Flytningar, nästa tabu att bryta

Ljusgula glaspärlor på spetsduk.

Det har, i valda rum, varit mycket snack om mens det senaste året. Böcker, utställningar, tv-program med mera har gjorts på temat. Kul med en mer avslappnad inställning till ämnet, och kul att med lite medialt ljus så kanske det kan bli lite forskning värd namnet på detta! *hoppas*

Men hur är det med flytningar? Vågar du prata flytningar med vänner/familj/partner? Vågar du visa spåren i underkläderna?

Här är mitt liv med flytningar:

Jag hade precis börjat skolan när jag började få flytningar. Ingen hade sagt att de skulle komma och jag undrade vad det var för blött i trosan. Var det kiss? För att slippa känna det blöta la jag lite papper i trosan. Efter en stund när pappret blivit blött stoppade jag ner handen i byxan och vände pappret så att den torra sidan vändes upp mot fittan.

Jag vet inte hur länge jag höll på, men tror att det kan ha slutat när jag märkte hur dåligt det gick att stoppa handen i byxan och vända pappret – utan att någon märkte vad jag höll på med. Tydligen var det viktigt att vara diskret. Tydligen var jag dock inte särskilt orolig eftersom jag inte frågade min mamma (som jag annars kunde fråga om allt fittrelaterat) om vad som hände med min fitta.

Jag antar att jag helt enkelt vande mig, men det dröjde lång tid innan jag accepterade flytningarna. Tvärtom var jag väldigt glad och lättad under de år jag åt mini-piller och knappt hade flytningar alls. ”Praktiskt” resonerade jag. (Och insåg först senare att en torr fitta är en torr fitta, med allt vad det innebär.)

När jag slutat med pillren kom flytningarna tillbaka och jag förstod att det är så här det ska vara. Jag började läsa Fitt for fight och allt jag kunde komma över i fakta om fittan och förstod att jag var så där magiskt ”normal” som en tyvärr strävar efter ofta. Men det normala fick mig i alla fall att acceptera flytningarna! Dvs jag är fortfarande noggrann med att ta av mig trosor både hemma och i offentliga omklädningsrum så att flytningen inte syns, men jag kan numera prata om flytningar med mina närmaste.

Jag vet fortfarande inte om jag har mycket eller lite flytningar jämfört med andra. Jag vet att visa använder trosskydd eller menskopp jämt eftersom de har rikliga flytningar (en bra idé kan vara trosskydd av tyg som en kan tvätta och använda många gånger, de låter dessutom fittan andas mer än plastiga engångsskydd). Andra tycker att det går bra att ha samma trosor dagar i sträck eftersom de inte har så mycket. Flytningarna är olika i menscykeln, inte bara när det är ägglossning utan annars också. Doften varierar, konsistensen och mängden.

Precis när tanken väckts om detta inlägg skrev Sandra Dahlén en text på samma tema i Feministiskt perspektiv (en måste vara betalande prenumerant för att kunna läsa). Här är ett smakprov från hennes text:

”Jag får ofta frågor om de frågor jag får. Man vill veta vad andra undrar över. Jag tycker vi borde fokusera mer på de frågor som inte ställs. Varför undrar exempelvis inte killar om de borde slicka i sig mensblod? Och vilka vätskor frågar vi inte om alls? Jag får aldrig frågor om flytningar. Om mens är skamfyllt och historietyngt så undrar jag var på ”skamskalan” flytningarna befinner sig. Jag hör aldrig någon prata eller fråga om mängd, färg, konsistens, sex, hygien eller annat som kan kopplas till flytningar. Jag hör inte ens någon klaga på dom! Ändå misstänker jag att många slåss mot dom, kanske hatar dom, och tänker att just de måste ha ovanligt mycket av detta slem. För hur ska man veta vad som är ”normalt” när ingen pratar om det?”

Och liksom, kan vi prata om flytningar i andra sammanhang än när de är ett problem och tex signalerar svamp eller könssjukdom med sin lukt/konsistens? En frisk flytning är inte doftfri, och det hade jag gärna fått höra/läsa om som barn, som tonåring och som vuxen med fitta. En flytning är dessutom till för att smörja och hålla fittan ren, så att en inte behöver hålla på med tvål och annat otyg.

Ämnet är ju oändligt, som ni märker🙂

När fick du flytningar? Har du mycket eller lite? Var det skillnad under graviditeten eller efteråt? Vilken färg har de under vilka dagar under menscykeln? Kom igen, nu tar vi oss an att bryta ännu ett tabu!

(Och JA, jag hade velat lägga upp en bild på en riktig flytning, men Google visade mest flytningar med sjukdomssymptom så det bidde detta flytningsfärgade armband i stället. Ganska tjusigt ändå!)

5 thoughts on “Flytningar, nästa tabu att bryta

  1. Jag har aldrig ens tänkt tanken att mina flytningar skulle vara något skämmigt. Ha mina svarta trosor är vita inuti efter en dag användning, men det är ju rätt praktisk, då se jag att de är användna. Jag fick flytningar när jag var nio, två år innan mensen kom. Under min graviditet var de som vanligt men under tiden efteråt innan mensen kommit tillbaka (i mitt fall ett och er halvt år) var de mindre. Jag har mer och segare flytningar strax innan mens. Vet att jag har mer än en av mina närmsta vänner, men i övrigt vet jag inte. Kanske är flytningar tabu, jag har nog me tänkt är de är rätt ointressant, lite som saliv. Och till skillnad från mitt mensblod har mina sexpartners inte haft något problem med att slicka i sig mina flytningar.

  2. Flytningarna kom tidigt. Säkert vid 7-8 åldern när jag började få hår i underlivet. Hurvida olika mina flytningar är i menscykeln har jag aldrig tänkt på, däremot hur olika de är vid p-piller och utan! Så torrt…

    Mina flytningar är gulvita och det ska väl va ”hälsosamt” men har alltid skämts över hur väl det syns i trosorna. Alltid varit orolig att andra ska se när jag tog av mig på gymnastiken bad etc, samt sex och alltid vikt in trosorna i tvättkorgen så min partner inte ska få se.

    Min partner har problem med att gå ned på mig. Tror flytningarna avskräcker samt tanken på att det varit mens där.

  3. Mina varierar rätt mycket under cykeln, i alla fall till mängd och konsistens. Glasklara, sega kring ägglossning. Tycker också de varierar rätt mycket till lukt! Ibland luktar de rätt gott, ibland läskigare. Ibland balsamvinäger:) Ibland mer härsken mört…

  4. Det finns förresten en preventivmetod, Billingsmetoden, som går ut på att en kollar på sina flytningar varje dag för att se var någonstans i cykeln en är. Hormonfritt och bra!

  5. Läste i KP att en skulle få flytningar ca 2 år innan man fick mens. Döm om min förvåning när jag vid 11 års ålder plötsligt fick mens utan att ha sett röken av en flytning=D

    Har inte tänkt på om flytningarna följer ett mönster. Jag tycker det är jobbigt när det kommer något stort och kletigt, men de vanliga bryr jag mig inte om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s