Fittsmycken – smycka din fitta!

Heeeeej fittysar!!

Hur känner ni inför fittpiercingar? Vissa kanske ryser vid tanken på att göra ett hål i någon del av fittan medan andra tycker att fittpiercingar är jättekul. Personligen gillar jag dem stenhårt, och har också haft en själv. Därför tänker jag att det vore kul att dela med mig av mina erfarenheter men även information kring de vanligaste piercingarna och ge svar på några vanliga frågor jag fått när jag pratat om min lilla piercing.

Om du tycker tanken på en piercing i fittan känns jätteobehaglig kanske du inte ska läsa vidare, eller så utmanar du dig själv! Sedan måste jag också förtydliga att informationen i inlägget är en blandning mellan mina egna erfarenheter och information jag hittar på nätet och är därmed varken en piercingexpert eller en mycket kunnig person, om du har en fittpiercing du har problem med eller mer kvalificerade frågor bör du vända dig till ett proffs! Gör absolut inga piercingar i fittan hemma eller hos någon som har lite erfarenhet, hygien och erfarenhet är mycket viktigt.

Hursom! Två av de vanligare fittpiercingarna är vertikal klitoriskappa och inre blygdläpp:

Vertikal klitoriskappa:

Den nog vanligaste piercingen av de två, och även den jag haft. Både visuellt fin men kan även ge ökad känsla när en stimulerar klitoris, hehe. Det går både att ha en ring i eller en böjd stav, som ni ser ovan. Piercinghålet görs högre upp i klitoriskappan och sedan ligger smycket därunder. Om en har en stav så kikar den nedre kulan ut där ollonet sitter.

Är ofta mycket lättläkt och enkel att ha att göra med – min piercare sa att hon aldrig hört ngn ångra att de gjort en. Kul!

Inre blygdläppar:

Även denna både lättskött och ofta lättläkt, då hålen görs i hud med mycket blodcirkulation. Oftast har en ringar i denna piercing, och en kan ha flera ringar i varje blygdläpp.

Vad tyckte jag om detta då? Som jag skrivit ovan hade jag en vertikal piercing i min klitoriskappa. Det var en piercing jag funderat länge på och som med stöttning av några vänner vågade ta. Många har frågat mig om det var obehagligt att pierca mig i fittan, och ja, det är klart att det känns lite speciellt att fläka upp fiffin framför främlingar som en inte ska ligga med. Samtidigt är de mycket vana och har gjort det flera gånger, en kan ju (som med många andra sorters proffs) anta att de sett allt förut. Dessutom var min piercare jättechill och trevlig, vilket gjorde det hela lättare.

Proceduren var som sådan att jag fick lägga mig på en brits med benen särade. Piercaren rengör sedan området och förbereder håltagningen. Sedan förs ett rörliknande redskap upp under klitoriskappan för att ta emot nålen, som kommer utifrån. Sedan sätts (vanligtvis) en stav där nålen stack hål. Ganska enkelt och snabbt! Gjorde det ont då? Mja, klart det kändes. Men det var absolut ingen stor smärta eller något som skulle hindra mig från att göra det igen. Det gick snarare över väldigt snabbt och efteråt kändes det riktigt coolt. Jag hade lite problem med att sätta mig ner på ett bekvämt sätt ett tag efter att jag tog den men det försvann snabbt. Över lag så var den ganska problemfri och rolig! Jag upplevde också att den ökade känsligheten, I’ve had some good fun with this piercing. Top notch helt enkelt!

Vad tänker ni? Är ni sugna på att testa att ta en piericing eller känns det helt omöjligt? Har ni egna erfarenheter av fittpiercings? Kommentera vettja 🙂

Kram och kyss på klittan!

Våtmarker

2008 kom Charlotte Roches roman Våtmarker ut på tyska och året efter kom den svenska översättningen. Idag har SF premiär av filmen som baseras på boken, men redan under Göteborgs filmfestival i februari var det smygpremiär, och vi var där!

Filmen handlar om Helen, 18 år, som utforskar och lever ut sin sexualitet, både själv och med andra. Hon onanerar, tar sexuella initiativ och undersöker hur mycket smuts fittan tål utan att bli sjuk. Under sin intimrakning råkar hon skada en av sina hemorrojder och hamnar på sjukhus.

