Spa för fittan – senaste nytt från Hollywood

Gwyneth Paltrow

Lyssnade på podcasten En varg söker sin podd med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli härom dagen. De tog bland annat upp fenomenet vaginal cleansing, något som skådisen Gwyneth Paltrow gjort och skrivit om på sin blogg.

Vaginal cleansing är tydligen ett slags spa för fittan, där en behandlar fittan med ånga med olika örter i. Ursprungligen ska metoden komma från Korea. Behandlingen sägs bland annat minska stress, hämma infektioner, rengöra hemorrojder, reglera menscykeln och hjälpa de som har svårt att bli gravida. Just nu är det hippt på andra sidan Atlanten. Men kanske når trenden Sverige inom kort?

Om en läser på lite om benahdlingen finns, som alltid, både kritiker och förespråkare. Kritikerna menar bland annat att fittspa inte alls fungerar medicinskt på det sätt som behandlarna lovat. Oavsett medicinsk effekt eller ej, låter det inte supermysigt med spa för fittan?

Jag tänker att en borde kunna göra fitt-spa hemma! Även om de flesta kanske inte har en sån stol hemma som de har för behandlingen over there borde väl fittan kunna få lite unn?

Vad tror ni om att huka över en skål ångande vatten där du hällt diverse lyxiga (kanske också magiska!) örter? Skulle det funka? Kanske att en borde ha kjol på sig för maximal effekt, på samma sätt som en har en duk över huvudet när en ångar rent näsan under en förkylning…

Efter behandlingen smörjer en naturligtvis fittan med lite kokosolja, massera in det ordentligt (kanske onanera lite när du ändå håller på?). Gå helst utan trosor ett tag efteråt för maximal avslappning och harmoni. Om du har möjlighet att ligga en stund i yogapositionen ”happy baby” är det säkert också jättebra för fittan och musklerna runtom!

Person som gör yogaställningen "happy baby"

Har ni fler tips för att få fittan att må bra?

Fittan som tryckverktyg

För ett par veckor sedan fick jag en härlig, men också tänkvärd, erfarenhet av att vara fittbärare. Jag stod krokimodell en kväll på studiefrämjandet (jag var alltså naken). Efter fikat med gruppen skulle jag börja i en sittande position. Jag satt på kanten av podiet, där den varma fläkten stod och blåste. Jag blev varm, nästan lite svettig, och satt ordentlig ner med fötterna i marken och överkroppen vilande mot knäna. Det kändes bra. Dom tecknade. Jag räknande sekunder i god ro, så som vanligt. När sedan alarmet gick och det var dags att byta position reste jag mig upp. Och där var den. Trycket. Ett blött tryck mot det rosa lakanet. Tydligt. En fittas närvaro. En blöt sådan. Kanske av värmen, kanske av att fittan ofta inte är snustorr ( iallafall inte min). I några sekunder for min feministiska ande runt i kroppen. Snabbt, fick jag en känsla av att nu gällde det att vara kvar i min övertygelse. När jag är med mina feministiska vänner och pratar mens är jag inte blyg. Men det är en annan sak när jag stod där med min, tydligen, lite blöta fitta på ett podie i en teckningssal. Jag ville inte börja skämmas. jag ville inte försöka täcka över fläcken med min fot. Jag ville inte ångra att jag satt så skönt. Händelsen påminner mig om hur viktigt det är att erövra, omfamna, varje del av att ha en fitta. En svettig fitta, en fitta som visar sin närvaro, även utan mens. Jag blev glad! Glad över att fittan kan fungera som tryckverktyg. Mer om fittans konstnärliga möjligheter i ett senare inlägg (det går nämligen att medvetet använde sig av fittan som tryckverktyg!). Det är viktigt att prata om mens och flytningar, men det är också spännande att se att fittan inte ”sover” annars heller. Den är alltid med mig. Tur det, kände jag. Jag ställde mig upp och intog en ny position. Väl medveten om att ingen i rummet kunde komma undan att se att fittan finns. Hurra!

Ta makten över sexigheten – skicka sexfies

IMG_3765

Jag läste i Nöjesguiden om vett och etikett för oss som skickar ”sexfies” – bilder på våra kön. Till största del håller jag med om hur vi bör göra, men en sak som jag inte gör är förspel, sexskribenten menar att en inte kan skicka ett könsbilder direkt utan att ha värmt upp mottagaren med kanske en bild på ansiktet. Själv tycker jag att det är roligt att både få och skicka bilder där mottagaren överraskas och förhoppningsvis sköljs över av en lustvåg av pirr genom kroppen, ett pirr som kanske förstärks av att mottagaren är i en typiskt osexig miljö.

