Spa för fittan – senaste nytt från Hollywood

Gwyneth Paltrow

Lyssnade på podcasten En varg söker sin podd med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli härom dagen. De tog bland annat upp fenomenet vaginal cleansing, något som skådisen Gwyneth Paltrow gjort och skrivit om på sin blogg.

Vaginal cleansing är tydligen ett slags spa för fittan, där en behandlar fittan med ånga med olika örter i. Ursprungligen ska metoden komma från Korea. Behandlingen sägs bland annat minska stress, hämma infektioner, rengöra hemorrojder, reglera menscykeln och hjälpa de som har svårt att bli gravida. Just nu är det hippt på andra sidan Atlanten. Men kanske når trenden Sverige inom kort?

Om en läser på lite om benahdlingen finns, som alltid, både kritiker och förespråkare. Kritikerna menar bland annat att fittspa inte alls fungerar medicinskt på det sätt som behandlarna lovat. Oavsett medicinsk effekt eller ej, låter det inte supermysigt med spa för fittan?

Jag tänker att en borde kunna göra fitt-spa hemma! Även om de flesta kanske inte har en sån stol hemma som de har för behandlingen over there borde väl fittan kunna få lite unn?

Vad tror ni om att huka över en skål ångande vatten där du hällt diverse lyxiga (kanske också magiska!) örter? Skulle det funka? Kanske att en borde ha kjol på sig för maximal effekt, på samma sätt som en har en duk över huvudet när en ångar rent näsan under en förkylning…

Efter behandlingen smörjer en naturligtvis fittan med lite kokosolja, massera in det ordentligt (kanske onanera lite när du ändå håller på?). Gå helst utan trosor ett tag efteråt för maximal avslappning och harmoni. Om du har möjlighet att ligga en stund i yogapositionen ”happy baby” är det säkert också jättebra för fittan och musklerna runtom!

Person som gör yogaställningen "happy baby"

Har ni fler tips för att få fittan att må bra?

Annonser

Flytningar, nästa tabu att bryta

Ljusgula glaspärlor på spetsduk.

Det har, i valda rum, varit mycket snack om mens det senaste året. Böcker, utställningar, tv-program med mera har gjorts på temat. Kul med en mer avslappnad inställning till ämnet, och kul att med lite medialt ljus så kanske det kan bli lite forskning värd namnet på detta! *hoppas*

Men hur är det med flytningar? Vågar du prata flytningar med vänner/familj/partner? Vågar du visa spåren i underkläderna?

Här är mitt liv med flytningar:

Jag hade precis börjat skolan när jag började få flytningar. Ingen hade sagt att de skulle komma och jag undrade vad det var för blött i trosan. Var det kiss? För att slippa känna det blöta la jag lite papper i trosan. Efter en stund när pappret blivit blött stoppade jag ner handen i byxan och vände pappret så att den torra sidan vändes upp mot fittan.

Jag vet inte hur länge jag höll på, men tror att det kan ha slutat när jag märkte hur dåligt det gick att stoppa handen i byxan och vända pappret – utan att någon märkte vad jag höll på med. Tydligen var det viktigt att vara diskret. Tydligen var jag dock inte särskilt orolig eftersom jag inte frågade min mamma (som jag annars kunde fråga om allt fittrelaterat) om vad som hände med min fitta.

Jag antar att jag helt enkelt vande mig, men det dröjde lång tid innan jag accepterade flytningarna. Tvärtom var jag väldigt glad och lättad under de år jag åt mini-piller och knappt hade flytningar alls. ”Praktiskt” resonerade jag. (Och insåg först senare att en torr fitta är en torr fitta, med allt vad det innebär.)

När jag slutat med pillren kom flytningarna tillbaka och jag förstod att det är så här det ska vara. Jag började läsa Fitt for fight och allt jag kunde komma över i fakta om fittan och förstod att jag var så där magiskt ”normal” som en tyvärr strävar efter ofta. Men det normala fick mig i alla fall att acceptera flytningarna! Dvs jag är fortfarande noggrann med att ta av mig trosor både hemma och i offentliga omklädningsrum så att flytningen inte syns, men jag kan numera prata om flytningar med mina närmaste.