Som det går att se redan på filmaffischen är det meningen att tittaren ska tycka att Helen är konstig, ”hon är inte som andra tjejer…” ”Årets snackis i Europa” antyder sensationslystet att Helen är helt extrem. Hennes intresse för fittan och sex ska inte ses som friskt, utan det måste förklaras, och detta blir den röda tråden genom filmen. Detta har också Rebecka Bülow reagerat på i Feministiskt Perspektiv. Men i ett samhälle där kvinnors sexdrift och sexuella önskemål fortfarande är förtryckta, där sexuella initiativ förväntas komma enbart från män, och där fittans naturliga lukt och färg ska tvättas och blekas bort tills en får svamp, är Helens inställning den mest hälsosamma jag har sett på länge. På många sätt är hon inspirerande, inte äcklig. Förhoppningsvis funderar tittaren själv över de teman som filmen tar upp, vad som är friskt och vad som är sjukt.

Boken Våtmarker blev hyllad av många feminister, men jag tror inte att filmen kommer ses som lika progressiv. När regissören David Wnendt presenterade den i Göteborg förväntade jag mig en koppling till bokens budskap och de feministiska tolkningarna av den, men fick besviket nöja mig med ett lojt tack för att han blivit inbjuden till festivalen.  Jag vet inte om det säger något om Wnendts åsikter, men jag tyckte att han missade en bra chans att förklara hur han tänkt med filmen. Nu gav han istället intrycket av att han inte tänkt så mycket alls kring de frågorna.

Filmen handlar om Helen och hennes liv, men ändå har Wnendt valt att ha med en lång utdragen scen med fyra kukar i närbild, som är helt onödig för att föra historien framåt. När filmen är slut konstaterar jag att noll närbilder på fittor visats, vilket för mig är en helt orimlig balans. (Det kan vara så att jag minns fel, efter kukchocken. Rätta mig gärna när ni har sett filmen!)

Vad är då nytt med den här filmen? Är den sevärd? När jag själv tumlade ut ur biosalongen kände jag mig omskakad. Jag hade skrattat och jag hade ett huvud sprängfyllt av tankar. Och det är väl ett betyg som gör en film sevärd i alla fall. Jag älskade att se en kvinna som bejakar sin sexualitet och pratar om sin fitta på bioduken. Att det sedan förklarades som sjukt var ju väldigt synd, men den biten försöker jag glömma bort.

Slutligen en tanke om filmens titel. Den tyska originaltiteln är ”Feuchtgebiete” och jag vet inte alls hur den förhåller sig till tyska könsord. Men på svenska ligger ju ”Våtmarker” väldigt nära ”våt ängsmark”, som påstås vara det språkliga ursprunget för ordet ”fitta”. Det är troligen en myt. Mer om detta i kommande inlägg på en blogg nära dig!

Mens: revisited

Nån gång ibland, typ när en är paranoid över att vara gravid eller har en gnagande misstanke om att allt kanske inte är som det ska i produktionsenheten, då kan det vara riktigt, riktigt skönt att få mens. Eller när det var hets om att få mens när ”alla andra” redan hade. Jag kommer ihåg när jag började en ny skola i 7:an och min klass hade jätteunderlig gruppdynamik och hierarki, något som tydligt visade sig då TuffTjej1 bröd in TuffKille1 och TuffKille2 på toaletten för att visa sin binda och att hon minsann fått mens, som nån slags bekräftelse på kvinnoblivande(?!). Har dock bollat denna erfarenhet med mången vänner och tydligen är det inte en landsomspännande tradition eller speciellt vedertaget, tack och lov. Som en upptakt till en kommande mens-skydds guide så börjar vi med ett axplock av det som hänt i mitt mensliv sedan dess, självklart betygsatt där FFFFF är den absolut bästa och grymmaste menskompanjonen och F är den där hemska, anatomiskt inkorrekta upplevelsen du aldrig vill ha igen.

