Fittan i påsken och påsken i fittan

Lagom i påskatider fick vi in denna fittspaning från Silje som uppmärksammat ett fittägg i tidningen Hemslöjd. Silje säger: ”I senaste tidningen hemslöjd (eldsjälar) fanns ett reportage om en slöjdare som svarvade en mängd olika ägg av trä som blivit rötskadat. Ett av äggen var detta som jag tyckte var väldigt likt en fitta. Att den har ägg form kan ju vara lite extra symboliskt. Fin tycker jag.”

Fin tycker också vi i FFF och förundras lite över att de i tidningen inte kommenterar den ganska uppenbara fittsymboliken.

fittägg

 

Publicerat i Fitt i naturen, Fittan i media, Fittspaning | Lämna en kommentar

Fittkapad spårvagn

Den som åkte med 10:ans spårvagn i Göteborg i lördags kunde njuta av detta fantastiska verk. Vi på FFF uppskattar alla fittkapningar, kanske speciellt om det täcker reklam som hela tiden tränger sig på.

fittkonstÄr det någon som vet något om verket eller konstnären?

 

Publicerat i Fittaktivism | 3 kommentarer

Fittyoga

Sedan januari har jag tagit upp yoga i mitt liv. Det är en fröjd på många sätt och jag är verkligen glad över att ha funnit en instruktör som lär ut precis det jag gillar. Men (för det finns ett men) jag var inte helt beredd på att min fitta skulle få sin beskräda del av träningspassen.

Instruktören är en hängiven yogi och emellanåt helt skoningslös mot sina elever. Om en mot förmodan skulle börja vackla och ge upp mitt under en position kommer hen och rycker tag i ens fot för att få en in i läget igen. Benen skakar, svetten rinner och hen vrålar ”NJUT!” i ens öra så att håret fladdrar. Och till slut kommer det jag alltid gruvar mig inför: axelstående (se bild).

supported-shoulder-stand-400x400

Är det bara jag som känner att bäckebottenmuskulaturen ger upp i denna position? ”Ger upp” som i tackar för kaffet och beger sig slappt dit gravitationen för den? Detta resulterar alltså i att min fitta blir, likt ett svart hål, en bottenlös luftslukare och jag vet att när jag ska rulla ned längs ryggraden kommer den förbannade luften att börja sippra ur mig och skapa en enorm musfis. Eftersom fittan består mycket av slemhinnor är det ju blött, och tänk er att luft pressas snabbt ut ur detta blöta rum. Det låter som en fis av den fuktiga sorten, det är inte en torr liten smygare utan det låter ju som om en skiter ner sig, för omgivningen fattar ju inte att det är från fittan.

Instruktören är av tron att en inte ska ha musik medan en yogar, eftersom det distraherar sinnet. WELL TACK SÅ MYCKET! Det är alltså en sal med 40 personer i awkward positioner PLUS att det är så tyst att en skulle höra en knappnål falla till golvet. Men det faller inga knappnålar, bara mina fladdrande blygdläppar.

Jag kommer kanske tacka yogan någon dag, för jag kommer kunna krossa valnötter med min väldiciplinerade fittmuskulatur.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Mysteriet med fittan och den våta strandängen

sara granér språket i bildJag kan inte minnas när jag för första gången hörde att ordet fitta betyder ”våt ängsmark” eller ”våt strandäng”. Det är en vitt spridd uppfattning som brukar användas för att rättfärdiga att en använder detta könsord. Typ ”Det är inte ett skällsord, det betyder faktisk våt strandäng. Det är vackert!”. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att detta är en lite svajig förklaring.

I den underbara boken ”Kung Karl och kärleksgrottan – lek, lust och ideologi i de svenska könsorden” skriver Karin Milles om ordet fittas ursprung. Milles skriver att uppfattningen att fitta skulle betyda ”våt ängsmark” troligen kommer från det fornsvenska ordet fit som betydde ”sidlänt jord, sträckning vid vatten”. En strandäng alltså, som troligen blir våt för att den ligger vid vattnet. Den våra strandängen går att ses som en romantisk spegling av ursprunglighet och orörd natur - av oskuld, men också som en koppling till den kåta våta fittan.

