Fittan som tryckverktyg

För ett par veckor sedan fick jag en härlig, men också tänkvärd, erfarenhet av att vara fittbärare. Jag stod krokimodell en kväll på studiefrämjandet (jag var alltså naken). Efter fikat med gruppen skulle jag börja i en sittande position. Jag satt på kanten av podiet, där den varma fläkten stod och blåste. Jag blev varm, nästan lite svettig, och satt ordentlig ner med fötterna i marken och överkroppen vilande mot knäna. Det kändes bra. Dom tecknade. Jag räknande sekunder i god ro, så som vanligt. När sedan alarmet gick och det var dags att byta position reste jag mig upp. Och där var den. Trycket. Ett blött tryck mot det rosa lakanet. Tydligt. En fittas närvaro. En blöt sådan. Kanske av värmen, kanske av att fittan ofta inte är snustorr ( iallafall inte min). I några sekunder for min feministiska ande runt i kroppen. Snabbt, fick jag en känsla av att nu gällde det att vara kvar i min övertygelse. När jag är med mina feministiska vänner och pratar mens är jag inte blyg. Men det är en annan sak när jag stod där med min, tydligen, lite blöta fitta på ett podie i en teckningssal. Jag ville inte börja skämmas. jag ville inte försöka täcka över fläcken med min fot. Jag ville inte ångra att jag satt så skönt. Händelsen påminner mig om hur viktigt det är att erövra, omfamna, varje del av att ha en fitta. En svettig fitta, en fitta som visar sin närvaro, även utan mens. Jag blev glad! Glad över att fittan kan fungera som tryckverktyg. Mer om fittans konstnärliga möjligheter i ett senare inlägg (det går nämligen att medvetet använde sig av fittan som tryckverktyg!). Det är viktigt att prata om mens och flytningar, men det är också spännande att se att fittan inte ”sover” annars heller. Den är alltid med mig. Tur det, kände jag. Jag ställde mig upp och intog en ny position. Väl medveten om att ingen i rummet kunde komma undan att se att fittan finns. Hurra!

Ta makten över sexigheten – skicka sexfies

IMG_3765

Jag läste i Nöjesguiden om vett och etikett för oss som skickar ”sexfies” – bilder på våra kön. Till största del håller jag med om hur vi bör göra, men en sak som jag inte gör är förspel, sexskribenten menar att en inte kan skicka ett könsbilder direkt utan att ha värmt upp mottagaren med kanske en bild på ansiktet. Själv tycker jag att det är roligt att både få och skicka bilder där mottagaren överraskas och förhoppningsvis sköljs över av en lustvåg av pirr genom kroppen, ett pirr som kanske förstärks av att mottagaren är i en typiskt osexig miljö.

Jag har tidigare skrivit om mitt projekt att fota fittan under 30 dagar, och det var efter det som jag var bekväm nog att börja skicka sexfies. Men en sak jag märkt var att det inte är så roligt att skicka närbilder på kön, som jag skrivit tidigare är det mest skrynklig hud för min del, och det är liksom inte så upphetsande i sig. Nä, då krävs det mer att en ser något annat i bilden: en neddragen trosa, en upprullad kjol, en hand eller något om miljön runt ikring, kanske en oväntad miljö där det är lite ”förbjudet” att blotta sin fitta.

Vad tänker ni kring vett och etikett och sexfies?

Hur gör ni för att få till sexigast bilder?

Kan en som Nöjesguiden skriver se det som ett feministiskt statement precis som vanliga selfies?

Fittans tidslinje –Del 3

Under flera års tid av sexande kom jag inte under penetrationssex. Jag trodde att det var omöjligt. Eller omöjligt för mig… När jag pratade med mina vänner sa att de kom ofta. Eller alltid kom… Jag trodde inte på dem.

Under denna tid hade jag bland annat ett förhållande i två och ett halvt år. Utan att komma när vi hade sex. Jag kunde komma om jag fick min fitta slickad. Det var helt fantastiskt. Men jag ville så gärna komma av att endast ha kuk-i-fitta-sex. Varför kan en fråga sig? Antagligen eftersom att kuk-i-fitta-sex ofta är det enda som klassas som just sex. Och antagligen eftersom att fokus alltid har legat på penetrationssex när jag har haft sex med kukbärare. Med tanke på hur mycket kuk-i-fitta sex jag faktiskt hade i jämförelse med hur ofta jag blev skickad så känns det inte alls konstigt att jag ville komma av det. Och nu så här i efterhand känns det lite slösaktigt, då jag egentligen inte fick ut något av kuk-i-fitta-sexet… utan att kanske bli mer eller mindre kåt. Men inte få orgasm.