Okej, då kör vi:
– Började med binda. Rätt gött förutom när den kändes som en blöja/ en skulle bada/ den hade fel form för trosan och jag klippte och klistrade om och det blev inte alls bra någonsin/ den hamnade fel och klistret istället klistrade sig fast i könshåret, inte alls skönt.
Resultat: FF

– Testade istället tampong. Vilket också är det jag hållit mig till sen dess , med avbrott för andra ”metoder”, se nedan. Smidigt och diskret, dock uppstår problem när slemhinnorna blir torra och en måste tala snällt och göra avslappningsövningar för att få den att samarbeta på morgonen, lite som jag tänker att småbarnsföräldrar jobbar med vinteroveraller på väg till dagis/ när en glömmer att en tampong redan är i och lyckas sätta in en till, inte kan skratta eller hosta för risk av tampongprojektil och sedan känner sig både glömsk och ohygienisk / glömmer att en redan satt i en tampong och har sex, förstår inte varför fittan redan känns upptagen och känner sig sedan glömsk, ohygienisk och sjukt osexig.
Resultat: FFF

– Ett tag upphörde istället mensen, pga P-stav (Halleluja!). Det var fint. Men kändes också lite läskigt och ganska onaturligt.
Resultat: FFFF

– När mensen sedan kom tillbaka vägrade jag acceptera och körde med toalettpapper. Rekommenderas faktiskt inte, främst på grund av smulrisk i fittan och smulrisk i trosan speciellt om våldsam träning såsom bodycombat/ Jympa/ hopp-och-lek utövas. Ej bra.
Resultat: F

– Bomullsrondeller. Pga vara i utlandet, inte förstå språket och tro att deras bindor såg ut så. Klart de inte gjorde, klart de hade vanliga bindor, klart att de små rondellerna bara åkte omkring och aldrig var på samma ställe som mensen.
Resultat: F

– Menskopp, som jag fick hemskickat här om månaden av FemmyCycle. Mycket smidigt att föra in och ta ut, rädslan för livmodertappsutsug visade sig relativt ogrundad (har dock hört rapporter från vänner som erfarit detta så vill ej gå i god för att det inte kan kännas så för andra). Även mycket bra eftersom jag bara har en = kan inte råka föra in en till av misstag, och mycket smidigt att den behöver tömmas mer sällan = kan få vara glömsk. De problemen jag tyckte uppstod var jobbig stämning när en måste tömma på offentliga toaletter med gemensamt handfat och en kommer ut med blodig näve hållande något som precis agerat inre organ/ får för sig att lyssna på goda råd och använder mensen som växtnäring och de annars svältfödda växterna blir chockskadade och möglar sönder.
Resultat: FFFF

Så summa summarum måste jag ändå säga att mitt mensliv ändå förbättrats något av menskopp, men att jag råder alla därute att testa sig fram och rådgöra med fittan om vad som funkar och inte. För er som ändå är tveksamma/ undrande/ förlorade i mensdjungeln kommer en guide om ett tag (vi har tagit ansvaret hårt och har i skrivande stund en testgrupp som utvärderar i bästa råd & rön stil!), och det skulle självklart vara grymt om ni skrev in och berättade om era bästa/sämsta- upplevelser av mens och mensprodukter så att det blir en riktigt bra guide från många olika fittor och dess innehavare!

Avslutningsvis vill jag också dela med mig av denna finfina länk som förklarar varför mens ändå är jäkligt hardcore: http://www.buzzfeed.com/hnigatu/having-your-period-is-actually-pretty-metal

oh child! Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu

Max Göran är ett geni! Jag känner lite att vi kan lägga ner bloggen nu. De här filmerna innehåller allt som vi på Fitt for fight gillar och vill lyfta med fittan. Missa inte Max Görans videoverk på Liljevalchs Vårsalong

 

och här kan ni lyssna på en intervju med Max Göran i Ligga med P3

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3940&artikel=5475398&play=4478471&playtype=Ljudklipp#

 

Sjukt kul om onani

Jag håller på att läsa den här boken

Så här står det på bokens baksida

”Det har aldrig varit lättare att vara kvinna. Vi har rösträtt och p-piller och vi har inte blivit brända som häxor sedan 1700-talet. Men det återstår några små frågor …
Varför måste vi ta bort allt hår på kroppen? Varför är bh:n så obekväm? Och varför frågar alla när man ska skaffa barn?