Enligt Milles finns det dock inga starkare bevis för att detta är kopplat till ordet fitta. Då är det mer troligt att vår kära fitta kom som ett låneord från Tyskland under medeltiden. Där fanns könsorden fütte och fitte, som sedan helt enkelt försvenskades till fitta. De tyska orden i sin tur är besläktade med ett gammalt indoeuropeiskt verb som betydde ”att stoppa” eller ”sticka”, och med det svenska ordet ficka. Det handlar alltså om fittan som hålrum eller behållare.

Men Milles menar också att uppfattningen att fitta betyder ”våt ängsmark” är så spridd idag att det har blivit en sorts sanning, även om det historiskt sett troligen inte var så. Troligen finns det andra forskare som grävt runt i fittas ursprung och kommit fram till andra slutsatser. Och som alltid så är det helt upp till var och en vad hen vill kalla sitt kön och vilka associationer hen lägger i det.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tvätta bort din fitta

Eller inte tvätta bort, men spraya den full med ”intimdeodorant” för att blockera lukten. Det tycker det nystartade företaget Deo Doc att vi ska göra. En av grundarna till företaget är läkare, och jag hoppas nu innerligt att hon aldrig får jobb på en arbetsplats dit folk kommer för att få hjälp med sina fittsjukdomar. Suzanne Larsdotter har skrivit mer om företaget och deras inte helt originella idé.

Redan på 50-talet fanns, om vi kan tro denna annons, en produkt som hette Lysol som tvättade rent fittan, dödade alla bakterier och tog bort motbjudande lukter. I annonsen skriver företaget ”instead of blaming him if married love begins to cool, she should question herself”, och avslutar annonsen med ”you, too, can rely on ‘Lysol’ to help protect your married happiness… keep you desirable”. Japp, det är kvinnans fel om mannen inte vill ligga mer, och det enda som gör henne attraktiv är hennes fitta och dess lukt. Denna tanke gör nu, 60 år senare,  comeback med Deo Doc. Fräscht!

Tack Aminda för tipset!

Fittdeo 50-tal

Publicerat i Fitthistoria, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Grattis Kungsbacka!

QU_logo_7-10MAJKungsbackas egen pridefestival ligger i startgroparna och vilka kommer förgylla den om inte vi? Kom och snacka fitta med oss den 9 maj! Läs mer här.

Publicerat i Fittaktivism, Fittan i media, Fittkultur, Fittnyheter | Lämna en kommentar

Buskis.

Growing out my bush
Bild


Snubblade precis in på denna eminenta skildring av en fittbärare som hux flux rakat bort sin tidigare ymniga buske och nu låter internet delta i utväxtprocessen. Underfundigt skrivet och ack så träffande om behåring och kroppsbild!
Samt en massa avdramatiserade bilder på fitta, bara en sån sak! In och läs med er!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

FATTA!

Ibland måste en får kosta på sig såna där enklare, världsliga nöjen, som att köpa ny väska/tisha/sockar och kanske till och med trosor nu och då..Och vad gör en då gladare än när FATTA-kampanjen även har en webb-shop samt samarbete med t-shirt store med grymma tryck för en angelägen och viktig fråga?! Som den här tygpåsen som måste få smycka min arm:
Bild

För de som inte har stenkoll på kampanjen ännu går den ut på att:

”FATTA är en lösningsfokuserad kampanj för en förändrad syn på sex, våldtäkt, övergrepp och lagstiftning. FATTA är en kampanj sprungen ur en frustration över hur rättssystemet och samhället ser ut idag. FATTA är en kampanj som bygger på över 150 anonyma berättelser om sex som inte skett på deras egna villkor.”

Läs gärna mer på FATTAs egna sida. Att fittbärares utsatta position i allt från vardagliga situationer till våldtäktsmål tas upp och diskuteras är något vi alla vinner på. Att stödja kampen för en samtyckeslag är en av sakerna en kan göra för att för diskussionen framåt snabbare och hårdare. Har ni några andra tankar kring hur en kan bidra?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Våtmarker

VÅTMARKER affisch.indd

2008 kom Charlotte Roches roman Våtmarker ut på tyska och året efter kom den svenska översättningen. Idag har SF premiär av filmen som baseras på boken, men redan under Göteborgs filmfestival i februari var det smygpremiär, och vi var där!