En dag mötte jag en kukbärare med oändligt mycket energi. Energin spred av sig. Energin bytte form. Energin bytte person och jag fick mig själv att komma genom att ha kuk-i-fitta-sex. Med det menar jag att jag red och gnuggade och rörde mig på ett sätt som fick mig att komma när vi hade penetrationssex. Känslan efter den dagen var som om jag hade återfötts, fötts eller bara vaknat upp. Av flera år av sex ut och in, utan stark känsla, så hade jag äntligen lärt mig själv hur jag skulle göra för att bli nöjd och få orgasm. För mig var detta något stort. Som om jag började älska sex. Älska min kropp. Och förstå den bättre. Jag blev så mycket kåtare och såg fram emot, att ha sex med någon annan.

Efter detta så har jag kommit i olika ställningar. Jag kan ligga still och spänna min kropp, bli knullad och komma. Det är fantastiskt. Men det krävs en person med energi och vilja. Som kan ge dig att du vill ge dig själv orgasm. Jag funderar mycket på varför jag kommer när jag har sex nu… jag tror att det kan bero på hur jag spänner min fitta och på grund av att jag behöver ett tryck och en kropp som hela tiden studsar mot min kropp. Det är nog inte själva kuken som får mig att komma… eller kanske en kombination mellan den och hur den andre personens kropp pressas mot klittan och hela min fitta i jämna rörelser.

Jag skriver inte detta för att upphöja kuk-i-fitta-sex. Jag skriver detta för att kuk-i-fitta-sex kan få mig att komma. Att jag aldrig förväntade mig det. Och för att jag vill uppmana er som har sex med kukar att pröva ställningar som DU tror att du kan få ut något av. RÖR dig! Upp, ned, runt, fram och tillbaka. Jag vill också uppmana er om att det inte är något fel på era kroppar. Att man lätt kan tro det. Men det är ALDRIG det. Du har allt att upptäcka. Och om du inte är nöjd med ditt sex av någon anledning, lämna. Det är aldrig rätt att nöja sig med något som inte gör dig nöjd. Nöj dig aldrig. Jag skriver detta idag eftersom att jag vill uppmana till att ta mer plats, att du skall tro på din kropp och framför allt, inte ha sex du är missnöjd med i flera år.

ada

Tavla skapad av personerna bakom instagramkontona @adaelisa & @camillasfilosofiskajag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har fått ett önskemål från en läsare som efterlyser upplevelser/berättelser om förlossningar med fokus på fittan. Om/hur den förändrades efter förlossningen? Fick du några problem? Hur har sjukvården bemött dig? Skriv gärna till oss och om du vill så publicerar vi din berättelse anonymt.

Att fota fittan

Fittbärare som hoppar.

I förra inlägget skrev vi om att bli kompis med sin fitta genom tantrasex. Jag provade ett annat sätt i höstas. Det började som en undran Hur ser jag ut mellan benen egentligen? Så meckigt att se ordentligt med en spegel! Jag startade Stora fittografi-projektet. Varje dag under en månad skulle jag fotografera – eller fittografera – min fitta. Hur såg jag ut? Skilde det sig åt olika dagar i cykeln? Hur såg fittan ut som kåt? Dagar då den skavde? Före och efter en dusch? Smord med kokosolja?

Jag trodde uppenbarligen att allt detta skulle synas och att jag vid månadens slut skulle ha 30 fittografier med stor variation. Men för det mesta såg faktiskt fittan likadan ut,  en skrynklig samling hud med tjockt hår runt. Min mens gjorde ingen skillnad, däremot gick det att se skillnad på en kåt fitta och en som inte är det.

En bonus var istället att variera fittans uttryck genom att låta saker runtom skymta bakom låren eller i taket beroende på vinkel. Jag började fota fittan på klubbtoatlett, på gräsmatta, på trägolv, under kjol.

För mig känns det både för läskigt och för ego att lägga ut 30 bilder på sin egen fitta till allmän beskådan på internet, men jag vill uppmuntra fler att fittografera. Även om de vackra bilderna inte visas upp har de för mig inneburit ett sätt att känna att fittan är en del av mig och inte något okänt område som bara sjukvårdspersonal och sexpartners har sett. Jag vet faktiskt hur jag ser ut och kan numer föreställa mig min fittas uteseende mer än som en buske. Jag vet var rynket samlar sig, var det finns släta partier, hur håret växer och så vidare. Ni vet på gynundersökningen när barnmorskan pratar om att fittor är som ansikten – unika i sitt uttryck. De hade ju rätt!