Boken börjar på Caitlin Morans bedrövliga 13-årsdag (hon väger 80 kilo, har inga vänner och pojkar kastar grus efter henne) och fortsätter genom tonårstiden, till arbetsplatser och strippklubbar, genom kärlek, övervikt, abort, shopping och moderskap. Det är som att få förtroenden från en god vän – ocensurerat, ärligt och fruktansvärt roligt.
Konsten att vara kvinna är ett självbiografiskt, feministiskt manifest.”

Jag har läst några kapitel och instämmer i att den är hemskt rolig mitt i allt superallvarligt. Bäst hittills är när Caitlin skriver om hur hon upptäckte onanin. Hon gör den magiska upptäckten i 13-årsåldern och skriver:

”Under veckorna som följer blir jag häpnadsväckande fingerfärdig på att pulla. Jag ägnar projektet monumentalt mycket tid och ansträngningar. Jag uppvaktar mig själv på en mängd olika ställen: i vardagsrummet, i köket, längst bort i trädgården. Stående, sittande i en fåtölj, liggande på mage, med vänsterhanden – jag vill inte tråka ut mig. Jag är omtänksam och uppfinningsrik som älskare till mig själv. Vissa eftermiddagar låser jag in mig på mitt rum och kommer i flera timmar, tills fingertopparna är skrynkliga som efter ett bad. Min nya hobby är fantastisk. Den kostar inget, man behöver inte gå ut, man blir inte fet av den. Jag undrar om alla känner till den. Det kanske skulle bli upplopp om folk visste!”

Ett lästips i höstmörkret!

TOO MUCH PUSSY?

Vi har fått ett gästinlägg från Emma Lundberg om en fantastisk dokumentär, och det bitterljuva mötet med en livmoderhalstapp.

Har ni inte sett dokumentären Too much pussy – feminist sluts, a queer X show så föreslår jag att ni ska göra det omedelbart. Den handlar om sju kvinnor som tillsammans åker runt i en liten buss och uppträder på olika scener runt om i Europa. Som namnet antyder är de queerfeminister och som genom olika erotiska framträdanden bryter diverse tabun kring naket, sex och lust. De blandar friskt mellan att göra olika bondagerollspel, onanera eller strippa på scen. Dokumentären klipper från olika framträdanden till diskussioner och pratstunder i deras lilla buss på resa. I ett spontant infall på Paris gator tar de av sig kläderna vilket bidrar till rabalder och dokumentären visar mycket sexscener både på och utanför deras framträdanden. Sugna ännu?

Men den är som allra mest briljant när de pratar om sig själva, om deras bakgrund som skiljer sig från musiker till sexarbetare och porraktris. Men alla är överens om att det de sysslar med är viktigt och en form av sexualundervisning. Och de är väl medvetna om hur kontroversiella de anses vara i andras ögon. Under ett framträdande bryter plötsligt klubbens ägare showen vilket gör att alla inte får möjlighet att göra sina framträdanden. De blir ledsna och förbannade funderar över varför och kommer fram till att han kanske tyckte att det visades ”too much pussy”.

Men det är framför allt en scen som verkligen fastnat hos mig. Kvinnorna befinner sig på något slags queerfeministiskt camp (paradiset?) där de umgås och pratar om sexarbete och lust. Efter en stund vill en utav kvinnorna visa sin livmoderhalstapp. Hon lägger sig på ett bord och berättar att nästan ingen kvinna har sett hur en sådan ser ut, trots att vi alla har en inom sig. Tyvärr är de flesta som bevittnat en livmoderhalstapp yrkesmän och det vill hon ändra på. Därför meckar hon en stund med gynekologinstrument som gör att hennes fitta öppnar sig och med spegel finner hon slutligen sin egen tapp vilken hon med stolthet visar resten av personerna på campet. Jag inser plötsligt att jag aldrig sett en själv förutom möjligtvis en illustration och blir både ledsen och förtjust på samma gång. Vad spännande att få se en men vad sorgligt att vi fortfarande har så dålig kunskap om hur vår egen fitta ser ut och fungerar där inne.