Filmen handlar om Helen, 18 år, som utforskar och lever ut sin sexualitet, både själv och med andra. Hon onanerar, tar sexuella initiativ och undersöker hur mycket smuts fittan tål utan att bli sjuk. Under sin intimrakning råkar hon skada en av sina hemorrojder och hamnar på sjukhus.

Som det går att se redan på filmaffischen är det meningen att tittaren ska tycka att Helen är konstig, ”hon är inte som andra tjejer…” ”Årets snackis i Europa” antyder sensationslystet att Helen är helt extrem. Hennes intresse för fittan och sex ska inte ses som friskt, utan det måste förklaras, och detta blir den röda tråden genom filmen. Detta har också Rebecka Bülow reagerat på i Feministiskt Perspektiv. Men i ett samhälle där kvinnors sexdrift och sexuella önskemål fortfarande är förtryckta, där sexuella initiativ förväntas komma enbart från män, och där fittans naturliga lukt och färg ska tvättas och blekas bort tills en får svamp, är Helens inställning den mest hälsosamma jag har sett på länge. På många sätt är hon inspirerande, inte äcklig. Förhoppningsvis funderar tittaren själv över de teman som filmen tar upp, vad som är friskt och vad som är sjukt.

Boken Våtmarker blev hyllad av många feminister, men jag tror inte att filmen kommer ses som lika progressiv. När regissören David Wnendt presenterade den i Göteborg förväntade jag mig en koppling till bokens budskap och de feministiska tolkningarna av den, men fick besviket nöja mig med ett lojt tack för att han blivit inbjuden till festivalen.  Jag vet inte om det säger något om Wnendts åsikter, men jag tyckte att han missade en bra chans att förklara hur han tänkt med filmen. Nu gav han istället intrycket av att han inte tänkt så mycket alls kring de frågorna.

Filmen handlar om Helen och hennes liv, men ändå har Wnendt valt att ha med en lång utdragen scen med fyra kukar i närbild, som är helt onödig för att föra historien framåt. När filmen är slut konstaterar jag att noll närbilder på fittor visats, vilket för mig är en helt orimlig balans. (Det kan vara så att jag minns fel, efter kukchocken. Rätta mig gärna när ni har sett filmen!)

Vad är då nytt med den här filmen? Är den sevärd? När jag själv tumlade ut ur biosalongen kände jag mig omskakad. Jag hade skrattat och jag hade ett huvud sprängfyllt av tankar. Och det är väl ett betyg som gör en film sevärd i alla fall. Jag älskade att se en kvinna som bejakar sin sexualitet och pratar om sin fitta på bioduken. Att det sedan förklarades som sjukt var ju väldigt synd, men den biten försöker jag glömma bort.

Slutligen en tanke om filmens titel. Den tyska originaltiteln är ”Feuchtgebiete” och jag vet inte alls hur den förhåller sig till tyska könsord. Men på svenska ligger ju ”Våtmarker” väldigt nära ”våt ängsmark”, som påstås vara det språkliga ursprunget för ordet ”fitta”. Det är troligen en myt. Mer om detta i kommande inlägg på en blogg nära dig!

Publicerat i Fittan i media, Fittan recenserar, Fitthumor, Fittips, Fittkultur, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Fittan frågar Josefin Persdotter!

Mensaktivisten Josefin Persdotter är både en av två samordnare till utställningen Period Pieces i Göteborg (FittForFight var på besök för ett tag sen) och också en av de 11 menskonstnärerna som ställer ut där. Hon säger själv:

”Vissa har undrat om vi gör detta bara för att provocera. Och jag har svarat att, nej, vi gör det för att avdramatisera. Vi gör det för att mens ska sluta vara provocerande. Mens är, eller borde vara, en naturlig del av allas våra liv.” Läs hela artikeln!

Ett av hennes konstprojekt heter mensverket och har drivits i ca 8 år. Förutom passioner som konst (kolla in örhängena!) och aktivism har hon också föreläst om mens och är en av grundarna till MENSEN, ett forum för menstruation.

tampong3tampong2

Sedan januari 2014 doktorerar Josefin på sociologiska institutionen på Göteborgs universitet, om hur mens blir till – från ett kroppsmaterialistist/post-konstruktionistist perspektiv. Ni kan läsa hennes spännande mastersuppsats här!

