade satt oss och börjat klämma och ta på varandra, eller om vi hade börjat slicka varandras fittor, även om vi hade skrattat och gjort det på ”skämt”. Hade vi däremot börjat kladda med mens, är risken stor att det inte hade varit lika ”hett”. Hade våra kroppar inte sett ut som de ”skulle”, inte passat in i deras bild av vad en ”kvinnokropp” var, hade det inte heller varit hett, och jag kan med 90% säkerhet säga att det hade vi fått berättat för oss, på ett eller annat sätt. Vad vi än hade gjort så hade vi fått veta vad de tyckte om det och framförallt vad de tyckte om våra kroppar.

Jag vet vad det här gjorde med mig, och med många av mina vänner. Det fick oss att förstå att våra kroppar inte var roliga, de var inte till för att ha roligt med, de skulle bedömas, de skulle jämföras. Hade vi hållt på likadant hade vi snabbt fått veta vems pattar som var störst, vems fitta som var äcklig och vems kropp som var snyggast. Vem de helst hade legat med och vem som inte var sexig nog. Våra kroppar var inte som deras. Avdramatiserade, roliga och avsexualiserade. De var laddade på ett helt annat sätt. De bedömdes på ett helt annat sätt. Även med kläderna på.

Vilket som är att föredra, att alla blir lika bekväma med att visa sig nakna titt som tätt eller att somliga taggar ner på exhibitionismen, är inte jag rätt person att avgöra, men jag kan gå i god för att det i dagsläget finns en skillnad i beteenden som (för många) ger konsekvenser. Hur känner ni?

3 thoughts on “En rolig kropp

  1. Är det en vanlig erfarenhet? Att tonårstjejer tittar på när tonårskillar strippar, suger av varandra, stoppar saker under förhuden, stoppar upp saker i rumpan, ollar allt möjligt och runkar? Så som det beskrivs här tycker jag att det låter som ett övergrepp.

    • I mitt umgänge var det så, och jag har pratat med många som känner igen sig i detta. Det är precis det som texten b la syftar på, många gånger passeras gränser i denna speciella humors (?) namn och det går definitivt att likna vid övergrepp. Det är en generaliserande text, det är jag medveten om, och det gäller såklart inte för alla killar eller i alla tonårsgäng. Men det händer.

      • Från min sida var det en uppriktig undran, alltså huruvida det är en vanlig erfarenhet. För jag har aldrig hört talas om det och jag blir så illa berörd. Sättet som du skriver om det på får mig att tänka att sånt här kanske anses helt normalt bland vissa (alltså, jag menar, man vänjer sig ju vid allt – men så hemskt att behöva vänja sig vid detta!). Det får mig att känna mig bestört över vad Ungdomarna Nuförtiden Håller På Med och samtidigt känns det viktigt att få behålla den upprördheten för det är förfärligt om detta accepteras som ”boys will be boys” och hamnar i kategorin ”humor”. För som sagt, så fort det är oönskat är det ett övergrepp. Det var alltså ingen invändning mot din text. Mer kanske… en varningstriangel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s