Jag har tidigare skrivit om mitt projekt att fota fittan under 30 dagar, och det var efter det som jag var bekväm nog att börja skicka sexfies. Men en sak jag märkt var att det inte är så roligt att skicka närbilder på kön, som jag skrivit tidigare är det mest skrynklig hud för min del, och det är liksom inte så upphetsande i sig. Nä, då krävs det mer att en ser något annat i bilden: en neddragen trosa, en upprullad kjol, en hand eller något om miljön runt ikring, kanske en oväntad miljö där det är lite ”förbjudet” att blotta sin fitta.

Vad tänker ni kring vett och etikett och sexfies?

Hur gör ni för att få till sexigast bilder?

Kan en som Nöjesguiden skriver se det som ett feministiskt statement precis som vanliga selfies?

En tantfitta om tantrasex

Vi önskar Gott nytt sensuellt år med ett gästinlägg om tantrasex.

Rosa blomma som ser ut som en fitta

Vi har ju så himla mycket att vara emot och att inte bli invaderade av. Livet som fittbärare kan vara som ett enda stort NEJ. Jag är inte med på kommers, kvinnoförnedring och att ställa upp på. Det här är ofta så ansträngande att en knappt har kraft över till vad en vill säga JA till. Ja hallå där fittan, när trivs vi i livet?

Efter tusen år av leverne har jag hittat Tantrasex och där finns en hel del att hämta för att vidga perspektivet bort från de patriarkala glasögonen. Tantra betyder utvidga/förstora och för mig har det inneburit världens resa. Genom att stanna upp, låta tiden gå, uppleva och andas i tusen timmar blir hela jag sex och sensualitet. I tusen år har det blommat blommor med de mest häpnadsväckande färger, former i skönhet och doft. Se denna blomma i vördnad över underverket. Se och bli sedd på samma sätt av och med din partner och så sakta sakta rinner det genom kroppen en känsla, det finns något som är JA, nåt att vara FÖR och som är en rolig lek. Fittan är min i min kropp och på mitt sätt och hela jag är en enda sexsensuellfitta. Rör vid mig i handen och hela jag smälter i tusen sekunder.

 

Vill du skriva ett gästinlägg? Mejla oss en glad/ledsen/upprörd/uppmanande/rolig berättelse till fittforfight@gmail.com

Flytningar, nästa tabu att bryta

Ljusgula glaspärlor på spetsduk.

Det har, i valda rum, varit mycket snack om mens det senaste året. Böcker, utställningar, tv-program med mera har gjorts på temat. Kul med en mer avslappnad inställning till ämnet, och kul att med lite medialt ljus så kanske det kan bli lite forskning värd namnet på detta! *hoppas*

Men hur är det med flytningar? Vågar du prata flytningar med vänner/familj/partner? Vågar du visa spåren i underkläderna?

Här är mitt liv med flytningar:

Jag hade precis börjat skolan när jag började få flytningar. Ingen hade sagt att de skulle komma och jag undrade vad det var för blött i trosan. Var det kiss? För att slippa känna det blöta la jag lite papper i trosan. Efter en stund när pappret blivit blött stoppade jag ner handen i byxan och vände pappret så att den torra sidan vändes upp mot fittan.

Jag vet inte hur länge jag höll på, men tror att det kan ha slutat när jag märkte hur dåligt det gick att stoppa handen i byxan och vända pappret – utan att någon märkte vad jag höll på med. Tydligen var det viktigt att vara diskret. Tydligen var jag dock inte särskilt orolig eftersom jag inte frågade min mamma (som jag annars kunde fråga om allt fittrelaterat) om vad som hände med min fitta.

Jag antar att jag helt enkelt vande mig, men det dröjde lång tid innan jag accepterade flytningarna. Tvärtom var jag väldigt glad och lättad under de år jag åt mini-piller och knappt hade flytningar alls. ”Praktiskt” resonerade jag. (Och insåg först senare att en torr fitta är en torr fitta, med allt vad det innebär.)

När jag slutat med pillren kom flytningarna tillbaka och jag förstod att det är så här det ska vara. Jag började läsa Fitt for fight och allt jag kunde komma över i fakta om fittan och förstod att jag var så där magiskt ”normal” som en tyvärr strävar efter ofta. Men det normala fick mig i alla fall att acceptera flytningarna! Dvs jag är fortfarande noggrann med att ta av mig trosor både hemma och i offentliga omklädningsrum så att flytningen inte syns, men jag kan numera prata om flytningar med mina närmaste.

Jag vet fortfarande inte om jag har mycket eller lite flytningar jämfört med andra. Jag vet att visa använder trosskydd eller menskopp jämt eftersom de har rikliga flytningar (en bra idé kan vara trosskydd av tyg som en kan tvätta och använda många gånger, de låter dessutom fittan andas mer än plastiga engångsskydd). Andra tycker att det går bra att ha samma trosor dagar i sträck eftersom de inte har så mycket. Flytningarna är olika i menscykeln, inte bara när det är ägglossning utan annars också. Doften varierar, konsistensen och mängden.