Dokumentären gjorde mig lycklig och jag blev sugen på att upptäcka mer om min egen kropp, min lust och framför allt om min fitta. Tyvärr finns det människor i min närhet som upplever ordet fitta som förnedrande och provocerande och efter att jag deltog i ett program med Fråga Olle blev dessa oerhört upprörda eftersom jag sagt att jag tycker om att ”slicka fitta” och dessutom visat fittan i tv. Det tog lång tid innan jag och min fitta fick en bra relation, men så här i efterhand har det handlat mycket om att sluta placera fittan på en piedestal eller skapa tystnad kring fittan.

Under min gymnasietid minns jag att jag och tjejkompisar diskuterade sex med andra personer, men aldrig med sig själva och fittan nämndes aldrig. Hur kan det finnas en tystnad kring fittan som är en så central del av njutningen? Jag tror till och med att ordet fitta har bidragit till att kunna tala om vårt kön på ett bättre sätt. I dokumentären säger samma kvinna som visat livmoderhalstappen att hon är jävligt trött på att fittan ses som något fult och tabubelagt, men att den heller inte får ses som något gudomligt. Den ska bara få vara. Det tycker jag är så himla sant. Tänk om fittan bara fick vara neutral, upphovet till både njutning och smärta, men någonting livsviktigt och naturlig del av vår kropp. Men om ordet fortfarande väcker sådan anstöt verkar vi ha lång väg att gå. Jag har i alla fall sett en livmoderhalstapp nu.

Emma har illustrerat. Underbart könshår!

Hej då p-piller. Jag saknar er inte.

För två veckor sen fick min kropp sluta med p-piller. Vet att det säkert har gått för kort tid för att kunna se några effekter, men även om det är någon slags placeboeffekt så är jag bara så jävla glad! Sen jag la ner p-pillersmaskandet så har mina sjukt störiga/ständiga urinrörsproblem varit helt frånvarande. Typ inget svidande och inga trängningar.

Idag hade jag och min partner omslutande vaginalsex och jag kände mig inget kissnödig alls. Inget! De senaste 6 månaderna har jag nästan varje gång som fittan har omslutit känt att det liksom petar på urinblåsan och att jag blir kissnödig fastän jag nyss var på toa. Inte en lustfrämjande känsla för mig. Och lättnaden. Det gick bra. Jag kunde njuta utan att något störde. Lite som när jag hade vestibulit och kunde omsluta. Jag gillar fan att omsluta med fittan och jag vill kunna välja själv när jag vill/inte vill utan att begränsas av kroppen.

Jag är bara så jävla glad! Om det här håller i sig så var det verkligen klokt som fan att lägga ner p-pillrena. Slemhinnor + hormoner = inte med sant (i mitt fall). Nu ska jag testa pessar och se hur det verkar, ska bara våga sätta in den för första gången.

Ligga med P3 vi älskar er!

Alltså det här ju hänt förr att vi tjatar om Ligga med P3s storhet. Men på rikt, kan en annat än älska detta fantastiska program och dess redaktion?

Här kommer lite skön fittig lyssning:

Så här uppnår du en klitorisorgasm

Matilda upptäcker nya slidor av sig själv

Om Er, del 3

Så sista delen av era fina kommentarer kring vilka ni är.  Fortsätt att fylla på i kommentarsfältet! Vi diggar er sjukt mycket, bara så att ni vet.

({‘})

Jag är en sextonåring från en förort precis utanför Stockholm. Jag går estet skrivare på gymnasiet. Så jag älskar att skriva. Är politiskt aktiv. Förutom feminism så är mina hjärtefrågor kampen för palestina samt papperslösa flyktingar. Annars är jag en av alla tonåringar med massa problem och känslor.

({‘})

Hej, trettiosex år, gift o mamma till två, som hittade hit via en annan blogg. Minns ej vilken, dock, det var ett tag sen. Till vardags är jag bibliotekarie och har så länge jag kan minnas haft genusglasögonen på mej. Tycker det är så bra o roligt att ni skriver bloggen. Via er har jag hittat vidare till mycket annat intressant. Tack för det!