Vi har tidigare skrivit ett gäng inlägg om saker som gör att en blir bättre kompis med sin fitta. Här kan du läsa.

Vill du ha inspiration innan du sätter i gång? Bläddra i 1000 nudes – A History of Erotic Photography from 1839-1939. Boken är full av lekfullt fotograferade fittor, och några kukar.

Är du modig och vill dela dina fittografier? Eller har du andra tips på sätt att bli mer kompis med fittan? Mejla oss genast –> fittforfight@gmail.com

En tantfitta om tantrasex

Vi önskar Gott nytt sensuellt år med ett gästinlägg om tantrasex.

Rosa blomma som ser ut som en fitta

Vi har ju så himla mycket att vara emot och att inte bli invaderade av. Livet som fittbärare kan vara som ett enda stort NEJ. Jag är inte med på kommers, kvinnoförnedring och att ställa upp på. Det här är ofta så ansträngande att en knappt har kraft över till vad en vill säga JA till. Ja hallå där fittan, när trivs vi i livet?

Efter tusen år av leverne har jag hittat Tantrasex och där finns en hel del att hämta för att vidga perspektivet bort från de patriarkala glasögonen. Tantra betyder utvidga/förstora och för mig har det inneburit världens resa. Genom att stanna upp, låta tiden gå, uppleva och andas i tusen timmar blir hela jag sex och sensualitet. I tusen år har det blommat blommor med de mest häpnadsväckande färger, former i skönhet och doft. Se denna blomma i vördnad över underverket. Se och bli sedd på samma sätt av och med din partner och så sakta sakta rinner det genom kroppen en känsla, det finns något som är JA, nåt att vara FÖR och som är en rolig lek. Fittan är min i min kropp och på mitt sätt och hela jag är en enda sexsensuellfitta. Rör vid mig i handen och hela jag smälter i tusen sekunder.

 

Vill du skriva ett gästinlägg? Mejla oss en glad/ledsen/upprörd/uppmanande/rolig berättelse till fittforfight@gmail.com

Flytningar, nästa tabu att bryta

Ljusgula glaspärlor på spetsduk.

Det har, i valda rum, varit mycket snack om mens det senaste året. Böcker, utställningar, tv-program med mera har gjorts på temat. Kul med en mer avslappnad inställning till ämnet, och kul att med lite medialt ljus så kanske det kan bli lite forskning värd namnet på detta! *hoppas*

Men hur är det med flytningar? Vågar du prata flytningar med vänner/familj/partner? Vågar du visa spåren i underkläderna?

Här är mitt liv med flytningar:

Jag hade precis börjat skolan när jag började få flytningar. Ingen hade sagt att de skulle komma och jag undrade vad det var för blött i trosan. Var det kiss? För att slippa känna det blöta la jag lite papper i trosan. Efter en stund när pappret blivit blött stoppade jag ner handen i byxan och vände pappret så att den torra sidan vändes upp mot fittan.

Jag vet inte hur länge jag höll på, men tror att det kan ha slutat när jag märkte hur dåligt det gick att stoppa handen i byxan och vända pappret – utan att någon märkte vad jag höll på med. Tydligen var det viktigt att vara diskret. Tydligen var jag dock inte särskilt orolig eftersom jag inte frågade min mamma (som jag annars kunde fråga om allt fittrelaterat) om vad som hände med min fitta.

Jag antar att jag helt enkelt vande mig, men det dröjde lång tid innan jag accepterade flytningarna. Tvärtom var jag väldigt glad och lättad under de år jag åt mini-piller och knappt hade flytningar alls. ”Praktiskt” resonerade jag. (Och insåg först senare att en torr fitta är en torr fitta, med allt vad det innebär.)

När jag slutat med pillren kom flytningarna tillbaka och jag förstod att det är så här det ska vara. Jag började läsa Fitt for fight och allt jag kunde komma över i fakta om fittan och förstod att jag var så där magiskt ”normal” som en tyvärr strävar efter ofta. Men det normala fick mig i alla fall att acceptera flytningarna! Dvs jag är fortfarande noggrann med att ta av mig trosor både hemma och i offentliga omklädningsrum så att flytningen inte syns, men jag kan numera prata om flytningar med mina närmaste.

Jag vet fortfarande inte om jag har mycket eller lite flytningar jämfört med andra. Jag vet att visa använder trosskydd eller menskopp jämt eftersom de har rikliga flytningar (en bra idé kan vara trosskydd av tyg som en kan tvätta och använda många gånger, de låter dessutom fittan andas mer än plastiga engångsskydd). Andra tycker att det går bra att ha samma trosor dagar i sträck eftersom de inte har så mycket. Flytningarna är olika i menscykeln, inte bara när det är ägglossning utan annars också. Doften varierar, konsistensen och mängden.