Precis när tanken väckts om detta inlägg skrev Sandra Dahlén en text på samma tema i Feministiskt perspektiv (en måste vara betalande prenumerant för att kunna läsa). Här är ett smakprov från hennes text:

”Jag får ofta frågor om de frågor jag får. Man vill veta vad andra undrar över. Jag tycker vi borde fokusera mer på de frågor som inte ställs. Varför undrar exempelvis inte killar om de borde slicka i sig mensblod? Och vilka vätskor frågar vi inte om alls? Jag får aldrig frågor om flytningar. Om mens är skamfyllt och historietyngt så undrar jag var på ”skamskalan” flytningarna befinner sig. Jag hör aldrig någon prata eller fråga om mängd, färg, konsistens, sex, hygien eller annat som kan kopplas till flytningar. Jag hör inte ens någon klaga på dom! Ändå misstänker jag att många slåss mot dom, kanske hatar dom, och tänker att just de måste ha ovanligt mycket av detta slem. För hur ska man veta vad som är ”normalt” när ingen pratar om det?”

Och liksom, kan vi prata om flytningar i andra sammanhang än när de är ett problem och tex signalerar svamp eller könssjukdom med sin lukt/konsistens? En frisk flytning är inte doftfri, och det hade jag gärna fått höra/läsa om som barn, som tonåring och som vuxen med fitta. En flytning är dessutom till för att smörja och hålla fittan ren, så att en inte behöver hålla på med tvål och annat otyg.

Ämnet är ju oändligt, som ni märker 🙂

När fick du flytningar? Har du mycket eller lite? Var det skillnad under graviditeten eller efteråt? Vilken färg har de under vilka dagar under menscykeln? Kom igen, nu tar vi oss an att bryta ännu ett tabu!

(Och JA, jag hade velat lägga upp en bild på en riktig flytning, men Google visade mest flytningar med sjukdomssymptom så det bidde detta flytningsfärgade armband i stället. Ganska tjusigt ändå!)

Nu ska alla med fitta klittra

RFSU’s tävling för att kora ett namn för fittonani är avgjord och klittra vann med hästlängder. Det finns en del att säga om det här initiativet och inte minst om hur samtalet om det har förts i resten av media.

Rapporteringen från stormedia har mestadels bestått av formuleringar så som ”Nu ska svenska kvinnor klittra” och till och med RFSU själva har uttryckt det som att ”kvinnors” onani äntligen ska få ett namn. Det är så klart tråkigt att en stor del av samtalet, som oftast när en pratar kön,  blir transfobiskt och -exkluderande. För om målgruppen de riktar sig till skulle vara just gruppen kvinnor så blir det ju svårmotiverat att använda ordet klittra, eftersom alla kvinnor inte har klitoris. När det är så uppenbart att det som eftersökt är ett nytt ord för onani för fittbärare, varför skriver de inte det? Men Aftonbaldets rubrik har fler dimensioner av förvirring. Uttrycket ”nu ska” betyder ju att det är en början på något, en initiering av något som innan inte gjorts. Tror Aftonbladets rubriksättare verkligen att människor som tillhör gruppen kvinnor inte har onanerat innan?

Om vi nu ska fundera över ordet i sig, så är det ändå en vinst för klitoris att äntligen få lite upprättelse. Till skillnad från onani så ger klittra klitoris revansch, det är beskrivande och bra. Men om en fittbärare onanerar och inte stimulerar klitoris, utan stimulerar andra erogena zoner som kanske bröstvårtor eller stjärt, är det fortfarande att klittra?

Hej Blekk har kritiserat klittra för att vara för likt ord som glittra och fnittra då det skulle vara sött och gulligt. Jag tycker det är en bra poäng, eftersom klittra inte direkt känns som ett asfett ord utan istället lämnar en svag association till sockervadd och enhörningar. Måste en snuttifiera fittonani? Det har samma söthetsfaktor som snippa, men snippa tänker åtminstone jag är menat ett barns fitta.

Det är också intressant med denna jakt efter att definiera olikheter. Är det nödvändigt att könsseparera? Om en ska tilltala någon om att klittra så ligger det i ordet att personen har en fitta, ännu en fokusering på kön. Vi anordnar tävlingar för att komma fram till ett ord för fittonani medan det vore ännu bättre med ett ord som skulle inte skulle separera kön. Ett onanins hen!

Sammanfattningsvis så finns det saker som är bra med klittra men även mindre bra. Heja lyftet av klitoris och försök till att få bort tabun kring fittonani! Men synd på pluttinuttet, transexkluderingen och fixeringen vid att särskilja kön. Jag tänker att likt ordet snippas historia så får kanske åren visa på om det blir succé eller inte.

Ord för fittonani

Ordnörderiet fortsätter idag!
RFSU har dragit i gång en tävling för att hitta ett ord för fittbärares onani. Allmänheten har fått föreslå ord och nu har 40 av förslagen valts ut till omröstning.
Här kan du rösta på vilket ord som du vill använda –>