Mitt kön kallar jag för slida eller fitta beroende på vilket humör jag är på och vem jag pratar med. Inför mina söner säger jag snippa, men ordet känns inte helt inarbetat i vokabuläret, kanske har jag inte använt det tillräckligt länge? Tycker iaf att det är det bästa ordet att använda när man pratar med barn.

(en kommentar senare)

Ha, ha! Ser att jag just skrev det omdebatterade “man” i sista meningen. Har faktiskt aktivt gått in för att övergå till “en” ett tag (inspirerad av er), men tydligen är det mer inarbetat, det där andra ordet, än vad EN tror.

({‘})

({‘})

Jag heter Linnéa och är 22 år, är genusvetare och blir förhoppningsvis genusforskare nån gång i framtiden Jag hittade er på FB, tror en vän gillade en uppdatering från er så den syntes på min sida.
Tycker er blogg är fantastisk, ni avmystifierar fittan och återerövrar den kvinnliga sexualiteten, det är hur viktigt som helst! ❤

({‘})

Jag minns tyvärr inte längre hur jag hittade hit, men har följt er i stort sett från början. Det har betytt mycket för mig att kunna läsa om fittrelaterade saker på svenska, eftersom jag annars mest hänger på engelskspråkiga bloggar/forum, främst dodsonandross.com. Jag är bara så vådligt superintresserad av allt som har med fittor och sexualitet att göra. Jag ser det som en helt oundgänglig del av den feministiska kampen. Pratade med min partner om blygdläppar igår, och fick veta att hans blygdläppar ibland “trasslar in sig” i varandra t ex när han cyklar. Och jag slogs av att den lilla grejen, att det för de flesta förmodligen känns omöjligt att säga till sin bredvidcyklande kompis “du, jag måste stanna, ska bara trassla ut mina blygdläppar”. Och i stället lider folk i det tysta. För att fittgrejer omgärdas av skam. Jag vill leva i en värld där det är självklart att benämna fittans delar och att respektera dess smärtgränser osv och där det är den okonstigaste saken i världen att be någon att stanna till för att blygdläpparna behöver läggas till rätta. Jag är med andra ord intresserad av allt från såna här vardagliga fittrelaterade konsekvenser av att vi lever i ett patriarkat till det mörker som är vården (aarggghh!!!).

Hur som helst! Jag är så sjujädrans glad över att den här bloggen finns. (Jag älskade förresten Fittan i fokus-seminariet på Priden förra året!). Jag är 31 och bor i Malmö. Hej!

({‘})

Hej! Jag är 20 år och jobbar på dagis i Norge (kommer från Sverige från början). Jag hittade er blogg för att en kompis tipsade om den. Jag säger fitta och kuk, men till barn vet jag inte, jobbar ju på dagis i Norge och här säger man tissen (tissa=kissa) om både tjejers och killars, fast killars heter också tisselur efter vad jag förstått. Men i Sverige skulle jag nog säga snippa och snopp.

Jag blir glad av att läsa er blogg! Det är också kul att få läsa om hbtq-frågor, för jag kan inte så mycket, är själv heterosexuell. Det är också intressant när ni skriver debatterande inlägg och när ni länkar till grejer! Jag gillar er.

Kan ju bara tillägga att att jobba på dagis och vara feminist = sjukt nedslående. Det görs såna enorma skillnader mellan pojkar och flickor och till och med jag, som försöker allt jag kan, kommer på mig själv med att göra skillnader. Och jag hoppas jag i framtiden kan placera mina barn på en förskola där personalen är genusmedveten. Jag har jobbat på fem olika dagis och flickorna möts varje dag med “vilken fiiiiin tröja/klänning/halsband!!” som sagt, sjukt nedslående.