Jag vet fortfarande inte om jag har mycket eller lite flytningar jämfört med andra. Jag vet att visa använder trosskydd eller menskopp jämt eftersom de har rikliga flytningar (en bra idé kan vara trosskydd av tyg som en kan tvätta och använda många gånger, de låter dessutom fittan andas mer än plastiga engångsskydd). Andra tycker att det går bra att ha samma trosor dagar i sträck eftersom de inte har så mycket. Flytningarna är olika i menscykeln, inte bara när det är ägglossning utan annars också. Doften varierar, konsistensen och mängden.

Precis när tanken väckts om detta inlägg skrev Sandra Dahlén en text på samma tema i Feministiskt perspektiv (en måste vara betalande prenumerant för att kunna läsa). Här är ett smakprov från hennes text:

”Jag får ofta frågor om de frågor jag får. Man vill veta vad andra undrar över. Jag tycker vi borde fokusera mer på de frågor som inte ställs. Varför undrar exempelvis inte killar om de borde slicka i sig mensblod? Och vilka vätskor frågar vi inte om alls? Jag får aldrig frågor om flytningar. Om mens är skamfyllt och historietyngt så undrar jag var på ”skamskalan” flytningarna befinner sig. Jag hör aldrig någon prata eller fråga om mängd, färg, konsistens, sex, hygien eller annat som kan kopplas till flytningar. Jag hör inte ens någon klaga på dom! Ändå misstänker jag att många slåss mot dom, kanske hatar dom, och tänker att just de måste ha ovanligt mycket av detta slem. För hur ska man veta vad som är ”normalt” när ingen pratar om det?”

Och liksom, kan vi prata om flytningar i andra sammanhang än när de är ett problem och tex signalerar svamp eller könssjukdom med sin lukt/konsistens? En frisk flytning är inte doftfri, och det hade jag gärna fått höra/läsa om som barn, som tonåring och som vuxen med fitta. En flytning är dessutom till för att smörja och hålla fittan ren, så att en inte behöver hålla på med tvål och annat otyg.

Ämnet är ju oändligt, som ni märker 🙂

När fick du flytningar? Har du mycket eller lite? Var det skillnad under graviditeten eller efteråt? Vilken färg har de under vilka dagar under menscykeln? Kom igen, nu tar vi oss an att bryta ännu ett tabu!

(Och JA, jag hade velat lägga upp en bild på en riktig flytning, men Google visade mest flytningar med sjukdomssymptom så det bidde detta flytningsfärgade armband i stället. Ganska tjusigt ändå!)

Fittan och glidet


Skulle köpa glidmedel härom dagen och efterfrågade tips. Utbudet är ju oändligt! För det första måste en bestämma sig för glid baserat på vatten eller silikon. Eftersom silikon kan förstöra vissa leksaker och menskoppar verkade vattenbaserat mest användbart, detta utesluter även kokosolja som annars är ett favoritglid för många.

Slängde ut frågan på ett internetforum och de flesta svarade att Klick från RFSU som säljs på apotek är bra och lätt att få tag på. Men jag tänkte att med det utbud som finns borde det gå att få tag på något som signalerar att jag är unik, eller nåt.

Kilade iväg till en butik för sexleksaker, glid med mera och rådfrågade säljaren.

”De här två är vattenbaserade och fria från parabener” sa hen.

Efter att ha konstaterat att bägge inte bara såg miljövänliga ut (inga parabener hade hen ju påpekat) utan dessutom hade en förtroendeingivande förpackning (?) testades glidet och den ena, Pjur Woman Nude, fick följa med hem.

Väl hemma hade det kommit ett nytt svar på forumet som tipsade om att kolla innehållsförteckningen. Varning för parabener (check! haha gick inte på den lätta), men även för propylene glycol och glycerin. Blev en ledsen smiley då propylene glycol var andra ingrediensen efter vatten på innehållsförteckningen.

Haken med dessa ämnen är att de används inom industrin till exempelvis avfrostning och kylarvätska och är allmänt kända för att inte vara så sjyssta mot kroppen. Varför existerar de ens i glidmedel? Hmpf.

För många fungerar det utmärkt att använda glid med allehanda konstiga ingredienser, men för den med känsliga slemhinnor eller den som i största allmänhet inte vill chansa och använda vilka oprövade ämnen som helst så kanske det är bäst att låta bli.

Hur gör ni, vilket är ert favoritglidmedel?

Hittade en pedagogisk bild på temat:

IMG_3246