Precis när tanken väckts om detta inlägg skrev Sandra Dahlén en text på samma tema i Feministiskt perspektiv (en måste vara betalande prenumerant för att kunna läsa). Här är ett smakprov från hennes text:

”Jag får ofta frågor om de frågor jag får. Man vill veta vad andra undrar över. Jag tycker vi borde fokusera mer på de frågor som inte ställs. Varför undrar exempelvis inte killar om de borde slicka i sig mensblod? Och vilka vätskor frågar vi inte om alls? Jag får aldrig frågor om flytningar. Om mens är skamfyllt och historietyngt så undrar jag var på ”skamskalan” flytningarna befinner sig. Jag hör aldrig någon prata eller fråga om mängd, färg, konsistens, sex, hygien eller annat som kan kopplas till flytningar. Jag hör inte ens någon klaga på dom! Ändå misstänker jag att många slåss mot dom, kanske hatar dom, och tänker att just de måste ha ovanligt mycket av detta slem. För hur ska man veta vad som är ”normalt” när ingen pratar om det?”

Och liksom, kan vi prata om flytningar i andra sammanhang än när de är ett problem och tex signalerar svamp eller könssjukdom med sin lukt/konsistens? En frisk flytning är inte doftfri, och det hade jag gärna fått höra/läsa om som barn, som tonåring och som vuxen med fitta. En flytning är dessutom till för att smörja och hålla fittan ren, så att en inte behöver hålla på med tvål och annat otyg.

Ämnet är ju oändligt, som ni märker 🙂

När fick du flytningar? Har du mycket eller lite? Var det skillnad under graviditeten eller efteråt? Vilken färg har de under vilka dagar under menscykeln? Kom igen, nu tar vi oss an att bryta ännu ett tabu!

(Och JA, jag hade velat lägga upp en bild på en riktig flytning, men Google visade mest flytningar med sjukdomssymptom så det bidde detta flytningsfärgade armband i stället. Ganska tjusigt ändå!)

Sockerfri och svampfri

Vi har fått mejl, en liten solskenshistoria från en person som kanske äntligen kan slippa svamp.

Glittrig fitta med flugsvampar i som är överkryssade.

Hej!

Jag skrev på er blogg en gång om mina ständiga fittproblem och tänkte bara dela med mig av hur en löser problemet med kronisk svamp, candida. Det handlar otroligt mycket om kost. Förutom att till en början behöver gå på medicin utskriven av läkare (tabletter att ta oralt och samtidigt ta svamp-vagitorie), så behöver en sedan gå på anti-candida diet som handlar om att utesluta socker, snabba kolhydrater och jäst i minst tre månader, för att på så vis döda svampen genom att inte längre ge den något att livnära sig på. Det finns lite olika information gällande socker (om det är allt socker ink fruktsocker osv, eller om det bara vitt socker) men viktigast är att iallafall i största mån undvika intag av socker. Detta har jag även fått bekräftat av en läkare.

Länkar med information om anti-candida dieten och hur en undviker svamp:

http://www.lobel.nu/candida/

http://www.rawfoodfamiljen.se/?p=1932

http://www.thecandidadiet.com/anti-candida-diet/

Och tips!

Använd bambusfiber underkläder istället för bomull. Mycket skönare och andas mycket bättre. Jag har köpt mina underbara trosor här (finns även kalsonger):

Jag har inte blivit av med svampen än men definitivt märkt skillnad! Började dieten för lite mer än en månad sen och det blev snabbt bättre. Sen fick jag magkatarr och var tvungen att äta enbart snabba kolhydrater pga magen, och svampen kom tilllbaka direkt.

Jag vet inte om en måste fortsätta med att inte äta socker. Tror det beror på olika kroppar och vad som funkar personligen för en själv. En läkare sa till mig att efter ett tag kan en pröva sig fram o se hur mycket socker ens egen kropp klarar av. Tror det är framförallt i början en ska undvika allt socker så att en kan svälta ut svampen rejält.

Trots att det kan kännas jobbigt att behöva anpassa sin kost så mycket så är det otroligt skönt att en faktiskt kan göra något själv, och inte bara vänta på läkare som inte vet något. Haft candida i över tio år nu och äntligen hittat något som faktiskt hjälper!

Puss på er!
/Julia

Fler personliga inlägg om svamp:

Ett om att undvika salvor.
Ett med allmänna svampråd.