Vilket är ditt favoritord för det kvinnliga könsorganet?
Fitta, lätt.

Är det viktigt att snacka fitta?
OM det är! Det är sjukt viktigt att snacka kropp överhuvudtaget. Speciellt inom feministiska forum. Och kanske speciellt i den qeerfeministiska tid vi lever i nu. Hur vi än identifierar oss så har vi ju en kropp och den är på ett eller annat sätt (åtminstone både socialt och biologiskt) könad. Jag tror det är lätt hänt att glömma bort den köande kroppen, när vi pratar så mycket om att kön är totalsocialiserat och performativt. Även om typ Butler och queerteori är jätteviktigt och görsant, så är det SAMTIDIGT så att vi faktiskt HAR kroppar. Jag är socialiserad till att utföra kvinnlighet och kan utmana det på olika sätt, men hur mycket jag än ifrågasätter kommer min kropp fortfarande blöda med jämna mellanrum. Antagligen tills jag typ är 55. Det kan man inte queera bort. Post Constructionism är ett sanslöst häftigt teoripacket som kombinerar tänkteknologier om performativitet OCH kroppslighet. Som Nina Lykke säger i en av hennes artiklar så hamnar kroppen i ett teorilöst limbo om vi undviker att prata om den.

Så kort och gott: Det är OERHÖRT viktigt att snacka fitta. Annars riskerar den att hamna i ett teorilöst, ogenomtänkt limbo. Tystnad är lika med stiltje. Fittan, mensen, kroppen, är en storm.

Berätta gärna om ett härligt eller ett hemskt fittminne. Eller både och. 

När jag fick min första mens var jag 12 år. Och GUD vad jag var NÖJD. Jag var (mig veterligen) den andra i klassen som fick den. Sån jävla bummer att bara bli tvåa. Med det var ju iaf medaljplats. Det var påsklov och mina tre bästisar sov över. Som jag minns det snackade vi mens tidigare på dagen. Jag proklamerade modigt att jag minsann såg fram emot den! Vi kokade ägg och försökte färga dem i vattnet, ni vet så det blir sådär fint batikaktigt. Jag blev nödig och gick på toa. Satte mig på sitsen, drog ner mina uttvättade gul-vit-randiga lindextrosor och där var det plötsligt! Ett tjockt klumpigt blodbad stort som min handflata. Med bultande hjärta kallade jag in alla på toa och tillsammans beundrade vi underverket. Lika delar andakt och skämsfniss. Jag gick och berättade för pappa. Pappa ringde farmor. Jag ringde mamma. Farmor ringde mig. Ett menstruellt susochdus mitt i påsklov och skilsmässa. På natten var det svårt att sova när reproduktionsfömågans frånochmednu slog mig. Om jag knullar med nån så kan jag bli gravid, minns jag att jag låg och tänkte. En av lillebrorsans blöjor fick praktisera som nattbinda. Avskavda klistermärken på sänggaveln. Självlysande plaststjärnor i taket.

Det var en gång ett one night stand med singer-in-a-rock-band-kille och jag trodde att min mens tatt slut efter bara 4 dagar (silly, silly me – jag hade ju bara min vanliga menspaus). Det sexades runt helt blodfritt, vi somnade i fyllan och vaknade av bakfyllan. Dricka vatten, ligga sked, snacka strunt. Så reste jag på mig och SVUSH vad det RANN. Som att jag varit HELT full av mens! Blodet flödade. Fuck me att man bara blöder en deciliter per mens! No way José.
Som grenverk klättrade den ner längs lår, knän, vader, fötter. Det var jättefint. Och helt jävla förödande. Paralyserad stod jag bara där och tittade. Tiden stilla. Dethär händer inte mig.
”Stackars barn!” utbrast han, och försökte snabbt få det att verka som att han pratade om nån unge som skrek ute på gården. Så fick jag en out och kunde stappla ut i badrummet. Fint gjort tycker jag. Tack. Omsorgsfullt torkande med toapapper. Benen, tårna, toan, golven. Blod överallt.

Tänk vad mycket blod man hanterat ändå. Får mig att tänka på #ygritte #gameofthrones #noswoon http://stormborn2102.tumblr.com/post/58909522667

Menstruera mera.

Publicerat i Fittaktivism, Fittan frågar, Mens | Märkt | Lämna en kommentar