({‘})

({‘})

Hej! Erika heter jag och jobbar som ingenjör, bor i Gävle. Hörde talas om er blogg på p3 för ett bra tag sedan, hittade hit på riktigt för någon månad sedan. Tycker det är så himla skönt att få lite fitt-pepp med jämna mellanrum. Som en feminist som jobbar i en mansdomnerad miljö behöver det verkligen vägas upp lite, egentligen för vilken kvinna som helst som lever i den här världen. Ibland känner jag mig bitter och orkar inte alltid kommentera, påpeka och engagera mig allt som jag tycker är fel med hur den gemene mannen (och kvinnor) ser på kvinnor, men med er blogg orkar jag lite mer. Tack för en grym blogg!

({‘})

Jag är en snart 23-årig feminist/fettaktivist som pluggar till lärare. Min fritid ägnas åt pyssel, plugg, vänner, matlagning och renovering. Jag hittade förmodligen hit via någon av de feministiska bloggar jag läser, och jag stannade för det otroligt viktiga och fascinerande ämnet! Jag har lärt mig så mycket av den här bloggen. T ex att uppskatta och förstå vikten av fittkonst, för att väga upp alla fallossymboler där ute. Jag gjorde fittor i cernitlera som en del i en gestaltningsuppgift jag hade i skolan, och det möttes såklart av en hel del fniss men också av glädje, några tyckte de var jättefina. Något sådant hade jag aldrig kommit på tanken att göra förut, om det inte hade varit för den här bloggen.

Jag har också lärt mig sjukt mycket om olika sorters fittrelaterade problem. Jag har varit oerhört förskonad från alla former av problem, har aldrig ens haft en svampinfektion, så jag har knappt vetat något om det. Men tack vare den här bloggen så känner jag att jag har mycket bättre koll nu. Jag hade faktiskt heller knappt en aning om hur dåligt informerade vården är om fitthälsa, och det är naturligtvis sjukt upprörande att det ska få vara så! Det har gett mig ytterligare vatten på min feministiska kvarn, och det är ju alltid bra!

Ang. könsorgansord så använder jag oftast orden mutta och snippa. Jag gillar ordet fitta, det är liksom schvung i det, men jag har fortfarande lite svårt att säga det eftersom det känns mer laddat på något vis. I skrift känns det ok att använda däremot

Jag har inga direkta synpunkter på innehållet i bloggen, utan jag läser med glädje allt ni publicerar här. Ni gör något så sjukt viktigt, så tack för det!

({‘})

 

Om Er, del 2

Här kommer några fler fina kommentarer som ni skrivit när vi frågat vilka ni är och hur ni hittat oss. En sak som är himla fin är att ni är så olika och lika på samma gång.

({*})

Jag har fått för mig att jag läste om fitt for fight i OTTAR alldeles när ni startade, men det kan också ha kommit till mig någon annanstans ifrån. Oavsett så har jag följt er sedan tidernas begynnelse, tipsat oändligt antal andra personer om er, varav en del skrivit i bloggen efteråt. Jag är en del av Göteborgs stora och brokiga queerfeministiska skara, pluggar sexologi på GU och tycker att RFSU är grymma. Jag använder fitta eller ibland underliv, om jag befinner mig i sammanhang där fitt-ordet skulle blockera mina samtalspartners för vad jag egentligen försöker säga.
Jag är intresserad av frågor som varför queerfeministisk porr ofta innehåller bdsm, varför RFSU AB är så heteronormativa i sin marknadsföring, och varför sexologi-kurserna på Göteborgs universitet varken tar upp frågor om vestibulit, intersex eller sexleksaker, men grundar majoriteten av sina föreläsningar på forskning om mäns erektionsproblem vid diverse åkommor.

({*})

({*})

Och jag är en 18-åring från Göteborg som mycket snart tar studenten. Har på senare tid blivit allt mer intresserad av genus, jämställdhet och sexualitet, mest på grund av min mycket frispråkiga bästa vän tror jag. Hur jag hittade hit kommer jag inte längre ihåg, men jag är allmänt bra på att läsa inlägg och fruktansvärt dålig på att kommentera dem. Förutom genus är jag också otroligt intresserad av amning och graviditet (sammankopplat med sexualitet…) vilket är anledningen till att jag i framtiden planerar att bli barnmorska. Kroppen är så otroligt häftig. Vissa tycker att jag är konstig som tänker så mycket på sånt här eftersom jag är kristen, men det tycker inte jag. Gud har ju skapat kroppen också liksom!
Mina favoritord på det kvinnliga könsorganet är Natalia (kommer av genitalia och ett missförstånd) men eftersom de flesta inte kan det använder jag helst fitta. För det manliga har jag ännu inte hittat något bra ord utan tycker de flesta är fula. Öppen för förslag dock. Tack för en bra blogg.

({*})

Oj. Ja hur hittade jag hit? Genom någon av alla feminist-bloggar jag läser. Detta är en av de bloggar jag kollar in på dagligen. Älskar upplägget och har fått en massa bra länkar och tips. Tack för det!
30 år och lärare. Jag har två döttrar som är 3 och 4 med dem så använder jag slida. Har aldrig riktigt kunnat med ordet snippa, det passar sig inte i min mun riktigt. Själv är det slida eller fitta. Har haft svårt för att använda ordet fitta, men jag tror det är en vanesak. Jag tror det kan bero på att ordet har under så lång tid använts nedsättande. Antar att det är dags att ta tillbaka det på skarpen
Tack för en helt suverän blogg!!!

({*})

({*})

Jag är 29 år och mamma till en flicka på snart fyra år. Det var i och med hennes födelse som jag gick från att störa mig på könsmaktstrukturer i största allmänhet till att känna att jag också har ansvar för att förändra världen där våra barn växer upp. Min unge är stolt och glad över sin snippa (så säger jag när jag pratar med/om barn) och det vill jag att hon ska fortsätta vara. Jag hoppas kunna förmedla till henne att snippan (och resten av hennes person) ska respekteras och tas omhand och att det alltid är hon som har sista ordet om allt som rör henne.

Något jag skulle vilja läsa mer om är fittor och lukt. Hur mycket och vad är det “ok” att en fitta luktar? Hur ser en på det på andra platser på jorden? Jag började tänka på det när jag lyssnade på Kropp och Själ i p1 häromveckan. De lät en person utmana sig själv att inte duscha på några dagar, men i övrigt fortsätta leva som vanligt. En forskare sa då att för bara femtio år sedan luktade människor mycket mer och få skulle då ha bekymrat sig över fett hår eller svettlukt. Själv har jag sedan ungefär ett halvår slutat använda tvål (annat än till händerna) och shampo sedan drygt ett halvår och upplever inte (utom under en kort övergångsperiod) att jag luktar mer än tidigare. Men jag vet ju inte vad min omgivning tycker

När jag inte hänger här har jag såklart ett “vanligt” liv. Fyra dagar i veckan jobbar jag som kock på en förskola och en dag i veckan försöker jag skriva något vettigt. Utöver det är jag hjälpmamma i Amningshjälpen, en ideell förening som stöttar kvinnor i alla amningsrelaterade frågor (även då det handlar om att välja bort amning). Som så mycket annat som rör kvinnor är det lågprioriterat från vårdens sida och samhällets norm är snäv: alla ska amma minst sex, men högst tolv, månader. Både flaskmatande och långtidsammande familjer stöter på mycket fördomar och blir motarbetade i sina val. Själv nämner jag i de flesta sammanhang inte att jag fortfarande ammar mitt knappt fyraåriga barn (trots att människan har en biologisk amningslängd på 2-5 år).

Innan jag hittade fittforfight-bloggen hade jag inget vettigt ord på mitt könsorgan, idag säger jag i allmänhet fitta. Det är vackert ord som behöver reclaimas. När jag pratar med eller om barn använder jag dock konsekvent ordet snippa och jag önskar att ett så allmänt spritt ord hade funnits när jag själv var liten.

({*})

Hej, jag har ett vagt minne av att hittade hit via LadyDahmers blogg förra våren. Jag är en 23-årig student från Finland (får min kandidatexamen till våren) med ett nyvaknat intresse för feminism. Jag hade en hel del fördomar om feminism och ville lära mig mera och i denna veva hittade jag er blogg.

Jag har egentligen aldrig haft ett namn på mitt könsorgan. Vilket jag tycker är konstigt för mina småbröder har redan som små haft flera namn på sitt. Idag använder jag fitta, det känns mest naturligt.

({*})